Jag trodde jag var helt efter i true blood världen, och visst är jag det. Men nu har jag hittat (med stor hjälp från Susanne) programmet på HBO's on demand. Jag älskar det! On demand är någonting alla människor borde ha! Skippa vatten och bröd i tredje världen och ge dem on demand istället! Och det bästa med hela serien är att Alexander Skarsgård är med! Han är helt klart den bästa skådespelaren och mer nakenhet, "adult language" och våld tillhör serien inte till det vanliga när det gäller USA. Plus inslag av svenska, tyska och handsome guys gör saken inte sämre precis. Me like! Så nu går serien på mer än full rulle på tv:n min.

But it's fine for me. One day I'll dance in pair.

Resterande tiden fram tills sommarlovet slutar är jag ledig. Helt fullkomligt underbart! Träning skall prioriteras eftersom det helt har gått bort nu när jag jobbat heldagar och inte kunnat ge mig ut på kvällarna för de inte har kommit på smidigheten med att ha bra ljus vid vägen. Okej på de stora vägarna men vem springer på en minimal trotoarkant, inte ens det väggren men vilda djur också, plus människor som inte kan köra bil.

Hur som helt, denna ledighet började extremt bra med en lyckad kväll tillsammans med Stinha och Betty efter LCC mötet. Blev lite roliga sekvenscer med Stinhas bil, för det första körde vi runt i en cirkel, så istället för att köra vänster vid biblioteket körde vi runt hela området, vi skulle in på en väg där målet inte var och det roligaste av allt var när vi körde in ca. 200m på en väg och GPS:en sedan ville att vi skulle göra en U-sväng. Jag höll på att dö! Middag på TGI. Fridays var gott, billigt men inte jättehög kvalitet på serveringen. Besticks glömdes, maträtter blev felordrade och jag vet inte allt. Men det var grymt roligt ändå! Tack tjejer / Thank you girls!

I morgon kommer Elin över från New Jersey och på söndag kväll skall vi förmodligen bege oss ned till henne.

Det var en tung dag, men jag försökte förtränga det faktum att Christina inte längre är kvar med mig. Hon sitter ombord på ett flygplan på väg hem till Österrike. Det är jobbigt, och svårt och samtidigt förstår jag ännu mer att min tid också snart är kommer. Sex veckor-lite drygt.  Jag försöker se ljust på framtiden men det är svårt, det måste jag säga. Det skall bli otroligt skönt att komma hem och bara ta hand om sig själv. Och leva mitt liv så som jag vill leva, inte med frihet med begränsningar. Fast jag kommer sakna allt det enkla här något enormt, att bara vara, utan måsten, utan räkningar att betala och utan undran om det serveras mat eller inte. Okej, jag har ju faktiskt det hemma också men ni fattar grejen... Nä, jag är som en rumpa -Delad.

Och anledningen till rubriken är att S idag på fotbollen (soccer) ramlade utanför planen i gödsel, en underbar doft förgyllde min förmiddag och även alla andra som befann sig i hans närhet. En dag som alla andra.

I take deep breath and try to focus. Focus on something else. Focus on the flower in the garden, the bird flying over my head or the beautiful scene in front of me. But never the less, the rain reminds me, the memories haunt me and I know that everything will never be the same. Focus, focus on the future but that is what is making it so difficult. My wet cheeks, is it rain? is it tears? Can you tell me what it is or neither do you know. The wind is making it go away, like it's never been, never was. Like the painting you made on the beach that the waves gulped. It's here, it's gone, it's everywhere. It's in me and you'll never see the open cut inside my soul. Under the same sky, under the same stars we are together no matter what. In our harts we will always be. Like it was during glorying days.

.

Det är inte många som kan sitta i badrummet sittandes på en träningsboll med elegansen och hedern i behåll. Men det kan jag! Det är hur som helst ända sättet för tillfället som jag kan få täckning och knappt äns detta fungerar då jag hoppar fram och tillbaka ansluten och trådlösa nätverk hittades inte. Galet, jag vet! Idag har varit en bra dag. En mycket bra dag om jag får säga det själv. Jag började inte jobba förrän vid 10 tiden, både Min värdpappa plus min värdmammas föräldrar är här så det var en lugn morgon. Bara leka lite med E och läsa en bok för honom. Efter ett tag kom hans kompis och de lekte fint tillsammans. Ända fram till klockan 14 då kompisens mamma kom för att hämta upp honom. Halva dagen avklarad, finnemang! De äldsta barnen kom hem vid 16 tiden och det var bara låta dem vila, ge dem lite mellanmål, eller snacks som det heter här. Och sedan vänta på middagen. På kvällen körde vi en liten wii-tournament. Jag förlorade. Ett tips, var inte Sverige de suger. -Eller så är det jag som suger, jag röstar nog på det sistnämnda.

