Jag antar att många vet vad New York är, men vad man kan göra här och vad det verkligen är kanske många har missat. Detta är i alla fall New York City min absoluta favoritstad. Det är inte Göteborg men det är nära inpå.

I Onsdags var det altså första lektionen i klassen Cultural Psychology på Manhattanville Collage. Jag gillar verkligen klassen och det är roligt att det är folk, okej mestadels från Europa, från olika delar och länder. Tre från Sverige, två från Polen, en från Österrike, en från Lettland, en massa från Tyskland, en från Sydkorea, en från Mexico, en från Tjeckien och en från Sydafrika.  Jag tror man får ut så mycket mer ur den kulturella synen när man har en klass med människor från andra hörn i världen. Fast det hade varit roligare med ännu mer från Asien, Sydamerika och Afrika. Men man kan inte få allt. Jag är i alla fall glad och den första läxan har kommit. Vi skall skriva om "Kärlek", I like it, I do.

"When you are married Ce-ce, then it is possible to get a baby in your tommy"
E, 4 år gammal

Jag kom hem efter en underbar tripp på Starbucks. Tisdagarnas inofisiella au pair möten är fantastiska. Man möter folk man redan känner, de man känner igen och så helt nya människor. Efter Starbucks stänger klockan tio stannade jag kvar utanför och pratade med en massa nya människor. Den här gången en Lisa från (så klart) Tyskland. När jag sedan kommer hem sisådär vid 11:30 tiden och jag går min nattliga promenad genom mitt hus's mörka gränder ser jag hur tv:n är på i Lekrummet. Vad fasen är detta? Jag springer till källaren hämtar upp ett baseballträ, man kan ju inte vara nog säker, och hade det varit en inbrottstjuv så tror jag för fasen att de kollar in tv:n innan de snor en. Ja gär ju trots allt i America och här är man ju lite, hm, speciella. Iaf, går jag tyst som en mus genom korridoren. Och jag känner mig precis som en actionfigur under en inspelning av "007". Jag kastar upp dörren, det är tomt. Förutom en liten filur som ligger och sover i soffan, mitt äldsta värdbarn.

Det blev ett gott skratt men det tog ett tag att få upp honom och när han väl var yrvaken hjälpte jag honom åter i säng. Det tog sitt lilla tag eftersom han var så trött att han snubblade över en av puffkuddarna, gick in i väggen, krockade med dörren och skulle slänga ut en kudde ur sängen man bara grabbade tag i luft. Men jag höll minen, det gjorde jag.

I morgon börjar min psykologiklass och jag ser verkligen fram emot den! Ända nackdelen är att jag måste gå upp klockan 07:30 i morgon, eller måste och måste, men man måste ju göra iordning sig inför skolan. Nu är jag i Amerika och då kan man inte se ut hur som helst, även om dem gör det...

Idag vaknade jag upp första gången klockan 06:44 av att min värdpappa åkte till jobbet. Andra gången av min väckarklocka klockan 08:40. När jag hörde signalen från att en bil köra på uppfarten var kusten klar. Ingen annan hemma. Jag gick upp och åt frukost. Utanför fönstret spöregnar det. Med lånade filmer liggandes på mitt rum blev valet enkelt att bara gå tillbaka och lägga sig igen och kolla på en film. Det blev Parfym. Filmen var okej, hemsk men det är en bra skildring på boken. Tvätten är i full gång, stormen är fortfarande kvar runt knutarna och jag kollar på film. En lugn dag. Jag som hade tänkt gå ut och gå, men ej i detta väder, Morgen, morgen sagen alle Leute Menchen. Jag hoppas på att det är rättstavat.

Är det bara jag som idag upptäkte att Alexander Skarsgård är med i Lady Gagas musikvideo till Papparazzi? Inte nog med det så pratar dem en massa svenska.. Någon annan?

