I helgen var det S.UP. -sittning (suit up - save up - scrub up). En sittning för Jurister, Ekonomer och Läkare. Vi jurister hade som tema "Harry Potter", ekonomerna hade temat "superhjältar" och till sist (och minst) läkarna som hade temat "vilda västern". Ni kan tänka er fulla översittare i diverse utklädnader. Men roligt var det! Och helt fantastiskt hur alla verkligen hade gått in i rollen för varje karaktär. Vi hade fångar, cowboys, indianer, de tre musketörerna, catwomen (inklusive smiska), batman med de tre skurkarna two-face, the riddle och the joker som slogs under kvällen och sedan såklart en hel drös av häxor och gryffindorelever med en uggla och bellatrix som utmanade resten. Otroligt underhållande! Kvällen bjöd på spex, efter spex med inslag av tävlingar (såklart vann juristerna, vem har rätten på sin sida liksom?!). Efter sittningen gick vi en trappa ned till nattklubben FRMS, som till råga på allt hade nyöppning och det var fullt ös vill jag lova. Medan resten fick vänta i kö i kylan utanför tog vi oss in genom garderoben in på dansgolvet. Vem står i kö när man inte behöver?

 

I går kom Mamma, Pappa och Simon på besök hit till Örebro. Eftersom de kom sent på kvällen blev det bara mat och sedan åkte mamma och pappa till hotellet medan Simon stannade kvar eftersom han ville sova hos mig. Ganska söt är han trots allt den lilla skiten... Idag har vi mest tagit det lugnt, ätit amerikanska pannkakor till frukost och därefter tog vi en liten tripp ned på stan. Även om de varit här förrut så var det första gången vi var på stan, tidigare besök har vi bara åkt till IKEA för att köpa förnödenheter till mig och mitt lilla rum, så det var lite nytt. Vi åt lunch på Soleo, pasta med lax och spenat. Otroligt gott (!) och gick omkring på stan. Hittade en födelsedagspresent till Simon, en tröja från Cardigans som kostat 599 kr men som på rean kostade 180 kr. Riktigt kap vill jag lova! Sedan var klockan sen och de var tvugna att fara tillbaka till Götet och jag göra mig i ordning för S.UP. sittningen. 

 

Likt en tango dansar vi runt varandra.

Omedvetet. Medvetet.

Där men ändå så långt ifrån varandra.

Runt, runt, runt. I en dans kring vardagens ändlösa grånad. 

Finns det något slut?

Eller är cirkeln helt sluten?

Det var du. 

Det var jag.

Det var vi.

En gång.

Kanske aldrig mer.

Idag har jag haft en sjukstuga här hemma. Jag kände mig inte alls bra i morse när jag vaknade så fick snällt stanna hemma istället för att tentaplugga i skolan. Istället har min dag sett ut som följande - Läst om Ekonomiska föreningar, Ideella föreningar, stiftelser, handelsbolag, kommanditbolag och enkla bolag. Kan det bli mycket roligare? Jag tror inte det. Eller jo föresten, jag tvättade två maskiner innan också. Det roligaste som hänt idag... Ibland är det inte mycket som behövs för att det skall bli lite roligare, bara lite i alla fall. Nä, nu ska jag nog läsa lite mer. Tog en kort paus, det tyckte jag allt att jag var värd! 

 

Jag vet att den har funnit ett tag, jag vet att många har sett den. Men det spelar mindre roll. Den är fortfarande stark, känslasam och viktig. 

 

 

Jag har en hel del vänner. Jag har haft en hel del mer genom mina år. Riktiga i kött och blod, påhittade i min egen fantasi. När jag var ca fem år hade jag världens bästa vän. En fantasikompis vid namn Casper, och ja han var ett spöke. En dag åkte han till "ett varmt land på semester", där är han nog ännu, om inget annat litet barn har behövt honom. Och jag har inte sett honom från den dagen. Jag har också haft en hel del ovänner. Framförallt heter dem numera paragrafer. Paragrafer i mängder, och innan jag tycker mig känna dem är det ett helvete. Och det är precis så jag känner just nu. De är inte till min fördel - men de skall.

