Har duschat, klätt på mig, ätit frukost och lite till.
Dock har jag inte sminkat mig och jag känner att jag faktiskt skall skippa det, kanske lite maskara kan vara bra för mig. Hm, jo det skall jag nog ta på mig också. Efter det måste jag nämligen gå (läs: som vanligt blir jag försten och får springa) till bussen för att åka till stan. Där skall jag kolla lite på klänningar och en topp samt ett par leggins. Efter det skall jag träffa Joanna och gå på det där aupair mötet (läs: åter igen). Efter det måste jag hem städa fixa klart lite saker tillsammans med Linnéa och efter det skall jag förmodligen träffa Emma. Vi får se vad dagen mer har att bjuda på. I'm up for it!
Nä, nu måste jag gå.

Som ett litet svar till föregående inlägg har jag nu hittat mina nycklar... Som vanligt låg de i väskan fast i ett fack som jag bara har "viktiga papper" i. Asskumt, hade aldrig trott att jag skulle placera nycklar i den fickan.. Jaja, nu var det ett problem mindre i världen. Nu kommer bara resten..

Jag bara längtar tills fjärde boken kommer ut och att den andra filmen snart kommer också! Har hittat trailers på youtube och en av dem är bara så, SÅ bra!! Jag gråter bara jag ser den. Jag erkänner en av mina svaga sidor är att jag aldrig har långt till tårarna. Disney, skräck, romantiskt, drama eller action de kommer oavsett. Ibland av lycka, ibland av sorg, ibland av medlidande och ibland av terror. Kanske är det inte ett svaghetstecken, men oavsett är det sjuktjobbigt då man kommer rödsprängd ut från bion varje gång. Men det finns visserligen mer världsliga problem än mitt, och svaret kan ju vara vattenfast smink.

Här kommer i alla fall trailern.

Mina så annars välbehållna nycklar är borta. Och jag vet att jag tappade bort dem mellan mitt skåp och första raden i datasalen, vilket är ca 20 meter, om inte ännu mindre. Hur fasen kan någonting försvinna då?
Jag hämtade saker ur mitt skåp, pratade med Sofia och gav henne ett anteckningsblock, sedan gav jag mig av till datasalen och satte mig på första raden. Bredvid satt Linda och på andra sidan Alexander, och på något sätt försvann mina nycklar. Om det var någon som tog dem tror jag inte och då måste de ligga kvar vilket de inte gjorde. Åh, detta är jobbigt. Faan också!

Det är någonting, jag vet inte vad, som inte stämmer.
Något jag har gjort eller ska göra har jag glömt bort eller total failat på. Jag vet inte vad det är men känslan bara växer inom mig. Känner bara för att gå och lägga mig för tillfället faktiskt. Kollade på Beck för ett tag sedan men både denna känsla och tristhet tog över. Tyckte inte det hände någonting som jag känner att jag behöver.
Att gömma sig i Stephenie Meyer's värld fungerar inte heller. Har läst klart den sista delen nu på Twilight-serien. Men OMG, vad den är bra! Vill ha en egen sån historia, men vid närmare eftertanke - vill inte alla ha en sådan förälskelse, en sådan stor passion för en annan människa. Åh, vad skall jag göra. Det får helt enkelt bli så att jag drar täcket över huvudet och hoppas på att morgonen kommer fortare än den brukar.
Jag vill inte känna mig suddig längre.

Kvällen började med att jag och Joanna gick till Sticky fingers och kollade på när okända band spelade live. Vissa var bra, vissa var hm, tja om man nu kan kalla det musik. Skall erkänna med en gång att hårdrock/metal det är inte riktigt  min stil, kanske om det är soft hårdrock. Haha.
Efter ett tag då vi båda hade lite svag huvudverk drog vi till café tintin klockan var nog 23.30 då. På Café Tintin tog vi en varsin kladdkaka med grädde och jag tog en Caffé Latte till också. Vi pratade och vipps var klockan 01.10. Kanske bäst att gå hem om vi skulle klara av dagen efter.
Jag känner ingen brådska eftersom jag vet att min buss sista tur är klockan 03.23 så det ska ju inte bli några problem. När jag sedan kommer fram till hållplatsen inser jag till min förfäran att bussarna visst slutar gå vid halv ett tiden. Alltså en timme innan jag stod på hållplatsen. Just my Luck. Jag visste inte vad jag skulle göra eftersom allting hade slutat att gå för dagen. Jag kan antingen vänta på bussen i stan, (Centralstationen är det ju varmt i) jag kan ringa pappa, ta en taxi eller gå hem. Centralstationen är stängd och öppnar inte förrän 04.30. Nja, lite väl lång tid att stå utomhus. Jag har inte råd med en taxi, jag vill inte ringa pappa och väcka honom eftersom han skall upp och jobba idag. Så då fanns det bara ett alternativ kvar; Att gå hem. Så klockan 01.51 börjar jag min promenad från Centralstationen i Göteborg hem till mig i Sävedalen. Det är lite drygt 1 mil. Det är jäkligt läskigt och jävligt kallt. 03.45 kom jag innanför dörren här hemma. Mina lår var iskalla, jag frös och var så trött att jag inte kunde somna.