När jag lägger mig är marken sitt vanliga jag. När jag sedan vaknar upp ligger ett snöfullt täcke över allting. Var kom den ifrån? Nu får jag i alla fall både en vit jul och ett vitt nyår. Så när jag vaknade upp satt jag nästan i en timma och bara tittade ut på snöflingorna som sinlade ned utanför fönstret. Det var vackert och mysigt samtidigt som jag läste en bok. Ikväll blir det som sagt en promenad (som vi skulle gjort i Sverige hela vägen men i staterna innebär att man tar bilen till ytterdörren och promenerar sträckan från bilen till ytterdörren) till ett par i grannskapet som skall annordna en fest för mitt neighberhood. Jag hopper verkligen inte deras kompisar kommer titta ned på mig för att jag är "anställd", så jag hoppas hoppas. Och jag skall skåla för mig själv klockan 6 p.m. då klockan slår 12 och år 2010 börjar i Sverige.

Idag finns det bara ett ord som kan beskriva min dag -Lugn. Jag började inte jobba förrän vid 11 och då var ändå E med sin pappa och de andra två pojkvaskerna hos deras kompisar (som för övrigt är bröder). Jag fick lov att använda bilen så jag åkte till Target och köpte en svart kofta samt ett par strumpbyxor. När klockan var 15 så var jag åter igen hemma. Förrutom detta har ett nytt gigantiskt ihopfällbart pingpong-bord kommit idag och blivit monterat. N har även spenderat hans pengar på nya fifa 10 så även det har spelats flitigt under kvällen. Och det var nog med det, för där har ni min dag i ett nötskal. Under kvällen åkte jag även hem till Betty och hade filmkväll, vi såg mestadels av Julie&Julia (den hoppade ganska mycket dvdspelaren...) och Caroline. Nu är jag hemma och dödstrött. Godnatt USA, Godmorgon Sverige.

Ett litet tipps till alla er som undrar...

Tre tjejer ~17 sitter och diskuterar den enas nya pojkvän.
Tjej 1: Men är ni tillsammans nu!? Varför har du inte sagt något? Jag har inte sett någon ändrad status på Facebook!
Tjej 2: Nej, måste man ändra direkt eller?
Tjej 1: Ja, klart man måste. Du är inte ihop på riktigt förrän du ändrat status.
Tjej 3: Jag känner en tjej som var ihop med sin kille i nästan tre månader innan hon ändrade. Båda två stod liksom som singel!
Tjej 1: Men shit… är de fortfarande tillsammans då?
Tjej 3: Ja, jag tror det.
Tjej 1: Va!? Det är ju helt sjukt! Det kommer ta slut när som helst.

Troligen skall jag jobba under nyår. Hemskt, hemskt, hemskt. Men jag får göra det bästa av situationen, jag är i USA, inte alltid man är det så det är bara att gilla läget och sätta ett leende på läpparna. Det är inte det optimala och jag hade faktiskt hellre varit på Times Square men det är som det är just nu. Jag får väl beställa hem pizza, och hyra filmer. Det fungerar för mig, kaske någon kan komma över.

Det susar i säven är bara förnamnet. För utanför fönstret är det storm. Jag är trött så jag funderar på att lägga mig på min säng och ta en lite sovstund. Barnen är med sin pappa på Avatar. Jag trorde kommer gilla den, dock tyckte S att den var alldeles för lång. Vi får se, de kommer i alla fall inte hem förrän efter 17.

Här kommer gårdagen i ett ett-sista-minuten-gårdags-inlägg. Som vanligt spenderade jag min lediga dag i New York City. Jag skulle ta tåget vid 10:46 men när jag väl gått mer än halva sträckan (och det är 15 minuter kvar tills tåget skall avgå) kommer jag på att jag har glömt mina pengar hemma. Toppen Cecilia, toppen. Inte nog med det så hade jag bara en resa kvar på mitt tio-kort, alltså kunde jag ta mig in till Grand Central (Jag vet kort kommer upp på det snart...) men inte hem. Ett problem, som tur var hade Stinha bilen till tåget så hon kunde hämta upp mig och snabbt köra hem mig och sedan köra till tåget igen. Tyvärr höll inte lyckan hela vägen så när vi parkerar bilen ser vi hur tåget kommer in. Visst vi skulle nog kanske ha hunnit, men kanske inte. Det jobbiga i det hela var också att vi såg vår kompis Sara, som vi för övrigt skulle vara med, hoppa på tåget. Jag ringer henne flera gånger men hon svarar inte och efter det åker tåget iväg och vi gick till Starbucks för att ta en fika. Vad skall man göra annars liksom? Klockan 11:46 bordar vi nästa tåg mot The City. Vi har redan bestämt oss för att undersöka andra delar av New York så vi tar subway:n (tunnelbanan) till Greenwich. Här skall Carries trappa besökas (Sex and the City fans, you know what I'm talking about), efter en stunds letande hittar vi äntligen trappan. Det är relativt lätt att hitta den för det sitter en stor kedja på den. Efter det vandrade vi förbi de homosexuellas kvarter och gick mot hamnen. Det var ett underbart väder och solen sken, prefekt. Likt en Oktoberdag i slutet av December. Eftersom jag ville till Chinatown försökta vi oss ta oss dit, ja bemärk ordet försökte... Det var nämligen så att vi bestämde oss för att gå, från the west side till the east side. Det är rätt långt. Det blev i alla fall en riktig promenad längs alla gator, och vi passerade Soho, Little Italy och little Brazil. Men till Cinatown kom vi aldrig. Och när vi står och argumenterad åt vilket håll vi skall gå åt för att komma till närmaste subway så ser vi att den ligger på andra sidan gatan, smart drag tjejer, smart drag... Vi hamnade fel och kom bland en massa uteliggare och andra skumma människor, jag fick panik och Stinha försökte hålla lugnet, det är inte lätt med en panikslagen, rädd Cecilia. Allt löste sig och vi kom ut oskadda, som tur var.