Ljudvolymen var på hög nivå, likaså stämningen som vilade över arenan. Alla ljublade när Knicks kom inspringande på arenan men de tystnade lika snabbt då den Amerikanska Nationalsången sjungdes. Det var en spännande första period, en relativt jämn andra men tredje och fjärde var en ren utklasning från motståndarens sida. Knicks kämpade och kämpade men de kom aldrig riktigt nära segern och när jag kom hem var det första jag fick höra "Ce-Ce we don't blame you for the Knick's lost" av min värdpappa följt av "Aw, I want to have a hand like that too!". Innan matchen hade jag nämligen införskaffat mig en Knickshand, Ska man gö'at kan man lika gärna slå på stort tänkte båda jag och Mathilda. Och den är perfekt som dekoration och ett bra minne. Jag fick min smoothie från Smoothie Paradise (Läs: Min egna benämning på affären).


 Det var en otrolig häftig upplevelse att få gå på en äkta Amerikansk basketbollmatch, och trots det höga priset -$72 totalt, så var det värt varenda dollar! Mitt tips till andra är att gå på dessa evangemang också, hur ofta kan man gå på NBA hemma egentligen -aldrig för man måste vara här. Nästa tripp blir att se New York Rangers, -och gud vad jag längtar till dess! NHL here I come.

Kort sagt: Jag hade en underbar dag tillsammans med Mathilda. Det får vi göra om nån annan gång. Kanske Philladelphia, no not the cheese, cheese man.

Idag har jag faktiskt inte gjort någonting anmärkningsvärt över huvud taget. Jag klev upp runt 8:30 för jag jobbade mellan 9-11. Efter det kunde jag ta bilen till biblioteket där jag lånade tre nya dvd:er (Detta är för övrigt någonting som jag tycker att svenska bibliotek skall införa, att man gratis kan låna nya och bra dvd:er. Tror det hade blivit en stor succé!). Efter tog jag bilen och styrde mot mitt andra mål för dagen: Borders. Där köpte jag boken Yertle the Turtle and Other Stories och även The Secret Garden. Saken är den att nu börjar det bli lite långtråkigt att bara spara på Quarters, så jag har nu även övergått till att samla Dr. Seuss böcker. Egentligen är de för barn, men vad gör det? När man jobbar som au pair får man verkligen lära känna barnet inom sig. Det kommer bli dyrt, så egentligen kanske jag bara skulle hålla mig till Quartersen men jaja, det får också bli som ett minne från året. Det blev även ett snabbt besök på Starbucks, och tur att det var snabbbesök för när jag vände tillbaka och var på väg till bilen som stod parkerad på andra sidan gatan ser jag P-lisan fyra bilar bort, på väg åt mitt håll. Jag hade för en gångs skull glömt att betala för parkeringen så jag sprang lite snabbt in i bilen, startade och körde iväg. Puh. Nog med äventyr för dagen styrde jag mot den lilla parken i närheten, gick två varv runt och styrde kosan hem igen. Hjälpte till med mattesidor så S kan spela mer Wii, (för övrigt under denna tidsperiod som den fina hälsningen från S updaterades på bloggen, två inlägg ned). Med musiken på högsta volym (Nja, mer lagom +++) en unge som vill leka Star Wars, chatta på internet och hjälpa till med matten så gick det riktigt bra och jag lyckades göra alla nöjda. Jag har börjat på en ny bok Hanteringen av de odöda av John Ajvide Ljungqvist. Andrea förvarnade mig att den var lite skum så jag får väl se. Annars har jag ju alltid mina Dr. Seuss böcker.

16 minuter kvar innan jag börjar jobba enligt schemat men jag kan vara snäll och låta Laura åka iväg till mallet i White Plain lite tidigare än planerat. Mig gör det ingenting, jag kan ju inte sitta här inne och uggla i nu 15 minuter.

Congratulations!
Today is your day.
You're off to Great Places!
You're off and away!

You have brains in your head.
You have feet in your shoes.
You can steer yourself
any direction you choose.
You're on your own. And you know what you know.
And YOU are the guy who'll decide where to go.

You'll look up and down streets. Look 'em over with care.
About some you will say, "I don't choos to go there."
With your head full of brains and your shoes full of feet,
you're too smart to go down any not-so-good-street.

And you may not find any
you'll want to go down.
In that case, of course,
You'll head straight out of town.