Idag köpte jag någonting dyrt men väldigt nödvändigt. Underkläder. Jag hatar verkligen att köpa underkläder, de passar inte, det finns inte i ens storlek, det finns inga fina. Så det är faktiskt någonting jag inte alls tycker om att köpa. Hur som helst var det Victoria Secret för dagen som gällde och jag kom hem med tre nya BH:ar och fem nya trosor. Ett bra kap för dagen. Dessutom vill jag säga att Victoria Secret är en av mina favorit affärer här, visst att de har svindyra priser men butiksbeträderna är så grymt snälla och trevliga. Ett stort plus eftersom man vill komma tillbaka och shoppa -trots priserna! Snart väntar jobb och sedan ikväll tror jag att jag skall hem till Sarah. Jag vet att Alicjia har fest, men att åka ned till New Jersey två timmar bort är tyvärr ingen direkt hit just nu. Jag är nämligen väldigt trött. Varför, varför, varför. Jaja, nästa helg ser jag fram emot. New Jersey-Elin kommer hit! Sedan åker jag ned till henne i några dagar. Skall bli grymt!

"Boys don't know have the deal with women and that is why I think the lesbian rate in this country is going up." Ibland är det sjukt roligt att kolla på reality tv. Och självklart amerikansk för det kommer otroligt roliga kommentarer, roliga citat och sjuka slutsatser. Egentligen kommer de alla i varje tv program och varje film, bara att man lägger märke till de som är extra roliga.

Jag har mycket att berätta för tillfället. För det första vill jag säga att jag tror det är något fel på min värdpappa, han kom hem redan vid två tiden igår och idag innan fyra, och i måndags kom han hem vid sex. Det är sjukt! Grymt sjukt! Hur som helst älskar barnen och det är väl det som räknas. Idag är mitt dilemma om jag skall klippa mig eller ej. Frågan är egentligen inte om jag skall klippa mig eller ej för det är en välbehövlig nödvändighet i mitt fall. Frågan är om jag skall klippa lugg eller låta det växa ut? Det finns för och nackdelar med allt och jag vet ärligt talat inte vad jag vill. Det skall diskuteras och frågan skall vändas ut och in! Appropå frågor kommer jag snart även att poströsta. Skall bli spännande.

Jag gillar figur nummer två och fyra bäst. Men frågan är vilken som passar mig bäst...

Jag måste bara säga att detta måste vara ett ytterst bekvämt sätt att komma hem på dagarna efter en dag på jobbet. Det kanske inte är den snyggaste dekorationen man vill ha inne i city bland skyskrapor, bilar och människor men det är ändå värt att fundera på om det kanske skulle kunna gå.

Igår beställde jag hem en kindle från Amazon.com En E-reader som man laddar ned böckerna till. Det började med att jag hittade en kobo E-reader från Borders för ett bra pris. Men jag ville ändå ha en funktion att jag laddade ned boken direkt till min E-reader. Vilket jag får med Amazon's Kindle. Tyvärr har priset varit alldeles för högt för mig tidigare för att jag skulle vilja lägga ned de pengar som kräver men igår när jag kollade upp saken igen visade det sig att en ny generation kindles har kommit ut på marknaden för ett lägre pris. De fungerar i Sverige, med säkerhet och är mycket lättare att hantera. Så jag slog till och beställde en kindle, plus fodral och även en adapter för Europa så jag kan ladda batteriet i väguttaget där hemma. Underbart! Kalaset gick på under $250. Vilket jag tycker är en bra deal. Böckerna jag sedan laddar ner kommer alla ligga på under $10 och sparas automatiskt i ett virituellt bibliotek med minne för 3,500 böcker. Så jag kommer alltid kunna ladda ned en redan köpt bok igen, och blir jag trött på att läsa, då kopplar jag bara in hörlurarna och kan istället lyssna.

