Tre arbetsdagar kvar... GALET var ordet. Idag har jag åter igen varit effektiv. Tagit mer kontroll har hittat mer aktiviteter att göra, kollat upp tunnelbanan i Chicago och det visar sig att den röda linjen går ända ned till 95th and Dan Ryan. En kostnad på $2.14 istället för $12. Toppen säger vi till detta! Fick ett brev av Joanna, verkar toppen knoppen samt fick svar av Linnéa och Michaela. Allt är bra, jag mår bra, snart är det avfärd. Men nu är det godnatt.

Nyss bokade en biljett till mig själv till Alcatraz. Jag har länge velat besöka det mytomspunna fängelset som är beläget nordost om San Francisco på en ö. Kommer bli jätteroligt och jag ser väldigt mycket fram emot det! Har även idag suttit och gjort det som behöver göras på min "Att Göra lista". Vet helt enkelt inte hur folk kan ha allt i huvudet, jag vill ha det nedskrivet så jag inte missar någonting. De största sakerna kvar att göra är att fixa presenten till värdfamiljen samt att packa. Vilket kommer gå som på räls. Optimist som jag är...

Idag har varit en sådan dag man egentligen bara vill sitta inomhus, inlindad i en filt med en kopp varm choklad eller te i ena handen och i andra en bra bok. Men som au pair är det andra saker som gäller, hämta barnen från skolbussarna i ösregn skjussande, matlagandes och diverse andra saker. Nä, idag har dagen inte varit den bästa. Inte gjorde det saken bättre att E var på jättedåligt humör heller. Nä, jag har planerat min resa och inser att jag har bokat bussresan till fel stopp.. Men det är lätt fixat, jag hoppar aldrig på den sista bussen till min slutdestination och jag köper en biljett till på fredagen, Chicago är vad det gäller. Men tur att det inte är värre än så! Plus att jag i morgon skall boka Alcatraz. Toppen! Godnatt.

För ett år sedan hade jag datumen, tiderna och platserna för min avresa från Sverige. Idag ett år senare är det dags att få dem igen, -Fast denna gång åt det andra hållet, tillbaka till Sverige.

Fredagen den 31 oktober, klockan 8:40 kära människor kommer jag åter igen befinna mig på Svensk mark. Nu är det bara nedräkning dit.

Listan kan göras lång, åtskilliga mil lång. Men här kommer ett smakprov på allt jag saknar hemifrån Lagom StoraLilla Sverige. plus, det jag kan komma på.

• Familj och vänner
• Lösgodis
• Möjligheten till andra transportmedel än bil
• Lämna-företräde-lagen
• Växelspak
• Sveriges säkerhet, i form av socialbidrag osv...
• Gratis SMS till Telefonen.
• Potatis i andra former än Pommes frites
• Filmjölk och Müsli
• Falu Rågrut
• Tomtegröt
• Nyponsoppa, Blåbärssoppa
• Svamptider
• Sommar värmen
• Havets svalkande och isande kyla
• Sås till maten
• Havskräftor, Nej INTE inlandskräftor, jag är för bortskämd för det.

Idag har varit en bra dag. Mycket bra faktiskt. Jag har lyckats bocka av en hel drös av saker på min "To Do List" och jag har varit på promenad med Susanne. Vi skulle egentligen åka till Rockafeller Park Reserve men när vi kom dit var det uppsatta skyltar överallt som talade om att vi inte kunde parkera, när vi sedan fortsatte på vägen körde vi helt plötsligt förbi en kamera bil och en kameraman. Och då har jag inte ens nämnt alla poliser som stod i varända hörn. Jag tror säkert det var upp emot 50 poliser på en sträcka runt 1 km. Vad händer? Ingen aning faktiskt. Vi trodde nog att det kanske var Barack Obama som kom på besök för att träffa Bill Clinton. Kanske ville han ha tips om hur man håller en älskarinna hemlig. En bra lärdom att ta av Billan. Men då kommer nästa punk, vad fasen gjorde de vid en farm, ja... Det har jag faktiskt inget svar på. Så förmodligen var det nog någonting annat.

