Eftersom jag missade Fanny's underbart roliga maskeradfest var jag så illa tvungen att lägga upp en liten notis på min blogg. Eller notis och notis, hon får ett helt inlägg tillägnat åt sig! Inte illa!

Grattis gumman!<3

Pengar. Vad kan man inte köpa för pengar. Egentligen. Du kan köpa dig en fru ifrån Thailand, några barn ifrån Kina, har du tur kan du gå på extrapris ifrån Ryssland, kan dock medföra radioaktiv strålning. Du kan köpa dig ett gigantiskt hem så att du aldrig behöver ens se, eller goda gudars höjd, höra din familj. Kan anställa diverse hjälp i hemmet, städare, personlig tränare, poolfolk, trädgårdsmästare, kockar, ja you name it. Men varför nöja sig med ett hus, köp ett på varje kontinent och gärna några extra på Europas höga höjder och varmare bredgrader -bara för kulturens skull. Ha oändligt många bilar i garaget, ett eget jet flight, skuta och varför inte ett tåg, det borde om något imponera! Blir vardagen, eller de få timmar du spenderar i hemmet, för grå och olidlig, din fru för gräslig finns det alltid lättare napp i ån på andra sidan häcken där lättklädda damer väntar på en bättre och ljusare framtid med dig som personliga livsnjutare, tillgängliga året runt hela dagen.

Men då kommer frågan, "Är du lyckligare?" Jag tror inte det. Och kan konstatera efter mitt år som au pair i en rik familj att de är inte lyckligare än dig och mig. Jo, visst de har pengar, ett fantastiskt hus. Men materiella saker har egentligen inget värde i sig. Kanske något enstaka föremål du ärvt från din gammel mormors mor. Då förstår jag också att det har värde. Men pengar, lycka och värde är saker som lätt blandas ihop, då egentligen de har olika ändamål och lyckan tror jag, man bara kan finna i sig själv och andra människor.

Så använd kondom. Jag vet inte hur ofta detta bör bemärkas...

På väg till jobbet, dagen till ära. En icke så ovanligt förekommande händelse men alltid lika praktiskt. Speciellt när pengarna börjar komma in igen precis som de ska. Får se om jag tränar ikväll eller inte, inte så jättepepp på det. Men i morgon, onsdag, så minsann skall fläsket åter igen brännas. Måste springa till bussen som tyvärr inte väntar på mig om jag inte är på hållplatsen. En sådan osis egentligen!

Tandläkarbesöket gick som vanligtvis bra. Lite tandsten vid rälsen, men det har dem flesta och sedan hade jag tre hål lika stora som innan. Så det är bra det. Därefter gick jag till gymmet och gymmade i två timmar och strechade säkert i en halvtimma, viktigt trots detta skippas det av många. Idag var det armar och överkropp som fick sig en genomgång och självklart en uppvärmning på crosstrainen på en timma. Eller bara uppvärmningen är ju ett pass i sig. Men över 750 kalorier brändes idag, vilket jag är stolt över!

På med vantar, halsduk, vinterjackan och varma skor. Och sedan ut i kylan. Tandläkarbesök väntas och sedan blir det träning på Sportime. Men jag hoppas inte på några hål. Håll tummarna.

Idag blir det jobb, dag två av tre i rad. Men jag klagar inte. Men det gjorde jag för ett par minuter sedan då jag gick upp till åter en kall mörk morgon, full av snö och andra händelser. Fredag, skönt och även om jag jobbar i morgon är det alltid en pigg tanke att veta att helgen inte är långt borta.

Önskar jag från ett kyligt, snöigt och mörkt Göteborg. Jag hoppas alla på andra sidan Atlanten får en ordentligt bra dag och ett riktigt skrovmål. Jag väntar in dagen med mössa på. Godnatt.