Det är under 50 dagar kvar på mitt år. Otroligt, konstigt. Jag vet helt ärligt inte vad jag känner, för tillfället känner jag att jag gör fel i att åka hem men jag vet att jag innerst inne gör rätt. Jag vill bara inte erkänna det för mig själv. Alla andra ser, alla utom jag? Och det är jag som gör valet. Jag borde satsa pengar i en livscoach som skall göra val åt mig. Men det slutar nog i att jag blir förbanad över det faktum att jag inte får göra egna val utan måste följa dennes vilja. Nä, det fungerar nog inte. Jag vet att jag har någonting väntandes på mig, mitt liv. Kanske vill jag inte se det, kanske vill jag inte förstå det, kanske kan jag inte inse det. Oavsett är det dags att se sanningen i vitögat och ta saken i egna händer. Men det är svårt, så svårt.

Okej, ibland kan det ju faktiskt gå över styr. Att ha 10 barn -okej. Men 19 och fortfarande vilja ha mer? Nej, det förstår jag inte, och i USA där pengar är makt och överlevnad number one förstår jag det inte alls. Fast egentligen, om man har 14 barn så är ju faktiskt ytterligare fem stycken barn inte alls så farligt. Eller?! De äldsta hjälper de yngsta. Kanske ett system själv att satsa på. Fast jag vet inte, vara gravid 19 gånger är inte så tilltalande, om jag själv får säga något. Men vad jag förundras över är att vissa människor har svårt att få barn medan andra har inga problem alls. Ett annat exempel på allas förutsättningar och livets orättsvisor. Men vi får leva med det vi har, vi kan inte göra mycket annat.

För tillfället är jag så grymt glad. Jag svävar på små rosa moln för jag vet att lördagens planer är dagens verklighet. Idag bokade Ninni en veckan semester på Hawaii för Ninni, Elin och Mig. Vi kommer ha så grymt roligt! Pearl Harbor, Waikiki, och mycket mycket mer. Vi (Läs; Ninni) har bokat en roundtripresa från San Francisco till Honolulu med hotel inkl. frukost. Det känns otroligt bra att ha bokat Hawaii och det är faktiskt en under att vi lyckats med det. Med allas "måste-göra-listor" till "min-fritids-tid" till arbetstider har inte riktigt gått ihop men äntligen hittade vi en tid igår då vi kunde samlas för att fixa allt. Och en stor kredit till Ninni som fixade allt från sökningen till bokningen! Nu är det bara att boka resan från San Francisco till Seattle och sedan till Chicago till New York. Detta blir toppen! Okej, jag skall boka bussresan genom USA också...

Bilder tagna från Ninnis blogg

Jag vet inte vad som är skönast. Att jag fått borstat tänderna, duschat eller kommit hem. Oavsett är det skönt som tusan, oavsett hur trött jag är... Att sova 4-5 timmar på en fotölj är inte precis tillfredsställande, om man säger så. Och hur mycket man än har druckit så gör inte det någon skillnad. Jag vaknade upp klockan 6 i morse, tog en taxi till Grand Central och tog tåget 06:30. Tyvärr var det ett lokalt tåg som tog mer tid än vad det egentligen behövde, tycker jag. Att jag sedan också är $22 fattigare har inget med saken att göra. Jag är hemma i säkerhet, relativt snabbt och bekvämt. Nu skall jag sova. Godnatt, eller skall jag säga God morgon?

Friday night live! Det är precis det vi skall ha! Först limousine, jag lovar en massa bilder!!! Champagne, (jo jag är 21, våga inte påstå något annat!!) och sedan utgång. Skall bli så otroligt roligt! Ser fram emot det massa, det ändå problemet är att det är jag som sköter musiken, vad hände där liksom?! Jaja, får ta tag i saken och fixa någon lista. Det blir nog bra, bara humöret är på topp! Vilket mitt redan är. Gud vad roligt det skall bli!

I morgon kommer sarah hit. Funderar på att ringa henne på morgonen för att sedan springa till henne och sedan hänga här vid poolen, kommer bli skoj. Sedan på kvällen skall Christina komma över och hon skall hjälpa mig med lite låtar, hon kommer tycka de är asbra, och sedan åker vi till A&P för att hon är 21...