Hur som helst åker vi tillbaka till Chappaqua för att vi vill gå en annan hikerunda vid sjön som Christina bodde vid innan (Nu är det Burcu som bor där istället) Vi går och går och går. Ingen aning om hur vi vandrar men helt plötsligt har vi gått till Mt kisco, (den andra byn/området som ligger norrut). Först har vi ingen aning om hur vi skall gå, och inte vet Brevbäran det heller, så vilse är vi. Toppen. Vi börjar gå åt ett håll och sedan märker jag var vi är. Vi är vid golfbanan där S's kompis bor. Herregud tänker jag, vi är långt borta. Vi lyckas trots allt med våra kunskaper ta oss tillbaka till Susannes parkerade bil och ta oss hem. Och tur var det.

Jobbandet gick bra, N var inne i stan, eller gatan som är själva "stan", så honom behövde jag inte hämta från bussen. S hade först simmträning och sedan målvaktsträning så han var borta hela dagen så det var bara E jag behövde ta hand om vilket var lätt då han fick för sig att skriva ord. Lätt som en plätt.

Senare under kvällen hämtade jag upp Susanne och vi begav oss mot Applebee's där några svenska tjejer väntade för att det sedan skulle komma två till tyskar, en polack från New Jersey och en till tjej från Sverige. Grymt kul var det och jag tror minsan att vi var höljuddast i lokalen.

Jag sitter här klockan 01:13 och tittar på Debatt. Väldigt spännande faktiskt, jag vet hur det låter men det är faktiskt väldigt givande. Olika syn på samma fråga, men den roligaste delen är den absoluta vänsern, vänsterpartiet. Herregud, kan de prata om annat än klyftor?  Hur som helst håller jag med många av debattörerna men en människa som verkar vara helt blåst med västanvinden är just hon från vänsterpartiet, nej tack för Apelsiner.

Se klippet HÄR

Det är nu två veckor kvar tills jag skall åka iväg på min lilla, eller skall jag säga min stora resa. Jag förstår fortfarande inte att det är såpass kort tid kvar, men sanningen börjar sakta men säkert sjunka in. Mindre än två veckor.. Sjukt! Det är tre saker kvar att boka, ett flyg (som vi skall boka så snart som vi får vårt hemresedatum), Alcatraz, vilket jag skall boka i morgon, och en hemlighet som jag faktiskt inte vet om jag vågar genomföra. Vi får se hur det går och vad Ninni och Elin säger. Haha. Och såklart pengafrågan. Jag slösar inte alls för tillfället men jag måste medge att det kommer bli lite snålt, men det får jag leva med. Andra har det sämre.

Var det fortsatta svaret på min fråga när mitt flyg hem blir bokat. Jag blir snart galen! Jag och Ninni behöver verkligen veta så fort som! Vi vill ju kunna boka de sista flyget till New York, vilken dag, måndag, tisdag eller onsdag? Det är frågan och jag hoppas innerligt att de kommer snart, snart, SNART! Dock visste kvinnan jag pratade med om att jag och Ninni ville ha samma flyg hem. Jag hoppas bara det går igenom men det sa hon att det troligtvis skulle, men hon kunde inte garantera någonting vilket jag förstår men samtidigt tycker jag då att de borde boka det snart också så att det finns platser! Nä, dessa Amerikanare, alltid sista minuten!

Även om jag befinner mig på andra sidan jordklotet är jag inte helt bakom flötet när det kommer till valet. Jag vet mycket väl vad det är som pågår, jag läser på så gott som. Och att Sverige demokraterna är årets vinnare och lyckats kvala in sig i Riksdagen, Vad tycker jag om det? Jag vet faktiskt inte. På ett sätt kan jag nog tycka att det är på tiden att ett problem som tidigare setts bort ifrån nu kommer i fokus. Att det sedan sker på ett radikalt sätt som detta, det vet jag inte. Riksdagen, nja. Kanske inte att de har något där att göra men de Svenska rösterna är lagda och rösterna är räknade.

