Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv innan. Under tiden jag var och kollade på fotbollsmatchen ringde tydligen värdfamiljen. Jag tror jag aldrig har fått en så stor chock som när pappa sa det till mig efter matchen då han stod och väntade på mig, Johan och Robert. Jag kunde inte andas. Inte av mig själv utan jag var verkligen tvungen att fokusera på att ta ett andetag i taget. Helt galet. De andra satt bara och skrattade åt mig. Var tvungen att ringa Gabriella som också blev hyperglad, kanske inte mer än mig dock. Haha.

Nu skakar jag fortfarande och väntar på att telefonen skall ringa. Kanske väntar de tills i morgon nu istället. Det vet jag ingenting om... Men GUD vad nervös jag är!!!

Btw. IFK vann med 1-0.