Så var allt över. Ännu en gång som varje år vid denna tidpunkten.
Julen är som vanligt intensivt och går över på ett ögonblick. Samtidigt är den magisk. Kanske det är så som många säger, bara längtan i sig är någonting magiskt. Förväntningar byggs upp och spänningen ökar. Jag älskar julen. Känslan, bakverken, ledigheten, rean, ja allt. Men det är ofta jag blir besviken. På kvällen, då klapparna har visat sitt innehåll, det är alltid så att min familj inte lyssnar på vad jag vill ha utan köper dem saker de tycker jag skall ha och tycker är coola. Tro inte att jag är direkt kräsen för det är jag inte, jag vill bara ha det jag önskar mig.
Min klapplista ser ut på detta vid i år (de önskade presenterna):

• Presentkort på Poketshop
• Filttröja
• Myskläder
• Duntofflor
• Väskor

Min klapplista på de saker jag inte ville ha:

• Pennfack
• Stegräknare (jag har redan en)
• Skål formad som en gris
• Spargris
• Vantar
• Halsduk
• Tuggummi
• Sminkbox

Well, nu hoppas jag att jag kan spara ihop mer pengar så jag kan köpa det jag vill ha. Låter visserligen kräset men på detta vis är det varje år och jag är trött på det. Mina kusiner får alltid det de önskar mig men eftersom mina farföräldrar och alla andra inte vet (eftersom de inte frågar) köper de dem saker de tror jag vill ha men som jag faktiskt inte vill ha. Eftersom det är så tråkigt med pengar kan de inte heller ge det, varför frågar jag mig? Det betyder att jag kan köpa det jag faktiskt vill ha! Presentkort på en bokhandel och jag är nöjd. Tro't eller ej.