Men vad som gör att jag skäms, riktigt skäms för svenska politiker är att de uppför sig som om de gick på högstadiet. Visst att man inte gillar SD, det förstår jag och accepterar, men att man som Lars Ohly lämnar ett rum för att Jimmie Åkesson kommer in tycker jag inte är acceptabelt. Han har en åsikt, precis som du, precis som jag, precis som Svenska folket. Han är där tack vare dem, istället för att vända sig om och gå -gör någonting åt saken. Titta inte bort, vissla en melodi och låtsas som att problemet inte finns, som tidigare. Jag tror att många människor i Storlilla Landet Lagom har fått nog av invandringen. Och hur kan de säga nej till det och göra sin röst hörd förrutom i valet? En stark röst är hörd via dem och skulle nu de andra partierna tagit tag i frågan lite mer, komma upp med nya regler och ett system som fungerar hade nog rösterna blivit en aningens mindre. Snälla, titta inte bort, SD är inte clownen längre utan årets vinnare, hur du än ser det. Och större vinnare kommer de bli om inte vi gör någonting!

Jag är ledsen för de människor som SD påverkar och jag är tacksam över att jag är svensk, jag tar för mycket för givet. Men livet är orättvist, vi kan inte göra allt, och speciellt inte i Sverige. Men vi gör det vi kan göra, men när det går ut över landets befolkning då måste någonting ske annars väcks andra röster till liv -precis som nu. Tyvärr, och förlorarna blir inte oss. Men i denna takten, kanske det blir så.

Krig, fattigdom och sjukdom är det som driver immigranter och immigranter kommer alltid att finnas, kanske i mindre upplaga om vi alla gör någonting för världsfreden. Förrän den dagen kommer är livet orättvist, och även därefter. Jag tror aldrig Gud hörde våra böner.

Min röst är för närvarande inte räknad, i alla fall inte presenterad, men i morgon så.

Bildkälla: Aftonbladet

URL: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/dynamic/01290/val_1290081t.jpg

Jag vet att jag borde skämmas över att jag inte uppdaterat om helgen men jag har inte riktigt haft lust eller tid. Eller en dator för den delen. I lördags morse lämnade jag min högljudda värdfamilj (som skulle gå till Synagoggan) och tog en promenad till tåget som skulle ta mig in till New York City och Grand Central, gud vad jag älskar den byggnaden. Därifrån skulle jag på något sätt ta mig till bussterminalen för att ta bussen ned till New Jersey. Ganska läskigt till att börja med, men det skumma är att jag vid ett flertal tillfället gått förbi byggnaden utan den minsta tanke på att det är en bussterminal. En bussterminal på höjden, inte en vanlig syn hemma i Sverige, en godtagbar ursäkt från min sida. Hur som helst köper jag min biljett, ganska enkelt förrutom ett telefonsamtal till Ninni om vilket stopp jag skulle till (man betalar hur långt man åker, inte zoner som hemma med Västtrafik) frågar från vilken perrong bussen går från och går dit. Bussen är redan inne så jag tar mina väskor och hoppar på, så klart finns det inga två lediga platser så jag sätter mig bredvid en kille som ändå ser rätt okej ut (man vill ju inte sitta bredvid galningar, vem vet vilka det är som är på väg till New Jersey...). Men vad som inte är okej under resan är busschaufförens körning. Herregud säger jag bara och tack för att jag ännu lever! Det var en resa utöver det vanliga! Redan innan vi kommer in i Abraham Lincoln tunneln har vi nästan krockat med två taxi bilar och en personbil. Jag kom hur som helst helskinnad fram. Och tur var väl det.

Ninni hämtade upp mig och tillsammans åkte vi hem till henna. New Jersey är helt olikt New York! Galet egentligen. Hon bor i ett jättegulligt fint hus! Lite litet men väldigt mysigt och hemmakänsligt! Vilket jag älskar! Vi hängde bara hemma hos Ninni och pratade, Ninni trodde hon behövde börja tidigare än hon egentligen behövde så ja, ett litet missförstånd där. Eller felsägelse. Eller vad man nu skall kalla det... Vi passade hennes värdbarn, åt middag, åkte och köpte glass och hade slumber party. Efteråt kollade vi på "Bröllopsfotografen", en grymt bra film som vi skrattade gott åt. Allt från Värmlands dialekten till historierna.