Over and Out.

Kanske letar jag bara sånger med lyrik som passar in. Kanske kommer de bara till mig eller så är det bägge delarna. Allt jag vet är det jag känner till, allt det andra är ovetande. På ett sätt är jag nervös och rädd, vad kommer framtiden bjuda på. Samtidigt vill jag bara att det skall börja. Jag får ta en dag i sänder, ta dagen för vad den är och göra det bästa av situationen. But when I'm done I'll come back.

Jag vet inte var jag skall börja. Eller om vad jag skall skriva om. Livet fortsätter ändå och jag vet att mitt liv här som fortsätter, fortsätter och fortsätter som jag tycker är "normalt" vill andra veta allt om. Jag vet bara inte vad jag skall berätta, för det finns inget direkt att berätta i mina ögon. Idag tog jag en löparrunda till Christina. Jag vet inte hur många steg det blev för jag tog aldrig av stegräknaren förrän senare och då visade den 5 steg. Vilket absolut inte stämmer... I alla fall är det backigt och jobbigt att springa, men skönt ändå. Christinas ena värdbarn var hemma och efter en stund kom även hans kompis. Vi packade iordning mat och sedan tog vi bilen till Gedney Park. Knäckebröd, mjukost (typ philadelphia), lite kryddor (salt, peppar) och sedan tomat på. Hur gott som helst och med sallad bredvid. Två tummar upp för detta extremt goda och nyttiga allternativ. Nu kollar jag på Dr. Oz show ett program från allt mellan canser till vad man skall äta på restauranger för att ta ett nyttigare val till just som detta programmet handlar om kvinnomisshandel.

Idag är det en jobbig dag. Och jag har inte ens börjat jobba... Jag hoppas innerligt att det vänder och går mot det bättre. Och det tro jag nog det skall göra. Andas in andas ut. I can do this!

Mycket på gång. Många möjligheter. Det känns toppen! Nä nu väntar Sarah och Stinha på mig på uppfarten. Får se vad vi hittar på. Solen skiner och det är störtskönt väder.

Idag när jag satte på tv:n hittade jag det extremt passande programmet "Scandinavian cooking". En blick på bildskärmen jag förstod genast att de var i Norden, älskade Norden. Inte så konstigt kanske men det var den där typiska hemmakänslan. Natur, lugn och konst. Plus hus med brädor vända rätvinkligt, inte vågvinkligt som de har här. Konstiga människor. I alla fall var det extremt vackert och det drog tillbaka mitt schema på efterkälke. Från att skulle ha tränat vid elva med det sedan tolv. Pratade med Stinha och bestämde att hänga med henne istället. Äch, träningen kan komma senare, kan ta mig några vändor i poolen. Det låter bra!

It's from our experience we develop. It's from the environment we reflect. We are who we choose to be. And we chose what not to be. It's our life, not someone else's. So live the life you want to live. Cause you are today where your dreams took you, and you'll be tomorrow where your dreams will take you. Try your wings and se something new. Try something different and do what you want. So dream big, live without regrets and love like your heart has never been broken. And always leave the fight with a smile on your face. Cause the real winner is yourself!

Grattis Sverige till att Solen kommer tillbaka!

-Eller ska jag säga, grattis till bara Stockholmsområdet?

Nyss bokade jag tillsammans med Ninni vårat flyg tillbaka hem till Sverige. Det är med blandade känslor jag gör detta. Visst det skall bli skönt att komma hem men livet är barnsligt enkelt här borta. Bara leva varje dag som den kommer, inga läxor, få måsten. Samtidigt som den är full av obligatoriska moment. Samma-dag-varje-dag syndromet och även the lack of freedom. Det närmar sig med stormsteg och snart har jag ett datum att ge till er där hemma. Snart så, förmodligen om tre veckor...