By Dr Seuss
from "Oh, the Places You'll Go!"

vgv htythjhjhghghjghghjjjjjjjjjjjd7,slu7kyistghnxd xdt6us jy7q6uqw nsulxmhcggd v hgcmksyje njunt6asnhtagzbr sdetgbf bgf c nhtcdtuyd hhtdtdhyyhyh n gsrgtrbtsebgrtyli,öpöp,kloppö-öä äöölugfyutr6yt5rdds5s43w754321234567890pokiuytrewqasdfghjkl,mnbvcxz<<zxcfvhjkl,mnhgfdsa<zxfghlkjutq
xghs

Igår var en hektiskt dag och jag fick faktiskt gjort mycket. Jag följde med Laura på morgonen när hon lämnade av alla barnen på respektives skola. Det tar ett tag kan jag säga och speciellt när man kommer bakom en skolbuss som stannar var och varannat hus. Trots allt går det rätt fort men E blev tyvärr sen till skolan, vill också påpeka att det var inte mitt fel. Efter det hämtade jag upp bilen som äntligen var min för dagen. Jag tog ett snabbt beslut och tog snabbaste vägen till Target. Där köpte jag två ramar, printade ut några kort och köpte ett minneskort. Efter det hämtade jag upp Stinha. Målet för dagen var att köra till Manhattanville igen och skaffa ett student kort. Sagt och gjort, det var precis det vi gjorde. Det var nästen en av de snabbaste processerna jag gått igenom. Vi visade vårt kvitto, stälde oss vid en väg tog ett kort och efter det fick vi tillbaka ett färdigt student ID card. Kvällen spenderades med att städa mitt rum. Fixa iordning alla ramar, kort och misseskort. Det tog sitt tag men med Grey's Anatomy påslagen kan det inte bli annat än bra.

Det blev en lite längre sovmorgon i morse, eller längre och längre, jag gick upp redan vid nio men jag gick inte ut från mitt rum förrän vid 11. Ringde Sara, ingen som svarar, ringde Susanne, ingen som svarar, ringde Sara, hon skulle äta lunch med Stinha. Så nu sitter jag här i min ensamhet. Dock skypar jag med min broder Johan och det är skoj för det var ett bra tag sedan sist, tre, fyra veckor skulle jag tro. Snart skall jag ta på mig jackan, löparskorna och vandra runt en långpromenad i området. Skall bli skönt det också.

Jag har suttit i mer än två timmar på Felsms.com och jag kan sitta där en betydligt längre period. Förut frågade min värdpappa var det var jag skrattade så mycket åt. Det var bara vi två uppe och han satt utanför mitt rum och läste tidningen (han ligger dock två veckor efterså mer korrekt skulle nog vara att skriva tidningarna), jag förklarade vad det var och läste ett exempel. Behöver jag förklara att han också tyckte det var en otroligt rolig sida? -Nä, tror inte det.


Exempel 1:
Till: Pappa
Sms: Vart skulle vi festa ikväll? Snodde ytterligare 200 spänn från farsgubben :)
Svar: Där blev du utan pengar detta halvår ungjävel! Vi ska prata omgående!!

Förklaring:Skulle igentligen skicka detta sms till kompisen Perra men det blev till pappa.. Levde ganska fattigt den månaden..


Exempel 2:
Till: Brorsan
Sms: Emma jag tänker sluta vara gullig mot dig nu, jag anstänger mig så mkt för att göra dig glad och vad får jag tillbaka??
Svar: Felskickat? Sluta va gullig mot na rå!

Förklaring: neemen jag skulle väll skickat ett "argt meddelande" till en gammal tjej som jag snackar mkt med och på nått sätt när jag sparat broshan nya nummer så hade det kommit under hennes namn -.- hehe sånt som händer antar jag


Exempel 3:
Till: Chefen
Sms: Fan pallade inte jobba i dag så jag sjukade ur mig. Kom över så köper vi en pizza och lirar Xbox.
Svar: Du skall vara på jobbet inom 30 minuter.

Förklaring: Skickade fel till min chef. Jag som planerade en skön hemmadag med Xbox 360, pizza och polare.