På söndagen gick vi upp, enligt mig, en tidig tid. Klockan nio, ja jag vet. Därefter åt vi frukost väntade på Elin och snackade lite mer. Sedan åkte vi till IKEA. Vi åt lunch, älskade köttbullar med potatismos,lingonsylt och brunsås, kollade omkring och jag har en hel del nya idéer på gång. Spännande va?! Därefter åkte vi tillbaka till ninni hämtade mina saker och åkte till Elin. Jag ville ju se hennes hus också såklart! Jättefint, det också, fast jag såg inte jättemycket av det dock. Vi pratade och egentligen skulle vi nog ha planerat en del vilket inte riktigt blev av, men jag provade en del av Elins skor. Roligt.

Hemvägen vill jag allra helst glömma, 45 minuter som det "ska" ta kan vi glömma. En och en halv timma tog det att komma till Manhattan igen. Och ett tåg hem till Chappaqua missat, inte roligt eftersom jag skulle hem på kalas till Susanne. Men de kom och hämtade mig på stationen, till min stora förvåning eftersom jag sagt att jag skulle g hem till henne, och sedan åt vi god mat. Härligt.

Idag kom det någonting i brevlådan till mig. Eller egentligen två saker men det ena var från banken så det var inga roliga saker där... Det andra brevet var helt enkelt mycket roligare (okej det förstår väl alla att alla brev är roligare än de från banken och de för betalningar) och då kommer vi till nästa fråga, vad var det för kuvert som kom? Jo kära vänner det var min (eller ska jag skriva mina...) biljetter till CHICAGO! JAg kommer inte vara där grymt länge utan bara några dagar för att sedan åka vidare till San Francisco. (Det påminner mig för övrigt att jag måste boka biljetter till Alcatraz också..) Jag är så grymt glad! Och det skall bli oerhört grymt att sedan även åka till Seattle, har drömt om att åka dit ända sedan Sleepless in Seattle med Meg Ryan och Tom Hanks.

Idag har varit en jobbig dag. Pojkarna lyssnade inte, retade varandra och har sagt åtskilligt elaka meningar. Jag vet inte riktigt vad det är för problem idag. I vanliga fall vet man om de är trötta, griniga, hungriga eller vad som och humöret ändrar sig efter det men idag, tja, jag vet inte vad. Så under dagen vet jag inte hur många vändor till rummen de har fått, plus ingen efterrätt, i denna familjen är man djävulen själv om efterrätt inte serveras...Skönt är det i alla fall att den minsta nu sover och de två äldsta tittar på tv i varsin ände av huset. Jag skall snart fortsätta på boken The Hunger Games [websida] på min älskade Kindle. Jag är fast i berättelsen. Skall förklara senare vad den handlar om..

Idag fick jag kunskapen om att min värdfamilj inte länge bara är min värdfamilj utan även till en tjej som heter Nathalie, eller Nathalia. En jobbig känsla och jag trodde aldrig att jag skulle känns mig så här tom när jag valde att åka. Jag vet att det är nödvändigt och ett nästa skede men jag hade hoppats på att det ändå kunde hållas på pause ett tag till. Men nej, nu är det nödvändigt och om jag tror allt rätt kommer hon till USA nästa måndag och kommer jobba med mig i en vecka. Sedan är det hon som är au pair och jag är "den gamla au pairen". Jag vet att det är jobbigt men det jag har gjort för barnen och den tid vi har tillsammans kommer inte gå bort. Jag kommer vara kvar i deras liv, inte lika mycket som nu men i deras minnen. Det är ändå jag som har hjälpt E börja läsa och börja räkna. Jag som har lärt honom simma, det är jag och S som har provat oss fram för att komma på nya recept och det är jag och N som har gått igenom alla regler i Handboll, fotboll, hockey, baseball och american football.

Ja, jag vet inte riktigt vad titeln har för koppling till innehållet förrutom att jag heter Cecilia. Men rolig är den! Jag älskar "Alla barnen"-skämt och katt skämt. Grymt roliga och smarta faktiskt. Hur som helst, det blev andra planer idag än vad som det var från början. Vi skall åka till Verizon store så fort dem öppnar i morgon istället så därför är jag utan mobil idag också. Men jag överlever, det finns faktiskt många människor som inte ens har tillgång till mobiltelefon. Nä, nu får jag gå och göra något känner jag, för jag har inte gjort någonting på länge...

En favorit i repris. På efterfråga!

Katt åt kasse, sket påse(j).