Det är två månader kvar på mitt år här. Jag skall iofs resa i några veckor, så lite därtill blir det. Men vad händer sedan? Stannar jag hemma? Åker jag utomlands? Börjar jag jobba? Börjar jag plugga? Egentligen har jag en massa möjligheter framför mig, men jag vet inte vilken jag skall ta. Den stora boven i dramat är pengar, var kommer jag utan pengar? Vad kan ja göra utan pengar? Leva som luffare, bo i Brunnsparken alternativt vasaparken, kanske lite snobbigare att flytta upp sig till trappuppgångarna i Linné. Smarrigt värre. Nä men alvarligt talat vet jag inte. Jag har lite projekt och en intervju på gång. Skall kolla upp mer jobb i Sverige. Min dröm för tillfället är att flytta till London. Och har jag tur är den drömmen fullt verklig. Jobba i London. Bra, men hur skall jag få tag på ett jobb snabbt, lägenhet osv? Det är inte bara att flytta dit... Pengar igen...

Hela dagen har egentligen inte varit något speciellt. Vaknade runt åtta och satte på min Ipod som jag låg och lyssnade på i säkert två timmar. Sedan klev jag upp gick ut på en morgonpromenad och resterande tiden har jag kollat på tv, ätit resterna från gårdagens avskedsmiddag och fixat tvätten samt bytt lakan. Det var den dagen det. Om ett tag skall jag hämta upp E från bussen, S har uppvisning som vi skall åka till senare i kväll. Skall bli skoj att kolla in deras camp läger. Har ju inte varit där ännu...

Ikväll skall jag och ninni försöka boka våra flyg hem, eller önska dem. Jag hoppas innerligt att vi kommer på samma plan hela vägen!

Liberty Island

Nu skall jag snart kila iväg till Marias avskedsmiddag som kommer ta vid i Cheesecake Factory i White Plans. Kommer bli både roligt och sorgligt. Nä nu måste jag faktiskt åka. Jobbandet gick bra barnen uppförde sig förrutom en liten event som skedde efter the busstop. Men det var snart över med lite snacks i magen. Tjingéling.

Som många av er säkert vet var min familj över på besök förra veckan. Det var otroligt roligt men tiden flög förbi snabbt och nu känns det nästan som en dröm. Man kommer tillbaka till verkligheten för fort ibland. Jag måste verkligen tänka till på varje dag för de gick för snabbt och känns som bara några få dagar istället för sju som det verkligen var. Måndagen finns det egentligen ingenting att skriva om. Jag mötte upp Mamma, Pappa, Johan och Simon på JFK (John F Kennedy Airport) Jag lyckades dock vara felinformerad och väntade på terminal två när jag i verkligheten skulle vara på terminal fyra. Lite svårt att veta med tanke på att den har nio terminaler (Tror jag, eller åtta). Det var en relativt sval kväll -tyckte jag och en ganska okej tunnelbana, lite under standarn med en gammal vagn dock med AC, vilket måste finnas i detta överdådiga land! Alla utom jag var övertrötta så det som fanns att göra var att ta tunnelbanan tillbaka och byta tunnelbana för att komma fram till Hotellet. Broadway and 27th Street är ett bra utgångsläge för dess bekväma plats precis i mitten på Manhattan. Och utsikt över Empire State Building klagar man inte på.

Tisdagen grydde och vi vandrade ända upp till Central Park efter vår jakt på New York City Explorer passes (vilket jag starkt rekomenderar till hitresande resneärer.) Vi hittade till slut en plats som sålde dem (Tror det var 57th St and 7th Ave, men jag är inte hundra) Vi fortsatte uppåt och hittade till Central Park, älskade Central Park. Vi gick inte så långt upp men hann ändå se en man som gjorde gigantiska bubblor. Scener från Ensam hemma 2 och diverse andra filmer. Vi gick tillbaka och jag visade dem min absoluta favorit plats i Central Park, där Kontrasterna mellan frid, blommor och blad möter höghus, stress och betong. Vi gick vidare mot Build-a-bear, Toys'n'Rus och M'M Store. Om ni inte visste så finns det ett parisehjul inne i Toys'n'Rus affären, på Times Square. Simon kollade sin M'M färg som blev Teal. På kvällen tog vi en tur upp i Empire state building. Vackert med solnedgång och tre olika motiv över staden. Först har vi dag, sedan solnedgång för att övergå i kväll/natt. Och att see miljontals ljus tändas på några minuter är en näst intill magisk känsla av någonting sort, gigantiskt och enormt.