På kvällen när vi tog tåget hem ringde jag återigen Sara för att se att allt var okej med henne. Det visade sig att hon glömt telefonen hemma. Om ni någon gång skall möta någon i New York, ta för i helsike med mobilen! Jag föreslog att jag kunde träffa henne när jag kom hem och vi kunde göra någonting tillsammans. Det ville hon gärna så hon hämtade upp mig från tåget och vi åkte till Erlwood för att titta på The Avatar. Vi köpte biljetter och åkte sedan till en Chiniese restaurant och åt middag. Filmen var verkligen hur bra som helst och jag rekomenderar verkligen alla att se den! Trailen är jättekonstig jag vet men filmen är så grymt bra! Awsome.

Ibland är min kompis Stinha för rolig. Som idag till exempel. Jag sitter i passagerarsätet och hon kör på Saw Mill Parkway. Framför oss står det bilar i kö för rödljuset har slagit om till rött. När vi står där och väntar på att ljuset skall slå om till grönt kläcker hon ur sig "Bilen framför oss kommer från utlandet". Jaha tänker jag. "Ja, men den kommer ju inte från Sverige". Och där for jag i gapskratt, en ganska lång tid framöver. Haha.

Vi sitter i bilen allt är relativt lugnt och radion är på. 4-åriga E sitter och tittar ut genom fönstret sedan kläcker han ur sig "Mom how does the babies come in the moms tommy?". Laura och Rich fick såklart lite mer röda kinder om hur skall man förklara detta för en 4-åring och jag satt bara och skrattade. Haha, jag är glad att frågan inte var riktad mot mig för då hade jag allt hamnat i kämpig situation. Det hela slutade med en skrattande Au pair (mig) och en väldigt sofistikerad förklaring, utan vidare djup. Men jag tror ändå att E var relativt nöjd för svaret.

Så igår var det jul, men här i Amerika är det den 25:e som firas så julen är fortfarande aktuell här. Dagen började i alla fall med att jag vaknade upp runt åtta tiden och läste några kapitel ur min lånebok "The Break-up bible", nu har jag bara några få kapitel kvar, bra för lånetiden går snart ur tiden. Sedan vid kvart över tio åkte jag med Laura till familjens synagoga. Vi skulle göra lite volentärarbete. Vi plus en del andra människor hjälpte till att laga, portionera ut och skjussa ut mat till behövande. Jag och Laura fick ta bilen till ett kvinnohärberge och lämna av en hel del matportioner. För alla, oavsett ens situation, skall kunna fira en acceptabel jul.

Idag har det varit en tung dag. En jobbig dag, för som ni vet är det julafton. Min favorithögtid. Det är inte bara själva dagen julafton utan all kalabalik runt den, som alla julklappsinköp, känna doften från brända mandlar, pepparkakor och glögg i luften, julmarknaderna på Liseberg och Gustav Adolfs torg. Jag saknar maten, adventskalendern och stämningen. ALLT, allt saknar jag. Men framförallt saknar jag min familj. Men jag skall inte klaga för mycket heller, jag är otroligt glad att jag är i den familjen som jag har hamnat i. Jag är tacksam för min familj där hemma i Sverige som jag nu förstått att jag borde vara mer tacksam för än jag har varit. Även om det inte blev en vanlig julafton så är jag ändå nöjd med dagen nu när den är till enda. Jag har skrattat, gråtit, saknat och velat åka hem. Men jag skall stanna, jag skall klara av det. Jag vaknade upp utan lukten och ljuset från juldekorationerna men jag tog mig ändå upp. Vi åkte pulka på privat mark (även om det var Lauras brors mark), vi kom hem och drack varm cocoa. Jag fick en julmiddag  –om än så icketraditionell. Men jag fick en special maträtt från både Sverige och Tyskland. Laura ansträngde sig verkligen för att jag skulle få min jul, och jag är otrolig tacksam för att de bryr sig om mig. Tack alla för mina julklappar; godiset, pengarna och örhängena jag fick av mamma och pappa och för alla de andra klapparna som kommer komma med posten inom en snar framtid. Och den fina julklappen jag fick av mina värdfamilj –en digital fotoram. Plus min andra julklapp (som kanske inte är en julklapp men whatever) jag kom in på manhattanville på cultural psychology. Jag är så glad för det för jag ville verkligen gå den kursen!Om det ändå inte var en vanlig traditionell jul så var det en jul. En annan jul, inte sämre, inte bättre, bara annorlunda –helt annorlunda. Och jag vill tacka alla som gjorde medverkade i den. Tack. Och God jul.