Katt drack, blev full

Katt åt vattenpass, blev dyngrak

Katt åt tåg, spårade ur

Katt åt burk, blev pantad

Katt åt ficklampa, lös i magen

Katt åt hund, fick skäll

Katt åt piratebay, blev tankad

Katt åt windows, fick virus

Katt åt windows, hängde sig

Katt åt kortlek, fick spader

Katt åt något konstigt, blev kattskämt

Katt åt blommor, fick rabatt

Katt åt dynamit, blev på smällen

Katt åt sauron, blev ledsen i ögat

Katt åt rakblad, blev emo

Katt åt resväska, blev packad

Katt åt w-lan, tappade tråden

Katt åt elkabel, slog en volt

Katt åt kabel, fick sladd

Katt åt kopiator, blev copycat

Katt åt filmrulle, blev negativ

Katt åt JAS, blev Gripen

Katt åt kaktus, stack iväg.

Katt åt kattsand, skit också.

Katt åt sill, blev inlagd.

Katt åt socker, blev söt.

Katt åt stege, blev hög.

Katt åt tåg, blev tuff.

Katt åt trädgård, fick rabatt.

Katt åt tomten, fick klapp.

Katt åt sko, fick sparken.

Katt åt påse, fick påssjuka.

Katt åt målare, fick färg.

Katt åt galge, blev hängig

Katt åt svan, skidåkare i magen

Katt åt honung, fick biverkningar

Katt åt huvudbonad, fes

Katt åt boxare, blev på smällen

Katt åt turk, fes

Katt åt hest, blev snel

Katt åt tumstock, blev mätt.

Katt åt stol, satt i halsen.

Katt åt stekpanna, fräste.

Katt åt ben, gick bort.

Katt åt bomb, smällde av.

Katt åt deg, smet.

Katt åt dörrvakt, blev portad.

Katt åt elskåp, blev proppmätt.

Katt åt engelsk hund, dog.

Katt åt fiskare, fick spö.

Katt åt frys, svalt.

Katt åt gitarr, blev stämd.

Katt åt glas, blev splittrad.

Katt åt granat, blev på smällen.

Katt åt gris, blev grymt mätt.

Katt åt träd - dog på stubben.

Katt åt klocka - blev urdjur.

Katt åt bestick - började gaffla.

Katt åt kvällsmus - var ute efteråtta.

Katt åt Haj - hade inge val.

Katt åt Jesus - Blev kristen.

Katt åt linjal, blev mätt.

Katt i tvättmaskin, ren

I fredags kväll gick min amerikanska mobil till slut sönder. Den är mindre än ett år gammal och gick av på mitten. Ganska förvånande är att jag tappat den max tre gånger. Varav två gånger var på min matta. Nä, konstigt är det, och det roliga är att den har gått sönder bara genom att jag har öppnat den. Är det bara min mobil som gått sönder. Jag vet inte, men ett mysterium är det! Jag och Laura skall i alla fall åka till Verizon i morgon för att fixa den. Jag hoppas på bättre tider efter det. Att leva utan mobil är inte roligt!

Idag har det gått nio år sedan terrorattacken på The Twin Towers på Manhattan vilket jag tror, hoppas och förmodar alla människor vet. Nio år sedan har gått och åtskilliga människor har fått betala det ultimata priset -deras liv. Vi vet alla att kriget mot terrorismen är långt ifrån över, och kommer förmodligen aldrig att sluta. Och vilka som behöver betala priset i framtiden, det ligger i andras händer och andras val.

Jag skall ju som sagt åka buss från New York till San Francisco med några stopp på vägen. Hur som helst, här är en ganska rolig lista på saker som är förbjudet att ta med sig på bussen...

"Acids, ammunition, animals, combustible liquids, compressed gases, corpses, cremated remains, explosives, firearms of all types, fireworks, flammable liquids, furniture, hazardous materials (poisons, radioactive materials, etc.), materials with a disagreeable odor, matches, merchandise for resale, protruding articles, or any unsecured articles including those in plastic or paper bags are prohibited. Electronic equipment (television, stereos, etc.), film (flammable), and perishable items (food) may be sent using Greyhound PackageXpress with appropriate packing. Items such as money and prescription medication may not be checked as baggage and are to be carried in the customer's possession.