Onsdagen blev inte lugnare den. Vi tog tunnelbanan ned till allra södersta delen på Manhattan. Frihetsgudinnan, Ellis Island (Immigrations centrum där immigranter först steg av på resan till New York och USA), The Wall street Bull, Ground Zero och Staten Island Ferry stod på schemat. Ett bra beslut var att åka över till Frihetsgudinnan och Ellis Island under Onsdagen för senare under veckan när vi cyklade förbi såg vi inte slutet på den säkert kilometerlånga kön. Både Johan och Simon shoppade loss lite grand inne i New York city's bästa outletaffär, Century 21, som ligger belägen precis mitt emot Ground Zero.

Torsdagen bjöd på mer sightseeing. Vi gick en tour inne på Madison Square Garden. En timma vandrade vi omkring inne i den pågående renoverande arenen gick upp i V.I.P. rummen och gick ned till själva planen samt fick möta en av dansarna som dansar under pauseunderhållningen. Vi fick gå in genom Knicks 7 feet (2,134 m) höga dörr som ledde till deras omklädningsrum och genom dörrarna till Rangers extra breda dörrar in i deras omklädningsrum. Plus att jag fick kort på Henrik Lundqvist's omklädningsplats. Speciellt, äkta och coolt! Vi vandrade också till Macy's där Johan köpte ett par Tommy Hilfiger shorts och jag ett par shape ups, en sko jag velat köpa ett bra tag nu men inte gjort för priset har avskräckt mig, dock tog jag tummen ur röven denna gång och köpte dem, för mer än $40 billigare än orginalpriset! Därefter gick vi till Ripple's believe it or not. Ett jättecoolt museum med alla konstiga och äckliga saker -som är verklighet. Fast väldigt intressant också!

Fredagen innebar Grand Central och Chappaqua, Westchester. Gammal tillvaro möter ny tillvaro. Vi tog tåget under förmiddagen och var framme vid 11-tiden. Då bar det av till den första av tre affärer som vi hann med. Marshall's där det blev skoshoppande. Ett par till mig (högklackade, jag vet -men ack så snygga och billiga!), ett par till Simon och tre par till Johan. TJ MAXX väntade därefter med kläder. Jag tappade räkningen på hur länge vi var där inne och hur mycket som inhandlades men tröjor och T-shirtar var det mycket av. Plus en uggla till Simon. Han tar nog credits för den mest udda människa i vad man köper. Kläder, prylar och pinaler fattar jag men doftande stålugglor tar nog priset. Därefter åkte vi till Target där mamma och pappa handlade en liten handbagage resväska för $20. Därefter åkte vi till Greken och åt lunch. Billigt, bra och gott + snabbt. Sedan hade vi dessert på Cold Stone. Efter det var klockan redan 4 p.m. så vi åkte hem till huset. Jag tror de blev lite förvånade över hur stort det var. Båda mina värdföräldrar var hemma plus min värdmammas föräldrar som var på besök från Florida. Fullt hus kan man säga. Fast N saknades. Tråkigt men han kommer snart hem, nedräkning på veckorna där... Det var riktigt roligt och mötet gick mycket bättre än jag förväntat mig. Jag vet egentligen inte vad jag oroat mig över men allt gick smärtfritt förbi. Vi fick skjuss ned till tågstationen av Laura och därefter tåget in till city där Mamma, Pappa och Simon tog taxi med alla väskor till hotellet medan jag och Johan gick.

Lördagen var lugn och vi hyrde cyklar på pier 84 (43rd St and 12th Ave) och cyklade ända ned till Battery Park och sedan över Brooklyn Bridge över till Brooklyn där vi försökte hitta ett glass factory. Det gick sådär men sedan fick vi hjälp av en snäll kvinna på promenad med sin hund. Glassen var okej men både Triumf och Cold Stone står högre i kurs (Jag är inte helt såld och överförtjust i Ben and Jerry's). Vi cyklade tillbaka över bron och lunchade på South Street Seaport, Pier 17. Inte jättegod mat, men jag älskar platsen! Speciellt under perioder då det inte finns lika många turister, dock är Manhattan mycket bättre under låg säsongerna. Vi lämnade in cyklarna vid Battery Park och vi bestämde oss för att gå till Chinatown. Väl där efter lite felnavigering bestämde Mamma, Pappa och Simon för att ta tunnelbanan tillbaka medan jag och Johan skulle gå. Tyvärr lyckades vi gå åt fel håll till Tribeca och sedan tillbaka till Battery Park och där vi började, men tur var väl det för vi hittade ett jättebra ställe (J&R) som sålde ut Ipods till ett bra pris. Så dit åkte vi nästa dag.