I morgon har jag inte planerat in någonting. Kanske går jag en promenad, kanske ringer jag någon. Jag får se och det får ni också för som vanligt uppdaterar jag bloggen. Jag upptäckte även idag att den digitala fotoramen (det kommer komma bilder på när den är monterad, uppsatt och klar) som jag fick i julklapp av familjen även kommer att fungera hemma i Sverige. Allt jag behöver köpa är en adapter för den klarar 100-240V. Jag är så glad, jag som trodde jag skulle vara tvungen att lämna kvar den här till nästa au pair, men icke sa nicke. Den behåller jag allt själv. Men förhoppningsvis kan jag komma iväg till Target den här veckan för att köpa ett minneskort så jag också kan se bilder på den. Men som sagt den är jättefin fär man kan byta ut ramen på den, svincoolt. Min värdmamma has a sence of fashion.

Jag tog kort på mina fötter,
E ville göra likadant. Den bjuder jag på.

Är det sådant här som får mig att skratta
Och som ni märker lyckades jag hitta med svensk textning.

Om det är någonting Amerikanerna verkligen saknar så är det åtminstone inte helgdagar som man firar. Idag var det åter igen en ledig dag från skolan, denna gången för att man firar Martin Luther king's födelsedag. Eller firar och firar, men ni förstår påängen hoppas jag. Dagen spenderades väl inte på något speciellt vis antar jag. De två äldsta åkte iväg med Laura och åkte skidor. E och Rich var fortfarande hemma men klockan elva hör jag hur Rich ropar in till mig att de skall åka ut en sväng antar jag att de skall vara borta si sådär 30 minuter eftersom jag börjar jobba 11:30 am. Klockan 2 p.m. var det fortfarande ingen skymt av dem. Jag funderade på om jag skulle ringa Rich och fråga om någonting hade hänt eller så, men 15 minuter senare hör jag bipet som ljuder då en bil kör upp för uppfarten, en volvo -det är de. Med två fulla påsar från Target kommer Rich upp, det är allt ifrån betterier, till laddare, leksaker och spiderman mac'n chees som inhandlats men framför allt, det viktigaste som inhandlades var en ny webcamera. Min familj går skype, då under dagen har jag hjälpt Rich att sätta upp webkameran, installera den, ladda ned skype, skapa ett account (konto) och förklarat hur det fungerat. Ikväll när alla var hemma blev det ett jungrusamtal med grandma and grandpa (i mitt fall är det farmor och farfar). Vi skulle ut och äta ikväll med när det väl kom till kritan ville inte nån av barnen åka iväg, förutom N som sa när maten var uppäten sade att han egentligen hade vetlat åka dit i alla fall hm..., så därför åkte Laura iväg till Mrs. Green (mataffär) och handlade mat medan Rich gjorde barnens apptitretare, spiderman mac'n cheese. Klockan är nu 10:07 p.m. eller 22:07 som vi sagt i Sverige (och förmodligen resternade världen) och jag är så grymt trött. Jag vet inte varför men i morgon är det nya tag och första dagen på skolveckan, även om veckan började idag (världsligt sett) men att den började igår på som vanligt amerikanskt vis.  För de skall ju alltid utmärka sig, så tro's eller ej, men enligt den amerikanska beräkningen börjar veckan på söndag. It makes no sence, but it's true.