Laptop computers are considered "electronic items" and are prohibited as checked baggage, however they may be brought aboard as one of two allowed carry-on items."

 

[Syra, ammunition, djur, brännbar vätska, komprimerade gaser, lik, krematerade kvarlevor, explosiva ämnen -av alla dess slag, fyrverkerier, lättantända vätskor, möbler, farliga material (gifter, radioaktiva material o.s.v.), material med oigenkänligt lukt, tändstickor, varor för återförsäljning, uppseendeväckande artiklar, eller alla osäkrade artiklar inkluderat dem i plast- eller papperspåsar är förbjudet. Elektrisk utrustning (Television, högtalare o.s.v.), film (antändningsbar), och förgängliga saker (mat) får sändas med Greyhound PackageXpress med lämplig packning. Artiklar så som pengar och receptbelagd medicin får inte inte checkas in som baggage och måste bäras i kundens besittning.

Bärbara datorer ses som "elektrisk utrustning" och är förbjudet att ha som incheckat baggage, Emellertid får de tas med ombord som en av de två tillåtna carry-on artiklar.]

 

Ibland undrar man faktiskt vad folk egentligen tänker...

Idag har varit en ledig dag. Så vad har jag gjort... Absolut ingenting! Jag har läst lite i tidningar, kollat på tv, varit ute på internet, planerat lite grand. Någonting jag inte har gjort är att lämna huset. Jag har under dagen (klockan är nu snart 16) befunnit mig i samanlagt fyra rum. Mitt rum, badrummet, köket och tvättstugan. Imponerande - Jag vet! Men nu skall jag snart ta bilen och bege mig till Elmsford där jag skall kolla på bio. Helt själv, men faktum är att det skiter jag i. Jag ville från början se "SALT" med Angelina Jolie men den verkar inte gå på någon bio, jag vet inte om den har haft premier ännu men i alla fall. Därför blir det förmodligen "The American" med George Clooney. Perfekt att det utspelar sig lite grand i Sverige. Passar mig just för tillfället mer än någonsin. Nä, nu får jag gå och fråga om jag kan låna bilen.

Har en ganska så bra plan än så länge men allt beror egentligen på ett datum. Och hur stressat allt skall vara. Vi får se hur allting slutar, jag hoppas på den bra sidan. Vad som är skönt ändå är att en generell idé på resan. Go me. Och jag kommer kunna skryta om någonting som inte många andra kan kontra med. Hur som helst, inte många dagar kvar nu.

Idag är det Rosh Hashana, vilket är det Judiska  nyåret. Så istället för att vara på år 2010 som vi är har judarna året, 50011 eller någonting i den stilen. Det exakta året känner jag inte till. För övrigt var det en grymt lugn dag idag. Började dock jobba vid 08:30 på morgonen. Gick upp och satte genast igång men att göra frukost till pojkarna, poptarts, mjölk och äpple eller jordgubbar blev resultatet. Om någon undrar vad poptarts är så skall jag enkelt förklara vad det är. Tänk er en mjukare kaka fylld med sylt. Ovanpå på ena sidan är det glasyr av något slag. En bra och hällsosam start på dagen, precis som Nutella som anses nyttigt i detta land. Oavsett hamnade jag nu på villovägar. Hur som helst, efter frukosten var det dags att klä pojkarna -och nej jag klär inte de två äldsta däremot tog jag fram finkläderna som de skulle kläs i. Inte det lättaste med pojkar som inte tycker om "Fancy clothes" dock gick det bra. De tog bilen till synagoggan och var borta i ett antal timmar. Klockan 12 mitt på dagen var jag klar med ombäddningen i barnens sängar plus tvättat klart deras kläder. Ett stort plus för jag brukar knappt ha börjat vid den tiden. När familjen sedan kom tillbaka hade jag gjort iordning lunch. Därefter spelade vi fotboll, kollade på tv, gick igenom fotografier och kollade på youtubeklipp. Klockan 17 kom Lauras syster, hennes man och två barn hit. (Barnen är i 25-30 års åldern) Inget jobb för mig, vilket gillas skarpt!

