Jag har ett problem. Storlekar. På galgen kan plagg se fina ut och lagom men när de kommer på, tja, då är det en annan femma. Allt från en korv till det plufsigaste tält kan resultatet bli. Jobbigt, jobbigt. Speciellt när man måste gå ut ur hytten för att hämta en annan storlek, om man inte har tur då att ha en kompis eller mamma i närheten som kan hjälpa en med det problemet. Ibland behöver man XL, en annan M och så vanligast L. Varför inte bara hålla ett mått på vad som är S, M, L, XL. Eller finns det fast ingen följer den? Oavsett blir det lite jobbigt då man provar en L och den är för liten, sedan en XL och den är lagom. Nästa plagg tar man en XL men det visar sig att man egentligen bara behöver en M. GAH!!

Ljusblixt och sedan ett hemskt dunder. Jag är rädd, tycker inte om åska. Inte alls. Man känner sig så liten, så obetydlig och hjälplös. Jag hatar känslan, vill bara försvinna. I natt ahde jag precis somnat innan första smällen väckte mig vid 02:30 eller vad klockan nu kan ha varit. Väldigt jobbigt var det i alla fall och ännu värre var det att den härjade precis utanför fönstret. Jag lyckades undkomma blixtarna genom att gömma mig under täcket men tyvärr höll det inte borta ljudet. Och så klart är det ljudet jag hatar mest. Knallen som låter lika hemsk varje gång oavsett hur den låter. Som om himlen vänder sig ut och in. Som tur var lyckades jag trots allt somna, efter många om och men.

Mytomani (myt + mani) innebär att en person, en mytoman, ljuger mer eller mindre tvångsmässigt, det vill säga utan att det finns någon tydlig orsak till lögnen. Mytomani är i sig självt ingen psykiatrisk diagnos. Ibland kan den härledas till narcissism, paranoia eller schizofreni, ibland till olika tvångssyndrom. En mytoman känner ingen skuld när han eller hon ljuger, det blir en "sport" att testa om omgivningen tror på ens lögner, även om de egentligen är betydelselösa. Många mytomaner skapar en myt om sig själva varifrån de kommer, hur deras uppväxt har varit, hur mycket pengar de har, vad de jobbar med osv. Orsakerna kan vara flera, dels att verka mer intressant, dels att väcka omgivningens medlidande etc. Vissa mytomaner tror själva på sina lögner, andra gör det inte.

Vad som händer när man avslöjar en mytoman är olika beroende på personlighet och bakomliggande orsaker till beteendet. Man bör dock vara försiktig, avslöjandet kan ibland utlösa våldsutbrott, ibland självdestruktiva eller depressiva beteenden. (Läs: Kopierat från Wikipedia).

För många är dessa ord och förklaringar bara just ord. För mig är det annorlunda. I en veckas tid har jag arbetat tillsammans med en mytoman. Det är otroligt, otroligt jobbigt! Det är lögn om det ena till det andra. Man har flera födelsedagar, byter namn, har pojkvän sedan tre år och bor tillsammans med honom. Det är att mobilen är avstängd, att man är okantaktbar, om antalet arbetstimmar, om vad man skall köpa och en massa andra saker. Det tar kål på en! Jag jobbade även med denna tjej förra året men då kunde ju ingen av oss lista ut att hon var det. Men i år har det blivit andra bullar. Först anade vi något när hon hade födelsedag i söndags (Läs: Dvs. igår 5/7-09) problemet med detta var bara att hon även hade födelsedag förra året på söndagen (Läs: 6/7-09). Någon som anar onåd? Det gjorde i alla fall vi! Vi spanade vidare och det visade sig att hon egentligen fyller år i augusti.. I AUGUSTI!!! Detta med pojkvänen är inte heller sant (Läs: Tror vi men vi har relativt säkra källor på att även detta är påhittat). Jag pratade nämligen med en kille som vet vem både tjejen och killen är. Senast min kompis pratade med denna påstådda pojkvän var han singel. Detta var för nån månad sedan. Mer onåd? Ja, det anade vi också. Sedan kommer det en massa skit, mer och mer, mer och mer. Lögnerna haglar efter varandra och till slut pallade ingen av det längre.

Visst jag förstår att det är en sjukdom. Att personen i fråga måste ha någonting som gör att man hela tiden vill ljuga. För vem vill egentligen annars gå omkring och ljuga? Inte jag i alla fall. Accepterar och respekterar inte en person den jag är, tja, då får den ta och skylla sig själv. Många människor gillar och älskar den jag är, så varför ändra på sig? Man kan inte göra alla till lags, världen fungerar inte så. Därför kan jag heller inte acceptera en människa som står och ljuger rakt upp i ansiktet på mig. Tyvärr, men en sådan person är jag verkligen inte.

Åter igen gryr dagen, vid din bleka skuldra, inte riktigt kanske men en ny dag är det. En ny dag av nya möjligheter, nya äventyr och nya människor. Idag är första dagen av totalt fem dagar. Fem dagar med Handboll, handboll och handboll. Idag börjar Partille Cup. Jag skall jobba, ha skit skoj, träffa nya människor och ha allmänt roligt. Jag har lärt mig ett och annat från förra året. Det ena är: Glöm för fan inte solskydsfaktor!