Jag skall inte sticka under stolen att jag shoppar mycket. Men jag vet om det och jag lever inte för pengar jag inte har. Aldrig att jag skulle köpa någonting på kredit, det måste verkligen vara det dummaste man har gjort! Speciellt om man inte har pengarna och lever över sina tillgångar. Jag är livrädd för lån, men även jag är medveten om att jag någon gång kommer jag få ta ett, eller två. Men redan nu är det jobbigt att gymmet betalas på autogiro. Har jag pengar? Dras de korrekt? Inga skulder? Det är tankar som går runt, runt, runt i huvudet. Nej, jag spenderar men för äkta pengar, inte lånade eller påhittade. Och för tillfället är jag skyldig två personer pengar, någonting jag så fort som möjligt vill komma ifrån.

Lyxfällan, you will not get me. Not in this life.

Jag är trött, sliten och avslappnad. Ett pass på gymmet och sedan 15 minuter på spikmatta till Grey's Anatomy var precis det jag behövde. Avslappnande men också extremt smärtsamt i början, tur som det är släpper smärtan efter ett tag. Eller släpper, den domnar bort och det är då det är skönt att ligga där på golvet på hundratals vassa spikar inträngande i ryggen. Nu skall jag hoppa i sängen. I morgon väntar jobbet och sedan skall jag även jobba fredag och lördag. Stressig lördag andra veckan i rad nu. Men det skall bli otroligt skoj också.

[Bildkälla]

Den lömska kylan fyller våra lungor. Den vita dimman som blir när vi andas ut gör känslan av kallhet och råhet ännu påtagligare. Det var så jag kände mig idag när jag gick hem från busshållplatsen klockan 22:20 under den mörka natthimlen. Det var kallt, jag frös om mina händer och om mina ben. Men jag älskar kylan ändå. Även om den luttrar sig ändå in på skinnet, så finns det någonting klart med den. Den är som den är -kall och den ger oss inte falska förhoppningar på värme. Den behöver aldrig låtsas vara någonting den inte är. När vi tittar ut genom fönstret och ser de små snökornen yra omkring i vinden i små cirkelformade danser finns det också någonting ärligt utöver det hela. Dagen ljuger inte för oss, kylan kommer att vara kvar, kommer gå in på märgen och många frusna kroppar kommer känna lättnad och tröst när de vandrar in innanför dörrarna, in till värmen. En liten tröst en kall novemberdag.

Det här är serien värre än Hollywoodfruar. Och den absoluta favoriten måste vara Gunilla med hennes dotter. Jag trodde inte jag skulle få se någon så gammalmodig kvinna i 50-års åldern med en dotter på 8 år fylla skärmen, men det är grymt intressant faktiskt. Speciellt när hon är så glupsk och inte kan dejta en juvelerare för att hon är kristen. Tydligen kan inte juvelerare vara detta, de är kanske romer. För övrigt är det Gunilla vi ser i bild här nere till höger i leopardmönstrad Gucci klänning.

Någonting som jag verkligen inte tycker om är att ringa telefonsamtal. Det är jobbigt, opersonligt och ja, jobbigt helt enkelt. Jag vet att när jag väl ringt och lagt på luren, att jag inte tycker att det var så jobbigt men det är just att slå signalerna att vänta presentera sig, säga sin sak osv. Det är jobbigt -i förhand. Under och efter samtalet är det inte så farligt och det värsta svaret man egentligen kan få är "Nej" och det är inte så farligt att höra, eller? Jag tycker inte det i alla fall, men oavsett vad jag tycker om svaret är ett telefonsamtal ändå lika jobbigt. Men jag skall samla mod, ringa för därefter skall jag köra ett pass Aerobics, eller vad jag nu kan hitta på mina träningsdvd:er. Samla mod Cecilia, för nu skall det ske.

Jag har alltid varit mer för Rockmusik. Mer för fartfyllda låtar. Jag ser charmen i mycket men opera är faktiskt någonting som väldigt sällan lyckas hålla fast mig, förrutom en kvinna. En kvinna med en otrolig röst som jag önskar all lycka till i världen! Hon är sagan själv Susan Boyle.

