2011 tar slut. 2012 börjar. Kanske slutet på världshistorien. Kanske inte. 2012 kommer i alla fall bli det bästa året någonsin. Man kan ju alltid försöka i alla fall.

God Jul önskar jag alla,

Gammal som ung,

Liten som stor,

Med imponerade känslor kan jag bara konstatera en sak. Jag är imponerad på mig själv. Kanske jag inte är så medelmåttig som jag tidigare trott. Jag gillar inte att mäta min kunskap eller vad jag kan med andra. Besvikelsen blir alltför stor gång efter gång. När jag nu istället lägger fokus på mig själv verkar det som att jag verkligen utvecklas. Utvecklas frammåt till att bli den bästa person jag kan vara. Jag kan, jag ska, jag kommer.

Jag vill ha det du har att ge. Jag vill egentligen inte tänka, bara agera. Men hur ska jag kunna göra det? Vad känner du? Vad vill du? Jag är så förvirrad. Jag fyller min kalender med en hel drös av aktiviteter, allt för att inte behöva tänka på dig. Ändå letar du dig fram överallt. Jag kommer på migsjälv att drömma mig bort. Bort till den bästa av världar. Med dig. Men oavsett hur mycket jag fyller ut min kalender kommer den gnagande känslan ändå ikapp framåt kvällstimmarna. Känslan om att jag vill vara med dig. Med dina armar omkring mig. Skyddad. Älskad. För den jag är. För den du är. För vad vi är. För vad vi kan åstakomma. Jag vill vara den bästa Cecilia jag någonsin kan vara med dig. Jag vill ha dig. Inser du inte det?