Idag tog jag tåget in till New York City redan vid 9:46, i vanliga fall brukar jag ta det en timma senare. Men i den stora staden skulle jag möta upp Julia, det var allt för länge sedan vi sågs och det var riktigt skoj att träffas igen. Jag gillar verkligen Julia och även om vi bara träffats två gånger i verkliga livet känns det verkligen som om vi kommer fortsätta hålla kontakten väl hemma i Sverige -även om hon gör det tre månader innan mig. Mestadels satt vi antingen på tunnelbanan eller Starbucks, utanför fönstret och ovanför marken föll regnet ned och det var inte riktigt favoritscenariot, men vad skall man göra. Att spendera tiden sittandes på Starbucks med en trevlig vän och en hemlös som kom, gick och sov under tiden kunde det inte varit bättre. Egentligen skulle vi kolla in skor men pga det dåliga vädret blev det inte så. Dock pratade vi en massa, massa, massa. Allt mellan himmel och jord, politik och framtiden. Man kan säga att vi är lika på så många sätt. Fast egentligen har ju alla människor någon gemensam nämnare precis som de matematiska talen som prydde min matematikbok för två år sedan. Jag trodde alridg att jag skulle erkänna detta men jag saknar skolan lite grand. Det fanns en mening med att gå upp klockan 06:00 på morgonen och ta bussen in antingen 06:59 eller 07:29 (ni kan ju ana vilken av de två jag mestadels tog...Precis, det sistnämnda) När jag och Julia väl sade adjö till varandra tog mig mig en snabb titt in på Rainbow, dock köpte jag ingenting, mitt shoppinghumör hade avdunstat i samma takt som de första regndropparna intog min jacka och hår, även om jag hade huvan på mig. Jag hittade ett par stövlar, men en annan dag tänkte jag samtidigt som jag var tvungen att halvspringa till Grand Central för att ta 6:48 tåget hem. Jag kom i god tid, och vagnen var inte ens fylld så jag hade tur. Väl på tåget ringde jag Sarah Balegh, hon ville jättegärna träffas och när jag klev av tåget stod hon med sin bil bekvämligt nära tågstationen så det var inte många meter vi tvingades gå i regnet. Från början var det tänkt att vi skulle gå ut och äta med Amarelis men när vi väl fick tag på henne efter 30 minuter visade det sig att hon fortfarande jobbade, trots att hon bara skulle jobba under lunchtid. Hon var dock bara sugen på glass medan både jag och Sarah var hungriga. Vi bestämde oss för att åka till Friendly's och sedan när Amarelis var klar med att jobba skulle hon möte upp oss där för att inta en efterrätt. Amarelis kom inte förrän 10 minuter innan stängningsdags, några andra som däremot kom var två nunnor. Friterade onionringar (lökringar), kyckling m.m. köptes in, så där spräcktes myten om svältande nunnor. Om det nu någonsin har funnits någon sådan.

I brist på bilder från dagen publicerar jag en bild från i fredags, då
Jag, Sandra, Adriana, Susanne, Christina och jag-minns-inte-namnet
gjorde ett återbesök på Cheescake factory
På bilden: Sandra, jag och jag-minns-inte-namnet

Igår hämtade jag upp E från skolan. Det är en procedur må jag säga. Jag vet inte om jag har berättat om den tidigare eller om jag bara pratat om den oavsett drar jag en kortvariant nu. Man kommer med bilen, säger till en man vart man skall hämta upp barnet ifrån (finns olika utgångar/avdelningar) man åker upp till en billinje och ställer sig och väntar i kön. Ms. Fröken kommer upp till bilen frågar vem det är man hämtar (hon kommer oftast ihåg bilen) ropar på barnet som kommer ut till en liten inrutan gård. Där hämtar hon upp honom/henne går fram till bilen, öppnar dörren spänner fast barnet, stänger dörren och vi åker iväg. Piece of cake. Som vanligt vägrar E åka till biblioteket i början men när vi väl kommer dit älskar han stället. Han springer runt till dvd hörnan, plockar ut böckar han vill läsa, spelar datorspel och leker i lekhörnan. Det som var annorlunda denna gången var att han ville vara nära mig hela tiden, sitta i mitt knä och krama mig. Det brukar han inte göra, faktiskt aldrig. Så även om det börjar dåligt kan det sluta bra.

Jag skall snart iväg och träffa en check tjeck. Betty och jag skall ta en kaffe på Stjärnpengarna, alias Starbucks. Det skall bli otroligt skoj att träffa denna glada brud för det var ett bra tag sedan sist, okej, tre veckor är lång tid...
Nä, nu är hon här, puss och hej leverpastej.

För övrigt vill jag önska min söta kusin vitamin Liam Grattis på hans tre års dag!

Det känns som jag lever samma dag om och om och om igen. Det är nästintill ingen skillnad på dem. Ibland kan det vara skönt, men just nu känns det som om någon tryckt på remote knappen. Jag vill göra andra saker, nya saker. Därför skall jag planera in lite mer saker nu som jag kan göra. Någonting nästan varje helg. Skall också försöka planera in mina två veckors semester som jag har. För någonting måste ske känner jag. Förhoppningsvis kan collegkursen som börjar om två veckor sätta fart på saker och ting, lite mer entusiasm behöver jag.

Just nu sitter jag på att Laura och E kommer hem. Oj, då. Där hör jag signalen för att en bil kör upp på uppfarten. Dags att börja jobba, 1 timma senare en vanligt, det gillar vi.

