Ny delkursstart idag. Tyvärr blev den inställd. "Jag ligger hemma däckad med förkylning" vet jag inte riktigt om jag hade uttryckt mig. Lätt att bli missförståd. Jag hade sett fram emot kursstaten. Tro det eller ej. Vad som helst kan nästan bli bättre än den delkurs som precis har varit. Nästa föreläsning blir på onsdag så i morgon skall jag börja läsa om Statsrätt och träna Yoga. Eller om jag går ut och springer. Var ett tag sedan jag besökte spåret faktiskt. Men nu blir det en god natts sömn. Godnatt.

PM inlämning, CHECK. Pengar på kontot, CHECK.

Det går bra nu.

Likt en tango dansar vi runt varandra. Omedvetet. Medvetet. Oskuldsfull är vår melodi. Vår dans. Kanske kommer dansen aldrig dansas klart. Eller faller död ned.

Morgontimman har kommit. Morgontimman har grott. Det är dags att vakna. Vakna innan dagen är passerad. Mycket skall åstakommas. Mycket skall göras. Möten skall inträffa. Personer du aldrig tidigare sett kan förgylla din dag. Men bara om du stannar upp. Tittar upp. Ser det du inte brukar se. Kanske ser de det som stirrar på dig. För en gångs skull.

.

Tröttheten väller över mig. John Blund har nästan fått sin vilja igenom. Pudrat mina ögonlock med sitt magiska pulver. Men mycket mer än lite magiskt pulver skall få mig till sömns denna stund. Jag måste vara vaken. Måste få lite mer gjort. Jag har kommit långt men känner mig inte bakbunden. Jag brukar få till någonting bra. Riktigt bra i slutändan. Men tidsoptimist som jag är tycks jag ändå aldrig lära mig av livets läxa. Gång. Efter gång. Efter gång. Kanske är det en obotlig åkomma. Någonting man måste tvinga sig själv att faktiskt förstå.

John Blund. Du är välkommen nu.

Min förmiddag och eftermiddag har stilla passerat. Spenderandes på biblioteket stakar jag mig fram likt en skidåkare åkandes off-pist. Väjer för det ena hindret efter det andra. Jag har kommit en bit på vägen. Jag skymtar slutet på backen men än är det många hinder mellan mig och slutdestinationen. Max är fem sidor. Jag har kommit två. Kanske tre. En bra bit, men inte tillräkligt. Jag vet definitionen på max, det har fått en ny betydelse. Det är max. Det skall vara. Vad är skillnaden? Jag känner jag drunknar under alla dessa papper. Dessa utskrivna lagar. Propositioner. Ideérna tornar upp. Hinner jag inte skriva ned dem försvinner dem igen. Och vem vet. Kanske kommer de aldrig tillbaka. Ensam iaktar jag de andra som likt mekaniskt kämpar med sina problem. Uppgifter. Sysslor. Pluggandet. Alla röser blir som ett sövande rus. Ett rus som får mig att fortsätta kämpa. Att skriva ett ord till. En mening. En sida. Det går. Det måste gå.

[Bildkälla]

Tvättarna rullar på för fullt nere i tvättstudan. Är inne på min femte och sjätte maskin. Allt skall tvättas. Blusar. Byxor. Eller nästan allt. Det som jag använder mest i alla fall. Gick upp lite sent idag, tjugo över sju. Åt frukost vid åtta. Gröt. Fil. Smörgåsar. Joucie. Och det värsta är att jag börjar bli hungrig igen. Som tur är tog jag fram en matportion jag gjorde för några veckor sedan så det är bara att värma på. Sedan köpte jag en hel del broccoli igår så det blir broccolisoppa på menyn sedan. Skall prova ett egenkomponerat recept, får se om det blir gott men allt kan nästan räddas med Kryddor. Spices and knowledge a gift from above.

Nu måste jag springa ned i källaren och titta till min tvätt. Och sedan skall jag skriva en kort presentation som jag skall hålla vid 16, eller om det var 15. Samt titta på Anno 1790. Jag älskar den serien.

.

Tiden här hemma i Göteborg har gått alltför fort. Har jag knappt kunnat andas? Jag vill stanna kvar. Stanna kvar för här är mitt hem. Så är det helt enkelt bara, jag gillar Göteborg. Inte gillar, Älskar. Här finns allt. Min familj. Mina vänner. Mitt hjärta. Jag vill tillbaka, så otroligt mycket! Här är mitt hem. Mitt hem är där mitt hjärta och mina tankar ständigt är. Där vinden orubbligt finns kvar. Där hösten känns olidligt lång. Där kärleken finns. Där atmosfären finns. I nära harmoni. I lugnt snabbtempo. Där storstaden har en småstadskänsla. Jag må förflytta mig trettio mil i morgon men i mitt stilla sinne rör jag mig inte en millimeter.

.

Det är nästintill otroligt hur dåligt det går att skriva skolarbeten. Tidigare har jag haft problem med inledningen men när jag väl kommit igång går det nästan av sig själv men med alla dessa nya termer, skrivstilar och jag vet inte vad så blir det otroligt hackigt. Jag skriver lite, gör en hel del andra saker, skriver lite till och så fortsätter det. Jag hade planerat att vara klar med min PM redan i torsdags/fredags men den planen har sprack i ett tidigt stadium. Nu har jag i alla fall kopierat lite från min tidigare PM inlämning (det är samma uppgift bara mer fyllig denna gång) så nu börjar det i alla fall likna någonting, vilket alltid är att föredra. Kanske borde sluta sitta på chatten på facebook och lyssna på musik på youtube och koncentrera mig på mitt PMskrivande...

Förövrigt tänker jag lägga upp en otroligt bra låt med skön rythm i som (grädden på moset eller körsbäret på toppen) har en fantastisk lyric och berör en.

Igår blev en heldag på slappiskategorin. Today I don't feel like doing anything, nothing at all (För er som känner till Bruno Mars). Jag tittade på film, på olika program lyssnade på musik, tog det lugnt, you name it. Tror jag lämnade rummet en gång för att göra iordning mat, och det var allt. På kvällen var jag bjuden på korridorsfest i Tybble så dit gick jag på kvällen runt 9 snåret. Jag var inte på festhumör direkt så jag och Michelle valde att gå till Max istället för att äta. Därefter gick vi hem varen till sitt och jag somnade till en film som gick.