Även om omständigheterna inte är detsamma så blir det ändå den 24 december en gång per år, oavsett var man befinner sig. Min jul kommer bli extrem anorlunda, jag firar den inte i Sverige, inte med min familj och inte med en familj som firar jul, min värdfamilj är ju nämligen judar. Dock så skall vi fira julen lite fint med en middag och så tror jag. Laura har inte sagt något mer om det ännu men jag tror det. Jag är ledsen att mina paket inte kom fram i tid men de borde förhoppningsvis komma fram snart. Jag skall öppna mitt julpaket hemifrån snart men först skall vi åka iväg och åka pulka.

God Jul Allesammans!

Idag hade jag bjudit en en massa svenskar att komma över och ha en bakdag. Det slutade med att en kom, hipp hurra. Nä men det var skoj att Malin kunde komma ch väldigt surt att så få andra kunde det. Jag försökte i alla fall och det är det viktigaste. Jag fick i alla fall ihop ett stort, högt pepparkakshus. Efter många om och men. Försök ni pussla ihop ett snett, med konstiga udda vinklar på väggarna och bitar som inte passar ihop pepparkakshus - det är inte lätt. Pappa och Mamma ni brukar klaga på att sätta ihop ett Anna's pepperkakshus, piece of cake säger jag bara, piece of cake.

Idag har jag skrivit på min ansökan till manhattanville. Det är colleget här i Westchester som erbjuder kurser, lite mer inriktade mot au pairer eftersom det finns så otroligt många här. I alla fall blir det Cultural Psychologi om det nu finns plats men det hoppas jag. Laura skalls kriva en check sedan skall jag kopiera mitt visum i morgon och sedan är det bara att skicka in det. Det går nog kalas. I morgon skall jag även åka och köpa en massa saker till bakdagen på onsdag. Får se vilka det är som kommer nu... Snön och allt gör ju sitt...

Snökaos hit snökaos dit. Så farligt är det faktiskt inte -åtmonstone inte där jag bor... Visst vi har snö men kaos, det är verkligen att ta i. Det påminner mig att jag måste verkligen investera i ett par Snowpants nu redan i veckan. Jag klarar inte av att inte ha det längre, Walmart next. Jag måste även investeria i ett par nya riktiga snöskor. Förmodligen skall jag och Stinha åka till Timberland (är det dem som gör dyra men ack så gryma skor??). Hennes värdpappa nämnde nämligen någonting om det när han körde hem oss idag. Jag hade ju köpt ett par Uggs som jag tänkte skulle fungera jättebra nu till vintern att leka i utomhus, stämde det? - Nej. De läcker in något ofantligt mycket, okej det jag klev i idag i New York City var mer än slask, det var vattenmassor med ett lager snö ovanpå. Det är hemsk man trampar ned, på det man tror är en relativt torr yta, och skon går igenom snölagret ned i en jättevattenpöl. Mina sockar och skor var dyngblöta när vi tog tåget hem. Så blöta att man kunde höra ljudet av gluffsande från fötterna när man gick... Så nu skall jag lämna mina blöta fötter och istället skriva om ett annat blött möte. För vem tror ni inte snubblade på en snöhög i City idag? -Jo, jag tror ni gissade rätt. - JAG. Det var hemsk splaf sa det och där låg jag i slasket mitt på trotoaren. Underbart. Lyckligtvis hade jag två snälla kompisar med mig. Maria asgarvade och Stinha försökte i alla fall hålla minen. Så där ställer jag mig upp med en pisseblöt rumpa och knä plus att jag har slått i knät så det kan jag inte stå på. Underbart måste jag säga, Not. Det gick i alla fall bra, jag är hel och det torkade faktiskt upp, knät 1,5 timma senare och baken 3,5 timma senare.

Ni kanske inte förstår innebörden av min rubrik, men jag kommer förklara. Var bara lugna. Det är nämligen så att min nuvarande LCC Ellen har slutat. Lite av en chock faktiskt men jag hade inte jättemycket kontakt med henne heller. Men nu är det så här att min förra LCC grupp har blivit splitrad till tre nya grupper. Vi i som bor i Chappaqua har blivit placerade med en annan stad/by/town som ligger en bit bort. Men det värsta är att ingen jag vet har hört talas om detta stället och de som var i min förra grupp (som nu tillhär andra grupper) som också bor söder om oss bor närmare den nya gruppen vi tillhör. Jag vet, det är helt snurrigt. Som pricken över i:et, som gräden på moset och som gorillan i buren ska jag skicka ett mail till min programdirector och fråga varför det är så att vi kom i den nya gruppen och inte med en annan grupp som bor närmare oss. Jag hoppas på det bästa för egentligen, hur kul är det att träffa nya människor som bor 30 minuter bort? Jag kommer ändå inte kunna träffa dem på veckodagarna och det är ju lite det LCC grupperna går ut på. Nä jag är sur så detta skall ändras på. Och ni som känner mig vet att jag är envis som en gris när jag väl bestämt mig för det. (Jag vet att detta är näst intill obegripligt för er om inte har satt in er i situationen, vet vad jag pratar om, eller inte kan USA kartan)