Idag har jag varit borta i 100 dagar. De har gått fort och jag kan inte förstå hur lång tid jag verkligen har varit borta. Men samtidigt som det kändes som jag nyss kom hit har jag inte sett mitt hem på evigheter. Det är en konstig sentimental känsla. Bara 265 dagar kvar.

Även om jag var precis på marginalen idag klarade jag av allting och det blev en bravut till kväll. Det började med att jag två minuter innan jag skall hämta upp E från skolan och sjussa honom till hans soccer upptäcker at barnstolen inte är installerad i bakstätet. Underbart. Som tur är har jag Sarah med mig som kan hjälpa mig installera den och som tur var, var den inte alls svår att installera. Jag hämtar upp honom i tid -till och med före de andra rituella och vana hemmafruarna. Min andra pricis-i-tid-och-med-turen-på-min-sida-uppelvelse var när ajg skulle hämta upp N, S och S's kompis från skolbussen. När jag står i dörren och tar på mig skorna för at gå ned och möta upp dem.Vad tror ni inte står parkerad där nere då om inte skolbussen. Vad fasen gör den 3 minuter för tidigt. Jag hade tur att den väntade men busschauffören är en snäll dude och eftersom S hade en playdate var det ju tvungen att vara någon hemma. Tur, det är vad jag kallar det, tur, det är vad det är jag har. Resten av dagen har flytit på, som spild glass en varm sommardag. Och rätt som det var, var klockan redan 8:00 och E skall lägga sig. Jag läste tre böcker för honom, bl.a. en Dr Suess bok. Jag älskar dem. Skall köpa med dem hem till Sverige för de är verkligen grymt bra! Sedan spenderade jag lite kvalitetstid med N och S. Jag läste bok "Captain Underpants" med S, vi är ännu inte klara, fortsättning följer på den boken. Och efter det började jag läsa the lightning theif med N. Så nu har jag två pågående berättelser med mina värdbarn. Men det känns bra att ha någonting att se fram emot tillsammans med dem som bara är mellan dem och mig.

Här är lite fina bilder på mig med mina kompisar Maria, Maria och Mathilda. It's the M's against the C. M'm.

Gårdagen bjöd på många roliga skratt och det var härligt att träffa både Ninni och Elin igen. Vi gick nämligen på Au pair skolan tillsammans så att träffa dem igen var mycket roligt. Känns skönt att kunna prata med folk som har kommit lika långt på deras resa som jag har gjort. För vi befinner oss exakt på samma ställe på vår resa och på något sätt känns det tryggt att veta att det finns människor som är precis som jag -i alla fall i den frågan. Som vanligt var jag försenad, inte för att jag försov mig utan för att jag inte kunde komma till tåget. Eftersom jag inte har bil är det alltid svårt att kunna ta mig någonstans, oavsett så kunde Stinha hämta upp mig till 10:46 tåget, och det var tur det. Vårt nästa hinder var att lyckas lokalisera en plats att träffas på, lättare sagt än gjort. 37:e gatan, vi skulle gå åt höger och förhoppningsvis mötas någonstans. När vi står på 5th Ave, ringer Ninni och säger att de är på 2nd Ave. Hm, hur lyckades vi med det, jo de lyckades gå förbi Lexington Ave innan vi hunnit komma till 37e. Aja, det var bara att vända om och träffas någonstans igen. Stinha hade en röd jacka och ja gen brun så det är en ganska bra kombination eftersom inte många andra har den kombinationen. Efter många om och men lyckades vi till slut hitta varandra. Vi tog tunnelbanan till Chinatown och gick runt lite där, men efter ett tag var vi helt plötsligt i Little Italy, så det var bara att gå tillbaka igen och igenom Chinatown vandrade vi i kylan. Varm choklad inhandlades för Ninni's del och sedan försökte vi lokalisera var vi var någonstans. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till huvudgatan och sedan åkte vi mer uptown igen till Grand Central där vi besökte toaletterna (Grand Central har trots allt rätt fräscha, men framför allt gratis, toaletter), tog lite kort och köpte biljetter. Gick ut igen och skulle hitta den skandinaviska affären som skall finnas på Lexington, men när vi gått ca. 200 meter bestämde vi oss för att skippa det, vi viste inte vad affären hette eller var den låg, ingen bra kombination, så vi valde att gå till Rainbow. Min och Stinhas favoritaffär. Men på vägen dit hittade vi den skandinaviska affären i alla fall. Tyvärr var den stängd, men nu vet vi var den är i alla fall för framtida resor. På Rainbow blev det som vanligt lite inhandling. För min del ett par skor, för Stinhas, flertalet skor, en tröja och armband, för Elins del ett par skor och För Ninnis del ett par skor också (minns jag rätt??). En lyckad dag med många skratt och roliga berättelser som avlöste varandra. Precis så som det skall vara, kanske bara lite varmare.. Skulle ju trots allt inte skada.