Klockan är nu snart 23:00, alla förrutom jag, N och S är uppe. Klockan tickar på men jag är off och de får vara uppe hur länge som helst. Dock har det en sluttid då den Amerikanska Footballs matchen är slut. Vilket kan vara hur sent som helst. Bara tiden lär utvisa. Over and out.

Huset hittar ni här: Hus

Och jag lovar att det är värt en investering!

Är precis i det tillstånd jag nu befinner mig i. Utöver detta har jag en söndrig tumme (Ja, litterärt faktiskt) och floder som rinner ner för kinderna tack vare två stora lökar (Nej, inte de personliga lökarna utan helt vanliga man använder till mat). För att förbättra situationen satte jag på mig ett par googles. Jag vet inte vad det heter på svenska. Men att bli allmänt förolämpad och skrattad åt är inte mycket bättre. Fast det lättade åtminstone på floderna som blev till bäckar.

I know it's hard to face. But the sooner the better. Idag gick jag åter in på min inloggning på Cultural Cares hemsida. Till och med idag har jag kunnat förlänga mitt år. Dock inte längre. Jag tror det är beviset på att jag snart beger mig hem. Det tredje sista. Jag vet fortfarande inte hur jag skall tackla hela frågan. Men det får bli morgondagens problem, liksom de blir morgondagens problem. Och vipps så finns inte morgondagen.

Jag blir hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen.

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Jag förblir likgiltig mot det faktum att jag nu befunnit mig i staterna i 11 månader. Jag är klar med mitt au pair år, jag är klar med USA. Jag vill hem till mitt Sverige, till min säng, till mitt liv. Samtidigt är det med ett brustet hjärta jag säger hejdå till mitt liv här. Och jag vet att jag kommer sakna USA och New York City något otroligt. Men det är någonting som måste ske, nu eller senare. Everything comes to an end.

Jag har åter igen tappat räkningen på hur många blåsor jag har på fötterna. Och jag kan ganska utförligt beskriva smärtan jag har i mina trampdynor. Men det hade varit ett ganska tråkigt inlägg om en väldigt rolig kväll. Vill man vara fin får man lida pin passar väldigt bra in i sammanhanget. Jag, Judith, Emery, Agust, Pia, Sarah och Vanessa begav oss under gårkvällen/natten in till city för att gå ut på webster hall. Det var en rolig kväll med mycket närgångna killar, ibland lite väl. Och är det detta nattlivet New York har att erbjuda är jag faktiskt inte helt övertygad eller överförtjust. Jag hoppas inte alla ställen är likadana.

Webser hall

Jag vet att jag egentligen varit extremt dålig på att uppdatera här på bloggen den senaste tiden. Men jag har levt efter mottot "Hakuna Matata", Inga bekymmer. Även om mitt liv är fullt av bekymmer har denna veckan varit full av tid för mig. Jag har gått åtskilliga långpromenader på över två timmar som resulterat i över 13.000 steg. Jag har simmat i poolen, ätit god mat och köpt världens snyggaste skor. Jag vet pappa att jag lovade inga mer par skor men dessa var nödvändiga för min livsextistens. Jag lovar!

Snart skall jag åka till Starbucks för att träffa lite människor, jag vet inte exakt vilka det är som kommer men det kommer bli roligt. Efter det måste jag börja med mina "goodbye-presents" Har kommit på världens bästa idé. Jag hoppas bara att det kommer bli ett bra resultat av det hela...

Vill du leva ett långt och lyckligt liv då är dessa ingredienser du bör lägga till på din målkostscirkel. Maten som get dig ett längre, nyttigare och godare liv. Och få jag säga det själv, älskar jag listan!

"De 20 utvalda livsmedlen är fullproppade med polyfenoler, antioxidanter som saktar ner åldrandet och skyddar mot genetiska risksjukdomar som cancer och hjärtbesvär."

Så här kommer listan på maten som "är essentiell för din livslängd”

• Äpplen
• Björnbär
• Svart te
• Blåbär
• Broccoli
• Fullkornsflingor
• Körsbär
• Körsbärstomater
• Kaffe
• Tranbär
• Mörk choklad
• Grönt te
• Apelsiner
• Persikor
• Plommon
• Hallon
• Röda vindruvor
• Rödlök
• Spenat
• Jordgubbar