Igår var det som sagt au pair möte igen (eller LCC möte som vi kallar det). Det var i Valhalla beläget i en gympasal. Kunde inte hjälpa att man fick känslan av årskurs 4 klassfesterna man hade. Det var i alla fall väldigt trevligt och jag träffade jättemånga andra au pairer, inte bara från där jag bor utan ifrån hela Westchester, och flera kompisar jag träffade på skolan som jag fortfarande pratar med men som jag inte har hunnit träffa ännu... Vid 11 tiden drog vi vidare (Jag, sara, Adriana och Betty) till Helders (utalas Elder) fest. Det var en hemmafest i ett mansion. Jag skojar inte, Ni skulle se julgranen, gigantisk. Jag svär på att den var två meter i bredd och säkert tre meter hög. Jag har bevis, skall bara få dem skickade till mig av Betty... Festen var jätterolig och jag kan bara säga att vissa amerikanare är helt sjuka i huvudet. Det är inte normala folk som bor här, även om jag lyckats komma i en väldigt normal familj (om jag får säga det själv). Iaf kom vi hem runt 03:00 tiden på morgonen, så idag är jag trött. Skall snart gå ut och möta familjen igen, skall bara samla lite mer mod. Har suttit intryckt på mitt rum nu i två, nej tre timmar och tittat på tv, läst, kollat mail och lite andra saker bara för att förlänga tiden tills jag måste gå ut. Jag tror tiden är kommen. Hejdå.

Jag glömde att tillägga igår att min värdpappa genomgick sin dubbla knäoperation. Den var bra, han mår bra och är redan uppe på bena -även om det tar honom ett tag att ta sig från plats A till plats B. Nu hoppas jag snart att Susanne skall ringa, hon skulle träna nu på morgonen och sedan ringa mig runt 11 tiden, vilket är nu.

Vad var jag orolig över egentligen? Hela veckan har jag oroat mig och nästan haft ångest för att Lauras mamma och pappa skulle komma idag (resten av familjen kommer i morgon, 13 stycken till. Jo, 13 stycken till, totalt kommer 20, 20 personer bo i huset över helgen.). Men så fort de såg mig kom de fram och hälsade och var hur trevliga som helst. De frågade fågor, skojade och är hur gulliga som helst. Tyvärr blir det att stålsätta mig i morgon igen för då kommer resten av familjen, jag tvivalar inte på att dem inte är trevliga men det kommer ändå vara jobbigt. Som tur har jag S som brukar vara gullig och förklara allting för mig. Haha. Som i måndags när han kompis Thomas var över.

T - CeCe are you Jewish or Christian?
C - I'm Lutheran
T - But do you celebrate Christmas or Hanukkah then?
C - Lutheran is the same as Christian.
T - But do you celebrate Christmas or Hanukkah then?
C - Well I celebrate...
S - This year when she lives with us she's Jewish and celebrate Hanukkah, and if she stays an other year she's Jewish to.
C - If you say so S...

Idag fick jag äntligen iväg mina två packet till Sverige. Mannan i kassan var verkligen jättetrevlig och lät mig byta lite saker mellan paketen så att inget av dem skulle väga över 4 pounds. Då blev det nämligen automatiskt dyrare plus att det blev protaira 1 brev medan de nu är airmail. Jag vet inte skillnaden men jag förstår mig ju iofs inte heller på postväsendet, och det kanske är lika bra. Ingen idé för mig att ge mig på det hller, ser inte direkt någon framtid inom det yrket, no offence till dem som gör. Tyvärr fick inte farfars paket plats så det fick bli en annan julklapp som inte är inpackad och genomtänkt. Men det var det bästa jag kunde göra under sådanna fruktansvärda tillfällen. Nu är det criminal minds på tv. En kvinna har blivit mördad när hon istter och spelar piano, detta är vad jag kallar lärorika tvserier (dock tror jag varken mamma eller pappa håller med, men haha, just det. Dem är inte här ^^)

.. Den asiatiska kvinnan som jobbar på posten här i Chappaqua. Hon måste vara den långsammaste och otrevligaste kvinnan som jobbar inom postväsendet. Jag skojar inte. Idag kom jag klockan 11:00 för att skicka iväg mina packet (det fick så klart inte plats i ett enda, nejdå allt skall då krångla) när klockan är 11:45 håller den där kärringen fortfarande på. Jag skulle hämta upp E från skolan klockan 11:45 så jag sa i panik att jag bara skulle köpa de två lådorna. Så, det gjorde jag och i morgon igen måste jag tillbaka för att irritera mig ännu mera på henna och posta mina paket. Jag vill ha den andra mycket snällare, trevligare och framför allt snabbare kvinnan i disken brevid. Men jag tror det vilar en olycks ängel över mig i det kontoret. För varje gång det är min tur går den kvinnan in bakom diskan och in i lagret. Jag tror hon inte gillar mig. Oavsett, i morgon kommer paketen skickas hem. Och förhoppningsvis befinner de sig tusentals km härifrån på min hemadress.

Klockan är 00:47 och här stor jag vid frukostbordet och slår in de sista julklapparna. Jag har två julklappar kvar att slå in. En till Simon och en till Farfar. I morgon blir det att gå upp med tuppen (okej, klockan 8:45, för det är då pojkarna åker till skolan), därefter hämta upp Sara, åka till posten och sedan posta packetet. I morgon börjar jag även joba vid 11:45. Skall hämta upp E och sedan åka med honom till Armonk för att äta pizza innan han har soccerpractise. Jag vill inte ha pizza för den är så konstig och smakar typ ingenting, nä får se vad jag köper istället... Back till att slå in julklappar och sedan en dusch. Yes, sounds good to me.

Dagen bjöd på tre underbart roliga framträdanden, en total blåsning... och en uppblåsbar rumpa.