Jag skall försöka få tag på kort från dagen. :)

Godnatt USA, Godmorgon Sverige.

Det var stället som idag stod skrivet på våran daganda. Vi kom inte iväg förrän ganska sent, fick vänta ännu längre vid ingången på ett ledigt bord och sedan beskådade vi den delekata menyn. Det blev en Luau Sallad för min del, det var den skummaste sallad jag någonsin ätit. Inte för att den innehöll någonting speciellt -förutom en ingrediens. Salladen påminde lite som en lasagne för det låg som plattor och delade av. Skumt var det hur som helst och inte direkt jättegoda. De gick väl an men ingenting jag föredrar. På detta blev det också en Jag-vet-att-jag-är-för-ung-för-att-dricka-men-det-stoppar-inte-mig drink. Till efterrätt kan man såklart beställa cheescake men jag kände att jag var alldeles alldeles för mätt för att ens försöka mig på någonting sådant. Jag provade dock tre tuggor på Sarahs cheescake, och efter det var det bra. Jag förstår inte alls hur vissa människor kan proppa i sig sådana tunga bakelser, nä usch.

Det var en skön avslutning på en relativt jobbig dag. Den minsta pojken har betett sig ganska illa idag och väldig elaka och spydiga kommentarer har kommit ur honom. Nä, inte det roligaste faktiskt. Men jag överlevde och jag hoppas på att morgondagen är annorlunda. Det vet jag att den kommer bli, för jag har helgen ledig. Jag hoppas bara jag kan hitta på något att göra. Om vi har tur kan vi ta en bil till outleten som jag skrev om tidigare, men det var och tidigare. Godnatt

Det var en av de mest töntigaste filmer jag någonsin har sett. Alltifrån "Vi-är-gjorda-för-varandra" och vi gifter oss dagen efter till New York är bara fejk, fejk, fejk. För det första så är det mycet mycket mer trafik på Times Square, det är inte heller såpass enkelt som filmen uppger att hitta folk på manhattan. Adresser är inte heller så lätt att hitta, speciellt inte om man kommer från en helt annan värld. Nä, jag satt bara och skrattade åt filmen. Visst den var gullig men mer irriterande än romantisk.

Det började igårkväll med att min värdmamma ville låna filmen "Julie & Julia" av mig. Och idag har Laura letat upp all världens fakta om denna kvinna Julia Child, letat recept, hittat och köpt ingredienser och sist men inte minst lagat denna tydligen magiska rätt Boeuf Bourguignon. Huset luktar fantastiskt gott och i morgon vid middagen skall jag smaka denna beträfliga skapelse och jag skall ge er min ressumé. Jag känner mig som en äkta matkritiker; Akta du dig Johan när jag kommer hem, var vaksam, var vaksam.. 

För övrigt åkte jag och Stinha till Manhattanville idag både för att lämna in hennes ansökan om vissa klasser men också för att hitta vägen dit. Det gick utomodentligt bra. Okej, förutom det lilla missödet då vi passerade gatan vi skulle in på.

Jag återkommer till min lista med dåliga reklamer här i USA.

Det handlar om katters klor.


Nästa kapitel i "Bad commercials" kommer smutskastningen mellan At&T vs. Verizon.

Idag mår jag bättre. Om det var för att jag sov mer än 12 timmar i natt, för att viruset håller på att försvinna eller om det var för att jag åt mina mediciner så mår jag mycket bättre nu. Helt frisk är jag inte men betydligt bättre än gårdagen kan jag meddela. Och det är ett väldigt gott täcken. Dock är jag ännu inte "vid fulla sinnes bruk" utan jag måste sitta ned mestadels av tiden. Annars snurrar det och det känns som om man druckit ett tolvpack med öl. Inte för att jag någonsin provat för jag hatar öl, men endå. You get my point.