Söndagen gick vi till Madame Tussauds och sedan åkte vi ned till kanten av Brooklyn Bridge för att inhandla en Ipod till Johan. Sedan gick vi upp och förbi Chinatown. Vårt mål var Little Italy där vi skulle äta middag. Vi hittade ett trevligt ställe och vi alla beställde Pasta. Sedan tror jag att vi åter igen vandrade upp till hotellet. På vägen passerade vi både Soho, Noho och köpte ett par jeans, kollade i affärer och i områderna plus blev skrämda av en pojke som gömde sig i ett vält tidningskiosk. Vi köpte också med oss godis från ett Pharmacy och Johan hittade en Monster energidryck som tydligen inte säljs i Sverige ännu. Den röda.

Måndagen blev ingen direkt livlig dag. Vi sov länge och checkade inte ut förrän vid 10-tiden. Därefter hoppade vi på tunnelbanan ut till Bronx för att de skulle kunna komma till La Guardia. För att jag skulle komma hem en ganska bra tid fick jag dessvärre lämna dem vid bussen som gick från tunnelbanan till flygplatsen. Ett snabbt hejdå, men jag ser dem relativt snart igen. I denna fart kommer det kännas som i morgon.

Den store shopparen under veckan blir helt klart min lillebror Johan som shoppade för jag vet inte vad. Skor, NHL-tröja, märkeskläder och jag vet inte allt, en Ipod. Jaja, han är nöjd i alla fall. En tröja fattas vet jag, vi får se vad posten kommer med, för jag måste skicka hem lite saker också. Men det fixar jag snart.

Redan Augusti? Jag försöker stanna tiden lite grand, men jag vet inte riktigt om det lyckas, faktum är att jag totalt misslyckats med det. Oavsett om jag har tråkigt eller roligt rinner tiden iväg och dag efter dag försvinner. Men om sanningen skall fram har jag aldrig riktigt tråkigt här borta. Saker att göra, ting att se tar aldrig slut och det är spännande. Samtidigt som jag vet att jag inte hör hemma här. Mina rötter går för djupt ned i avgrunden. Jag kommer hur som helst njuta av alla de nio veckor som mitt år består av. Everything comes to an end som en bra sång heter är sann. Men oavsett om allting har ett slut gör det inte att man njuter av den tillvaron man har precis nu. För vad vore livet om allting fortsatte precis som det alltid gjort, och att slutet aldrig fanns. Det bästa man kan göra är att acceptera förändringarna. Inte alltid det lättaste men med tiden blir det lättare och lättare. Problem kommer alltid att uppstå, alltid att finnas och lite är det charmen skulle jag vilja påstå. Nio veckor kvar, nio veckor. Inom den närmaste tiden kommer jag att se mitt liv här, som jag tar för givet, upprivet och bortblåst. Maria, Christina, Beata, Sarah kommer alla försvinna. En efter en kommer de lämna detta land och åka hem. Det tydliga tecknet på att allting håller på att försvinna. Men är jag redo? Är jag klar med mitt amerikanska liv? Eller vill jag stanna kvar längre? Jag tror det kommer vara jobbigt, jobbiga stunder kommer alltid. Jobbigt att se ens vänner som bor km bort försvinna och km växer till mil som blir till olika länder. Min Berlinmur här kommer att rasa, och kanske det kommer ge någonting nytt en mer frihet, men definitivt också en stor saknad. En saknad på det som var, en saknad för det förflutna. Men det är framtiden jag måste sikta in mig på. Var än mina vänner än befinner sig kommer vi alltid vara under samma himmel, samma sol och ha stjärnorna som våran guide. Nio veckor kvar tills allt kommer förändras, tolv veckor tills allt är slut. Ett nytt kapitel, men varje kapitel har också sina svårigheter. Det gäller att bita ihop och hoppa ut. Ut genom trygghetens plan, lite då och då. Men en sak vet jag med säkerhet, var jag än kommer jag ha min familj och mina vänner bakom mig och väntandes på mig. Och det är det som gör att allt är värt att pröva. Despite everything, you'll only live once.