Det hela började med att jag vaknade upp på morgonen vid åtta tiden. Jag började att packa ned alla mina saker jag behövde för framträdandet i en påse. Mina gråa leggins, lucialinnet, vita sockar och min egengjorda krans plus att jag hade ett vitt linne på mig som jag skulle ha under. Jag tog tåget in vid 10;46 från Chappaqua train station tillsammans med Maria (som väntade på tåget för hon hoppar på, på en tidigare hållplats), Stinha, Sara och Betty. Senare kom även Alexandra på tåget. Vid Grand central (skall ta kort och posta på bloggen snart) splitrades vi så jag och Maria begav oss för att köpa frukt och snacks som vi kunde ha mellan luciaövningarna. Vi hittade ingen frukt (Någon som vet var man köper frukt i New York City?) däremot blev det pop-tarts, små riskakor och vatten för min del. (För er information slängde jag pop-tartsen i morse för jag tyckte inte om dem alls). Efter vår lilla shoppingtur tog vi subwayn till 68:de gatan Öst... Vi skulle till 64:de gatan Väst. Så det var bara att promenera ned till 64:de gatan och sedan korsade vi Central Park för att komma fram. Jag vet inte hur många gåner vi tvekade på om det var rätt att gå genom Central Park eller inte men efter en stunds promenad hittade vi till slut ut och vi kom precis ut vid kyrkan. Vilken tur har man inte då? -Jo, mycket. Klockan var 12:50 när vi kom fram och klockan 13:00 började sista genomgången och klockan 16:00 började det första framträdandet. Klockan 18:00 började det andra framträdandet och klockan 20:00 startade det tredje. Det var en stor succé och det var otroligt roligt att sjunga, att känna stämningen och träffa nya svenskar. Mäktigast var det att sjunga O helga natt och Come all you faithful under sista föreställningen. Man tog verkligen i allt man kunde och ville bara skrika ut. Det var en mäktig känsla. Collt var också att The Uma Thurman kom och kollade på oss.

När vi städat upp bestämde jag, Maria, Maria och Mathilda att vi skulle gå ut och äta. Vi hittade en Italiensk restaurang som verkade mysig. Sagt och gjort gick vi in. Ut kom vi tillsammans 108 dollar fattigare. Det blev en dyr maträttt för oss alla och det kan verkligen inte stämma med den taxan och tippen som servitören la på.

Den uppblåsbara rumpan såg jag när vi gick till Grand central för att åka hem igen. Den satt på en medelåldersman som vandrade omkring. Jag kan verkligen sätta 50 dollar på att det var två silikoninplantat inopererade i hans två skinkor. Fint var det hur som helst inte.

Så var det ännu en ny dag - och tredje advent. Veckorna går så snabbt, jag vet att jag har skrivit det tidigare men det är verkligen sant. Varje torsdag när jag står och viker tvätten kan jag verkligen känna att tiden går fort. Jag tänker nämligen samtidigt: Om en vecka kommer jag stå här igen och vika tvätten. Det är galet men sant. Fsat den värsta dagen är måndagar, ny vecka plus ton och ton av tvätt... Aja, glad tredje advent.

Idag var jag på en äkta highschool basketmatch. Så klart infann sig cheerleaders, smutskasting och en galen men ack så levande publik. Det var sesångspremiär så det var full kalabalik. Men jag gillade det verkligen, och jag hoppas att det kommer att vara den första av många. Efter matchen åkte jag tillsammans med familjen hem och firade både Shabbath (stavning?) och Hanukkah. De två äldsta fick en mp3 vardera och den minste fick svampbob fyrkant Wii-spel. Och om jag har förstått det rätt så firar man Hanukkah för att när man tände en oljelampa som skulle brinna i ett dygn istället brann i åtta dagar -därav åtta dagar. It was a true miracle. Mer än så förstod jag inte riktigt, än något krig och de flesta psalmer (heter det psalmer?) är på hebreiska -jag varken pratar eller förstår hebreiska. Men Laura hade varit jättesnällt och tagit ut översättningarna på engelska till mig. Dock vet jag ännu inte varför man firar Shabbath...

När jag sedan satt avslappnad på mitt rum och i mitt stilla sinne så ringde Sara. Hon, Sara och Nathalia skulle ha en tjejkväll och de undrade om jag ville och kunde komma. Självklart var jag på det så jag åkte dit och efter en stund kom även Stinha. Vi pratade, drack hemagjord glögg (Yes, med alkohol mina vänner, med alkohol. Jag drack en zip eftersom jag körde bil) När klockan sedan slog 12:15 var jag däremot (som pappa alltid säger) tvungen att tänka på refrängen. Jag måste duscha, tvätta lite kläder, stryka mitt Lucia linne och packa lite grand. I morgon kväll skall jag sova över hos Stinha om allting går som planerat. Vi skall ta 10:46 tåget in tillsammans; Jag, Betty, Adriana, Stinha, Sara, Amor och Maria. Kanske även en annan Maria, vi får se men många är det som skall in i alla fall. Nä, nu måste jag lägga mig. Jag känner verkligen hur mina ögonlock dras ned av gravitationen. Godnatt.

Idag är första dagen av åtta av Hanukkah. Så idag och sju dagar frammåt kommer mina värdbarn får presenter. Det står för mer än bara presenterna men det enda svaret jag får av barnen är: "you get a new presents every day". Jo, det har jag klart för mig. Tydligen får jag inte veta mer än detta. Jag hoppas det förändras ikväll.