De kommer små och mjuka. Ganska rosa/rödfärgade under svåra förhållanden och krävande en tid därefter. Jag pratar såklart om barn. Barn, barn och åter barn. Kvinnans liv är en cykel, vi föds, förökar oss och dör. Kort och gott. Det finns en tid för det ena lika mycket som det andra, nästan. Att föda barn, för vi vet ju alla att föda barn kan man göra under en viss period -innan det blir för sent. I alla fall enligt naturens lagar. Men nu kan du föda barn när du vill, satsa på karriären och när väninnorna blir mor- och farföräldrar, ja varför inte satsa på din eget barn då? För i dagens samhälle och med nutidens metoder fungerar vilket. "Jag känner mig som 27" säger 72-åriga Adriana. Men är du det? Jo visst, man kan vara ung i själen men tyvärr är du inte det. Men att känna sig och vara är faktiskt två olika saker. Det finns en naturlig anledning till att kvinnan kommer in i klimakteriet och enklaste svaret är att vara gravid är krävande för kroppen och desto äldre du blir desto svagare och klenare blir kroppen. So it's part of life. Jag kan verkligen inte förstå varför man så gammal vill få barn. Jag kan verkligen inte förstå det, man kan dö när som helst i en hjärtattack, få stroke eller en massa andra problem med leder osv. Och då skall man bli gravid. Lycka till. Framförallt går mina tankar till barnen. Hur känner de sig när ens moder dör och man inte ens hunnit bli 10 år gammal. Vad är värdigheten i det. Och vem skaffar man barnets liv för -hans/hennes eller ditt. Att skaffa barn är och förblir det allra mest egoistiska och själviska en människa kan göra samtidigt som det också är det allra mest generösa och osjälviska. Svårt att hänga med? Nej, ibland kan jag tänka att naturen och dess regler finns av en anledning. Och ibland kan det nog vara allra bäst att också låta det vara så. Men mina tankar är mina och folk får göra vad dem vill, för jag har ingen rätt att klandra andra människors, val, handlingar och tankar. Vi lever i en färgfull värld, ta vara på det, för det är det som gör den ännu vackrare.

Klicka HÄR för att komma till artikeln.

Ibland undrar jag hur vissa folk tänker appropå klädstil. Ibland ser man unika men dock fina outfits och ibland är det skandal över det hela. Som idag då jag och Joanna satt på McDonald's (Vi åt inget med de har öppet 24/7, perfekt för pratglada tjejer sisådär 23 på kvällen då andra ställen har stängt) och in kommer nog någonting av det värsta jag sett på länge! En väldigt kraftig tjej, och stor benstomme, har på sig -ska jag kalla det kläder? Nätstrumpbyxor. En storlek för små, så tyget trängde in i de mjuka låren. Jag, Joanna och väldigt många andra åskådarna kunde inte med att sluta stirra, vilken uppenbarelse, vilket tragedi! Något så fruktansvärt, och tro mig kära människor, det slutar inte där. Ack nej. Till detta parades det ihop en kort klänning/kjol eller hotpants, tyvärr kunde vi inte avgöra skillnaden. Och kanske spelar det inte heller någon roll. För poängen är att det kanske borde finnas en stilpolis, i vissa sorgliga fall.

Jag ser inte fram emot att ta bussen klockan 06:51 i morgon. Verkligen inte. Men bussarna går sina tider så vad skall jag göra? Mamma la upp förslaget om att gå. Gå i snö en lördagsmorgon, nej tack. Nu väntar sängen, och jag borde varit i den för ungefär 20 minuter sedan.

Det är inte okej att ens lillebror tar ens egna resväska när han skall ge sig iväg på läger, än dock som fadder. Det är inte okej. Och det är inte okej att en kille går omkring med Jessica Simpson's saker, hur snygga då än må vara för att de är ens systers. Nej, ingen bra start, jag får hoppas på att det inte håller i sig under dagen. Skall nu iväg till jobbet, wish me luck för jag har inte mycket kunskap kvar, men det kommer nog tillbaka. Eller det måste komma tillbaka. Ha en bra fredag. Snart helg.