 

 

 

Ibland blir jag förvirrad av alla dessa gömda regler som finns. Hur man skall bete sig, hur man skall vara, hur man skall se ut. Så därför har jag kommit på mitt egna koncept. Jag säger va fan som helst det låter ändå bra och jag kör på min egna väg. Men ibland kan även jag veka, men det är viktigt att man minns vem man egentligen är. Det är därför jag har mina underbara vänner som får mig att stå med båda fötterna på jorden. Jag är inte bättre än någon annan, jag är likvärdig. Vi är alla lika bra, underbara. Men ibland behöver vi hjälp för att förstå det.

 

Jag vet inte om jag drömt att jag vaknat flera gånger i natt eller om det verkligen hänt. Jag tror att det är verklighet. Utanför fönstret är det mörkt, som tur är lyckades jag få tag på en ny glödlampa till min lampa som står i fönstret, då den gått sönder i lördags. Då blir morgonen inte lika mörk. Nä nu är det dags att ta tag i livet. Plugg står på schemat hela dagen, har ett fruktansvärt seminariespel som jag skall ha på onsdag som jag verkligen inte ser fram emot. Men det är bara att ta sig i kragen och köra på.

Jag vet att jag varit troligt dålig på att uppdatera min blogg. Inte bara den senaste tiden utan det senaste året! Jag skall försöka bättra mig men vi får helt enkelt se hur det går. Tanken finns i alla fall där. Hösten har kommit med bravur nu. För två veckor sedan var det fortfarande ganska varmt i solen och luften. Nu är det kallt och rått. Men jag klagar inte. På med stora halsdukar, fluffiga vantar och jordnära färger i all ära. Jag klagar inte, inte alls. Inte när regnet faller ned i storm utanför fönstret eller när vinden yler i skorstenarna. Det är någonting charmigt med hösten som jag älskar. Något mystiskt, som i väntan på någonting annat. När djuren går i dvala och vi människor blir mer dämpade. I alla fall tills julen börjar skymta bakom vrån men det får bli vid ett senare tillfälle. 

 

Var livet fullt av drömmar av mål man skulle göra i livet. Då det inte spelade någon roll hur man såg ut eller skulle se ut. På med trasiga byxor som mamma åtaliga gånger hade lagat och var därför fulla med små gubbar som satt ovanpå de allra största hålen. Det var på den tiden när världen var en ljus plats. Sedan hände något, jag blev vuxen. Jag insåg att för att bli något, vad som helst, så får man ta sig dit själv. Ibland får man hjälp på traven, ibland inte. Jag insåg att den chans jag själv besitter kan make you or brake you. Det är av valen vi gör som vi sedan blir vad vi vill. Det är vad vi gör av våra möjligheter som gör oss. Men det gäller också att vi får en möjlighet till möjligheter. Det handlar fortfarande om mål men också om resan dit. För att komma förbi berget krävs en resa som är minst lika viktig för det är den som definieras oss. Jag vet nu att jorden är inte den ljusa plats jag en gång trott. Girighet, makt och pengar förstör vår vardag, och än mer än vi anar. Hot finns nära inpå. Eller? Är det vi själva som ser hot i vardagen där det egentligen inte finns. Vi är alla gjorda av kött och blod. Gränserna vi satt upp mellan länder är egentligen bara fiktiva, visst finns det kulturella gränser och skillnader men de barriärer kan man komma över, bara man försöker. Det handlar om att ge och ta för egentligen har vi bara ett hem. Ett gemensamt hem, med olika rum som idag visserligen ser väldigt olika ut. Men ett hem lika väl. Den bild jag som liten hade på vuxna männsikor är idag nästan som bortblåst. Ibland kan jag skämas för att vara vuxen. Skämas för att även om man blir äldre så får man ingen kunskap. Är det för få barriärer som har passerats, för få resor mot berget som har gjorts? Jag vet inte. Vet någon egentligen?