Happy Hanukkah.

White plains rundtur. Det var det som stod på menyn idag. Egentligen skulle vi träffa Sophia (det gjorde vi också - i max 10 minuter) Vi hade nämligen kommit till den (svin-) dyra shoppingmallet med märken som Burberry, Dior, Louise vuitton m.m. Sophia föreslog då att vi skulle till den andra Gallerian där det finns billigare märken (för oss vanliga och dödliga) men när vi väl skulle dit kom problemen en efter en. Det började med att vi inte fattade att vi var tvugna att betala för att stå i P-huset vid hissen, sedan körde vi fel, körde fel, körde vilse, visste inte vad vi var, var tvugna att svänga höger när vi ville svänga vänster osv. Det slutade med att jag fick ringa Sophia och förklara att vi inte hittade det andra mallet. Så nu var det ändå problemet att hitta hem igen, sagt och gjort. GPS:er är nog rätt bra ändå.

Ute ligger snön täckt på marken och från skyn kommer det mer. Barnen är hemma trots att klockan är 09:12 a.m. Idag är skolan stängd. Wunderbar. Dagen är ändrad och jag jobbar nästan hela dagen. Ännu mer underbart. Får se vad jag skall hitta på med barnen idag, för om ca. exakt 4 min och 20 nu 19 sekunder skall tv:n stängas av. Over and out.

Idag åkte jag som sagt till Target, men jag hittade ingenting användbart. Okej, fyra par sockar, ett par vita inför lucia. Kommer nog bli kanoners. Om de passar, jag glömde kolla storleken på en av sockarna. Men jag kan nog klämma in mina fötter i ett par för små sockar, inga problem här inte. Åkte även till TJ Max, ingenting där heller. Eller jo jag hittade omslagningspapper men kön var kilometerlång (och om man säger så är kassörskorna på TJ Max inte speciellt snabba. En snigel är ta mig fasen snabbare än dem hackorna, otrevliga är dem också) så den vägrade jag ställa mig i för endast två rullar med julpapper. Nope, Forget it. Så min stilla jackt på små, icke dyra julklappar fortsätter. Nu skall jag kolla på det sista avsnittet av True Blood, så stör mig ej, jag konsentrerar mig.

Om du ser ett stort ljus/ljud spel på ett höghus, då natten nalkar och ljuset flytt. Då kylan infiner sig och människor samlas. Då kommer julkönslan som på beställning.

Skrivet igår måndag.

32F = 0C. Idag var det 35F när jag begav mig ut på vägarna. Det var kallt men inte lika kallt som det kan bli hemma. Den otrevliga råheten ligger inte och lurar här på samma sätt som hemma. Ni vet den kylan som letar sig in mellan vartenda klädlager och man fryser oavsett hur mycket man tar på sig. Nej, den finns inte här, vilket är otroligt skönt. Det är alltid skönt att ta sig en promenad eller löparrunda men det bästa måste ändå vara när man kommer in genom dörrarna, efter att ha duschat, att sätta sig i en soffa eller fotölj och låta musklerna vila.

Jag fortsätter mitt tema med roliga reklamer här borta. Detta klipp handlar om The Clapper och kan det bli mer amerikanskt än så här? Jag tror faktiskt inte det. Vad jag också tycker är roligt är hur låg standarn är på vissa reklamer (Tro't eller ej men de har bra reklamer också) och att folk ändå köper skiten.

Aja, till klippet:

Veckorna går fort. Känns som om det var igår jag skrev att det var första advent -men nej, det var en vecka sedan. God andra advent.

I skyltfönstrerna trängs julskyltningen, i affärerna hörs musik, på gatan lyser ljusen och på husen sitter dekorationer, det ända som kanske saknas är den vita marken. Men den kommer komma, relativt snart, det känner jag på mig. Idag vaknade jag upp till ett vitt landskap med solstrålande och blå himmel. Jag fick skjuss av min värdmamma till tåget och när man andades bildades rök och den rätta kylan infan sig. Det är julkänsla från topp till tå, speciellt när man har på sig dubbla sockor och ändå fryser trots sina vantar, halsdukar och mössor -But I'll survive, I'm from Sweden. På tåget träffade jag Maria (aka Miss Småland som en viss Lina kallar henne). I New York strosade vi omkring mellan gatorna och blocken. Jag tror vi kom till Times square ett antal gånger för vi vride och vände på oss. För övrigt så strosar aldrig en äkta New Yorkare så när du strosar blir du en magnet som drar till sig alla försäljare, gatumän och chaufförer. Vi såg Henrik Lundqvist Rangeers-tröjor och en stor affich på någon annan stor svensk hockeyspelare, dock vet jag inte vem. Efter ett tag slutade vi strosa omkring och sökte efter något ställe, med överkomligt pris, där vi kunde sitta och äta lunch. Efter ett litet tag, och några restauranger/fik senare hittade vi ett litet lunchställe/bakeri. Där köpte vi soppa och en liten smörgås för den otroliga summan $7, 50 ett bra pris tyckte vi. Därefter gick vi till svenska kyrkan och band våra kransar (som nu för övrigt ligger i frysen, måste säga till Laura i morgon så hon inte äter den eller något liknande. De är ju trots allt amerikanare). Övningen gick riktigt bra, dock blev den relativt långtråkig efter att bara sitta de första 45 minutrarna och lyssna på några barn som sjöng och nån solist, nä det kunde vi faktiskt ha hoppat över. Men det satt riktigt bra och jag tror det kommer bli jättebra på lördag! Efter övningen gick jag Maria och Mathilda till Rockfellercenter (eller hur det nu stavas) väldigt mysigt och med världens coolaste musik/ljusspel på ett annat hus's vägg. Jag spelade in ett litet klipp s det kanske kommer upp lite senare. Men bilder det har jag, dock skall det komma fler från Mathilda. När vi väl stod framför granen kom det fram en annan svensk tjej och började prata med oss. Dels kände hon nog igen våra kransar och sedan hade hon sett oss under lucia övningarna också. Det visade sig att hon inte alls bor långt ifrån mig, i Summers/Sommers (vem vet hur det stavas) närmare bestämt. En riktigt trevlig jänta, fast egentligen är nästan alla man träffar här snälla och trevliga. Suprise.