Visst är det helt underbart att hitta totalt bortglömda papper och handlingar när man går igenom gamla pappershögar som ligger undangömda. Gamla fotografier, gamla betyg och gamla brev från förr. Igår hittade jag, till min stora förtjusning, en bokpremie på Adlibris.com. Perfekt för mig då jag är annars helt utblottad. Eller jag kommer vara om ca 10 dagar då pengarna från mitt gym dras. Men det får det vara värt. Hälsa är alltid viktigt, och kommer alltid att vara.

Om jag skall vara ärlig är det nog väldigt få människor som tycker om att träna. Egentligen så är det en ganska tråkig syssla, åtminstone om det sker på gym. En extremt monoton rörelse som upprepas och upprepas timma efter timma, svettår efter svettår med samma sak utanför fönstret –bilar, bussar och lastbilar som far mot sitt mål för dagen. Så varför gör man det egentligen? Jag kan såklart bara svara åt mina egna vägnar men för mig handlar det om känslan efteråt. Som när man slitit som ett djur på ett pass eller på crosstrainer-maskinen. Känslan av utmattning samtidigt som man är full av ny energi, när man slår sig ned i bastun och känner sina trötta muskler slappna av samtidigt som bastuvärmen stänger ute den inbitna kylan som finns i luftrummet utanför. När man äter sin medtagna smörgås och känner hungern bita i magen, det är då det är värt det. Det är då jag känner mig nöjd, nöjd med min dag och gladare. För skall sanningen fram skapas endorfiner när vi tränar och endorfinerna är ett hormon som gör oss glada. Så kan det vara någonting att börja träna mera om man är ledsen, deprimerad, går igenom en sorg eller förlust. Absolut, svettas ut det, för det kommer det vara värt 1000 gånger om, både för dig själv och även också kanske för din omgivning.

Jag säger att det vore väl tråkigt om jäkeln hette Svensson i efternamn...

Och om det nu vore så tror jag polisen med en gång skulle fatta vem det var om alla Svenssons helt plötsligt skulle dö.

Idag har varit en produktiv dag. Jag har ringt mitt gamla jobb och är så välkommen så tillbaka. En till slavarbetande själalös människa som kan tänka sig att jobba på jul. Precis vad som behövs. Jag har sökt mer jobb, men det verkar vara problem på hemsidan för en viss affär så i morgon skall jag istället ringa in och kolla. Kan ju kanske vara bättre. Jag har en mer referens på listan och ikväll skall jag göra några till telefonsamtal och hoppas på en till referens. Det kommer gå som smort! Hoppas jag hur som helst.

För tillfället har mina händer en stark och distinkt lukt av klor för avfärgningen på en vit tröja. Under promenaden till och uppför Diamond Head på Hawaii blev min vita tröja brun på vissa ställen av något oförklarligt skäl, det kan ha berott på döda hudceller (vilket jag satsar på) men det kunde också ha varit solskyddsfaktorn, eller en blandning av båda. Hur som är den brunaktiga färgen nu borta, allt till hjälp av klor, en gudasänd produkt!

Träning, träning och mera träning. Det är det mina dagar nu består av. Jag är nog Sportlifes i Partille's allra mest hängivna besökare. Kanske inte riktigt, men tränas det görs det mycket av. Idag råkade jag glömma att ta med mig någonting till efter träningen så istället köpte jag en jordgubbssmoothie, jättegod verkligen. Det blir nog så att jag i framtiden oavsiktligt glömmer någonting att ta med mig. Eller inte, lite dyrt i längden när man tänker på det, men nån gång ibland är det faktiskt helt okej.

My room is a mess, clothes, shoes accessories are lying in pales in and outside my room. But today is a change today it will be different, today I will get my room and life back together- At least a start to the right direction.

Som många kanske redan anat befinner jag mig nu på hemmaplan i Sverige, Svearike, Sveadala eller vad ni nu än kallar sverige. Allting utom Schweiz är nog godtagbart faktiskt i ärlighetens namn. Snart skall jag ut och söka jobb, att sitta hemma hela dagarna är inte min melodi, eller i ett par dagar går det bra men nu börjar det bli rätt enformigt. Men den ända som kan göra skillnad är: Jag själv.