Idag har jag varit borta i tre månader och vilken dag det har varit! Det hela började med att jag vaknade upp vid 1 tiden i morse och kände hur jag måste springa till toaletten. Där tillbringade jag fem timmar och det ända jag kunde tänka på under tiden var att jag ville hem, hem till mitt egna badrum. Dagen har inte varit mycket bättre. Visserligen har jag inte behövt spendera varenda minut på toaletten men jag har knappt kunnat gå ut ur mitt rum och nästan hela dagen har jag sovit eller suttit i min soffa på rummet. Jag har inte kunnat jobba någonting men Laura har tagit det bra och har fixat det mesta själv. Plus att hon har köpt saker till mig också. Jag hoppas att jag mår bättre i morgon för detta är inte skoj.

Inte har jag gjort någonting direkt ovanligt idag men ändå är jag så otroligt trött. Från näsbenet och uppåt har jag en tryckande känsla och jag känner mig kasslig. Inte bra, inte bra alls. Aja, det går nog över, hoppas jag.

Idag var det freezing kallt i staten New York och även i New York City. Helt galet. Jag frös och ändå var det LCC möte som jag och tre andra tjejer dök upp på. Tummen upp för det. Även Stinha var med men hon är ju inte med i vår LCC grupp eller organisation så hon var lite outsider, men inte på något dåligt vis om ni trodde det. Vi gick till Times square för att hämta gratis kartor och sedan tog vi tunnelbanan till Chinatown. Jag köpte en ny skarf och nya väntar. Mycket bra inköp tycker jag, hittade även en affär som sålde ut Timberland skor för ungefär $100 vilket inte är alls mycket plus att det var rea på dem också. Tyvärr, tyvärr, tyvärr (kan skriva hur många tyvärr som helst) fanns de inte i våra skostorlekar. Jakten på Timberland skor fortsätter. To be continued som vi säger här i US and the A. Sedan tänker jag skippa den biten när vi sprang omkring i en timma i -8 grader C och letade efter ett hotel som skulle ligger mellan 1st och 2nd Ave på 48th eller 49th street men som egentligen låg på 1st Ave 49th Street. Det var inte kul och det var svinkallt, men jag tänkte till slut att det var värt att berättas. Så nu sitter jag här i mitt överhettade rum och kollar på "Patrioten". Och tur är väl det.


Angående rubriken så är det alltså förbjudet att sextrakasera någon på tunnelbanan också. Om ni inte visste det, för det är ju alltid ett undantag när det gäller tunnelbanan/subwayn -precis som i den tyska grammatiken. I morgon är det tillbaka till den normala vardagen. Barnen är i skolan och jag jobbar eftermiddagar. Det var mycket klagomål om detta undermiddagen idag, och jag förstår varför. Vem vill gå i skolan liksom?

Man kan ha världens fetaste bankonto, eller äga varända diamant eller all olja. Och hur mycket man själv innbillar sig att man kan köpa lycka så stämmer det inte. En vän, en äkta vän är värd så mycket mer. Jag är glad att jag åkte iväg på den här resan, så otroligt glad. Visst jag förlorar någon vän, men jag vet att de vänner jag har kvar är mina äkta vänner. Och varenda äkta vän jag har kvar kommer göra upp för den falska jag förlorade. Jag är rik, inte i pengar -men i vänner.

Gott Nytt År!

Det är inte precis som jag föreställt mig ett exklusivt nyårsfirande i Saterna. Istället får jag spendera min nyårsafton med barnen. Vi började med att åka till en fest här i grannskapet och gud säger jag bara, gud vilket hus. Det var gigantiskt, helt galet stort. Festen var inte alls någon hit, varken hos mig eller hos barnen eller hos färäldrarna. Nästan precis en timma efter att vi kom lämnade vi huset. Vi och vi, jag och barnen blev skjussade hem. Jag klagar inte, jag är glad jag ville ändå lämna stället. Så det var min kväll, nu väntar jag på att nedräkningen går igång här i USA och New York.