Ett frieri, lyckligtvis sa hon "Ja"

Det var en mycket trevlig dag. Tack till alla som medverkade!

För två månader började mitt äventyr. I två månader har jag varit själv i ett nytt land. Jag lär mig nya saker, jag lär mig acceptera mig själv och jag har växt otroligt som människa. I två månader har jag varit ifrån mina vänner, min familj, mitt land, min världsdel. Men än är det bara början på många fler månader.

Jag trodde jag drömde, men drömmen visade sig vara sann. Kanske kan jag för en gångs skull få en helvit jul. En helvit jul i ett judiskt hem, på andra sidan Atlanden. Men å andra sidan klagar jag inte, för just nu ligger snön täckt på marken och det fortsätter komma ned stora vita snöflingor. Kanske det kan hålla sig till jul, eller åtminstone ett tag till. Och jag hoppas verkligen att det finns lite snö inne i New York City i morgon då jag skall in. Sista övningen tillsammans med luciakören, barnkören, kammarorkestern och kyrkokören. Det är stort, men jag tror inte jag har fattat det ännu. Efter skall jag och Mathilda till Rockerfeller center. Ni vet den stora julgranen och en relativt känds skridskobana. Kanske är skridskobanan i Central Park kändare, förmodligen.

Och jag tycker det kommenteras alldeles för lite!

Jag är ekonomisk, tro inte annat. Okej, jag var inte världens bästa på att spara hemme i Sverige, kanske är jag inte det här heller. Men jag spenderar i alla fall inte pengar jag inte har. Det gjorde jag en gång, och jag fick panik. Så aldrig mer, aldrig mer. Åtminstone inte för skitsaker, det är en grej att spendera pengar man inte har och en annan att köpa ett hus. Om ni fattar vinklen... Så tillbaka till huvudkategorin; idag sparade jag en hel quarter. Eller jag och Stinha gjorde det. När vi idag skulle parkera bilen behövde vi inte betala för platsen. Bilen som var parkerad där innan hade fortfarande tid kvar, så likt parasiter körde vi snabbt dit och tog resterande tid. Om vi sparade eller inte kan ni avgöra själva, men jag har i alla fall fortfarande min quarter kvar.

Bara 20 dagar kvar till jul.

Det är sant, som jag trodde. Både S och N har haft svininfluensan. Kanske jag har haft den också, jag vet inte. Jag var ju sjuk ett tag så det kan vara mycket möjligt att jag hade den då och om jag tänker efter mådde jag lite illa i söndags och måndags. Men oavsett om jag har haft den eller inte lever jag för tillfället, och till alla som undrar så har jag inte tagit vaccinet mot den heller och jag har faktiskt inte planerat att ta den heller. Bara onödiga pengar som jag kastar i sjön. För det första är vaccinet inte tillräkligt testat så man vet inte vad för biverkningar det har, tar jag vaccinet är jag inte immun för restev av mitt liv -det är jag om jag får svininfluensan och får jag nu komplikationer av baconfeber/svininfluensa (eller vad ni nu vill kalla den) så finns det bra vård att få på sjukhuset. S och N har bara haft feber, hostat, varit snuviga och haft ont i huvudet. Är det det alla går och vaccinerar sig mot?

And this is how it all started

21 dagar kvar till jul.

Inatt vid ett-tiden var det nästan storm utanför föndterrutan och träden vajade nästan som ett skepp på havsytan. Det var galet och jag var nästan säker på att ett träd skulle falla ned rakt in i mitt rum och mitt panorama fönster. Men jag klarade mig, fönstret klarade sig och jag är glad för det. Så, nu kommer vi till det skumma: När jag vaknade i morse var det inte ett moln på himlen och solen sken. Nästan som om universum ville att jag skulle ut och springa. Så det fanns ingen anledning till att inte gå ut att springa. 50 minuter var jag ute och efter jag kommit hem och gjort mig iordning kom Stinha och hämtade mig. Vi åkte till Target för hon skulle köpe en present till sitt äldsta värdbarn och jag tänkte jag kunde kolla omkring. Det slutade med en till julklapp till pappa. Bara 15 julklappar kvar. Nä, jag får se hur jag kommer göra faktiskt, jag har inte hittat det jag behöver för att göra julklapparna. Tyvärr, men jag försökte i alla fall. Nu är himlen åter igen full med moln och jag tror att regnet kommer att bryta ut vilken sekund som helst nu. Men det gör ingenting för jag sitter inomhus och kollar på Wife swap. Två fruar byter liv med varandra för två veckor. Första veckan skall de leva som den andra frun gör och andra veckan får de ändra relgerna helt och hållet för att få familjen att förändras. Just detta programmet handlar om en familj där mamman är terapist och kan se in i framtiden och hon har sett att hennes två pojkar kommer att bli stora stjärnor. Därför drillar hon dem att de skall steppa och dansa och som grädden på moset, så somnar de till hennes röst och hur man slappnar av. Det är helt sjukt! I den andra familjen gör mamman allting. Hon har verkligen den synen att kvinnans roll är den "typiska hemmafrun". Pojkarna får verkligen göra allting och kastar mat omkring dem som hon måste plocka upp och pappan spelar onlinegames runt två timmar per kväll.

Så var det en ny dag här borta i väster (Fast nu är det rätt sent). N är fortfarande sjuk så han har även varit hemma idag plus att S hade halvdag idag i skolan. Dessa halvdagar asså! Idag var jag i alla fall ute och tog en 1 timmas promenad, det var verkligen skönt! I morgon funderar jag på att gå ut och springa. Var ett tag sedan jag gjorde det, mestadels promenader för tillfället. Idag blir det lax, något slags ris, ärtrör (heter det så?) och pasta till barnen som gäller för middag. Laxen är i ugnen, bordet är dukat och ärtorna värmda. Just bring the kids home, cause I'm redy.

22 dagar kvar till jul

Så var årets julkalender igång i år igen. Den ända (och stora) skillnaden för mig är att jag inte är "hemma" för att se den. Jag är nämligen belägen på andra sidan Atlanten, in the big apple. (Varför heter det egentligen "the big apple"? Det är inte precis så att de har mer äpplen där än någon annanstans, jag har faktiskt inte sett ett ända äpple när jag varit inne i stan. Någon som vet??) Kanske kan jag följa serien på internet men det kommer ändå inte bli samma sak. Fast jag tror inte att det någonsin kommer bli som förr. Aldrig mer Mysteriet på Greveholm, Trolltider, Pelle svanslös eller Sunes jul, i vissa fall kommer ordspråket "Det var bättre förr" väl till pass. För visst var det bättre julkalendrar förr?! Kanske är det för att jag blivit äldre, men jag tvivlar starkt på att Mysteriet på Greveholm någonsin kommer att vara dåligt, nej, jag kommer sitta där 85 år gammal i min gungstol och kolla på det och fortfarande tycka det är lika bra som när jag var fem. Jag får helt enkelt se vad jag gör, kanske jag följer den, kanske jag inte följer den. Den som lever får se. Någonting annat som kommer vara skillnad i år från tidigare år är att jag kommer att fira "Hanukka" och inte "Christmas". Jag vet inte alls hur man firar Hanukka, eller varför man firar det eller vad man skall göra. Det ända jag vet är att man får presenter åtta dagar i rad, (Det är så klart det viktigaste enligt mina värdbarn) men jag tänker inte köpa åtta presenter vardera till dem. 24 presenter är alldeles för mycket för min ekonomi så en present får det bli, nu gäller det bara att komma på vad. Men mitt största problem kommer nog bli att ge mina värdföräldrar en present. Jag har inte den blekaste vad jag skall ge dem. Finns det en hjälplinje för sådanna här problem, eller kan någon sms:a 118 118 för mig? Cause I might need to.

23 dagar kvar till jul.

Ni läste rätt, idag är det inte mellersta pojken som är sjuk, nej idag är det den äldsta pojken. Hipp, hipp hurra. Ännu en dag att specdera i huset. Jag får i alla fall försöka göra det bästa av situationen. Det är inte direkt jobbigt bara det att man måste stanna inomhus, jag vill ut och vad som gör det ännu jobbgare är att jag oftast inte har tillgång till bil. N lägger hur som helst pussel i vardagsrummet och kommer förmodligen in till mig när han är klar, då skall han plocka upp efter sin lunch och därefter får han lov att spela Wii eller Data. Fördmodligen blir det Wii.

Som vanligt ligger jag lite efter när det gäller vissa saker, som t.ex. komma på att igår var första advent. FÖRSTA ADVENT, var tog oktober och november vägen? Visst jag känner att jag varit i familjen ett tag nu men i snart två månader? Nej, så lång tid känns det inte alls. Igår kom jag även på vad jag skall skicka för julklappar, skall bara hitta det jag behöver för att genomföra allas present. Den kommer inte vara direkt fancy, för att som undrar utan en enkel hemagjord present som inte kostar mig skjortan att skicka. Försök ni gissa vad det är, för jag tror inte ni kommer komma på vad det är. Haha.

Dagen har i alla fall gått väldigt bra. Började jobba redan vid 11 a.m, relativt tidigt då jag brukar börja klockan 2:30 p.m. Vi byggde i alla fall ett jättetorn av lego, kollade på tv, läste böcker, gjorde mattetal, spelade data och så spelade vi även brädspelet Life. Det var faktiskt ritkigt roligt och börjar med att man kan välja karriär direkt eller börja på collage, börjar du på collage måste du låna pengar från banken som du sedan skall betala tillbaka under spelets gång, man köper hus, får eller adopterar barn, man blir rånad, får bilen stulen eller som jag fick, får ett träd som faller ner och förstör huset. Tja, det mesta kan hända i spelet life som i vårat liv.