Jag kom över ett otroligt roligt klipp på youtube som ja ginte sett tidigare. Men jag måste säga att Henrik Dorsin är otroligt rolig. Detta är bara ännu ett bevis om man betvivlar detta faktum.
Det som har hänt idag är fruktansvärt. Obeskrivligt. Jag förstår inte hur någon kan få sina åsikter att gå ut över andra människor på ett så brutalt sätt. Jag förstår det inte, och det kommer jag nog aldrig att göra. Våldet kommer aldrig att ta slut. Men vi måste fortsätta tro på demokratin, inte låta dårar som dessa tro att de kan ta lagen i egna händer. Öden och lågor har redan släckts. Det kommer alltid att finnas en tid innan och en efter den 22/7-2011. En sorgens dag, inte bara i Norge utan i hela Norden. Mina tankar går till Norge, till de unga människor som fick betala sitt liv för en sinnessjuk människas vilja.
Just nu känner jag bara en stor tomhet. Jag vet inte varför, jag är bara trött på allt. Varför kan det inte bara vara lättare? Allt går emot mig känns det som, jag vet att så inte är fallet men ens känsla är väl halva sanningen? Jag behöver någon som säger "Det går bra Cecilia, du klarar det! Det kommer fixa sig, det gör det alltid!" Men nu har jag ingen. Bara jag i ett ensamt stort hus. Jag, min kanin och min bok. Jag är less på allt, det är nog dags att lägga sig...
Kan det finnas en lyckligare känsla än den som en fredag innebär? Tror inte det, om man inte jobbar helger då. Fast det är en annan femma. Skall bli otroligt skönt att bara kunna slappa två dagar i rad! Rena lyxen! Jobbat non-stop de senste veckorna. Bara en vecka kvar, sedan är det nya äventyr på G.
Som tur är kommer jag även få lön för mödan för gud som jag sletit nu! Varje dag i en vecka, det känns i kroppen kan jag säga! Blir inte semester förrän i Augusti och då får jag se hur mycket, tänkte ju åka till Wien men det blir tyvärr inte av. Men nån gång så! Istället har jag och Michaela pratat om att dra på bilsemester till typ Småland. Kan bli kanon det också! Bo på vandrarhem två, tre nätter och bara slappa. Och självklart får vi ju inte missa Ullared. Men mer om dessa planer senare. Hejdå.
Att jobba heltid tar mer på krafterna än man anar. Okej, jag orkar mycket men var finns tiden? Var finns tiden att träna, slappa, läsa böcker men framför allt var finns tiden för ens vänner? Den är knapp. Speciellt när de flesta jobbar mer än heltid. Det är livets pussel och jag vet att vi i framtiden kommer se tillbaka och tänka på hur mycket tid vi egentligen hade tillsammans, för livspusslet kommer bara att bli svårare och svårare att sätta ihop. Då är det skönt att veta att jag har riktiga vänner. Vänner som finns kvar trots jag varit borta ett år. Vänner som jag vet att jag inte träffat på flera månader står bakom mig. Hur hade livet sett ut utan dem? Det vet jag inte, jag tror inte ens jag vill veta.
Cecilia Info 
0 kommentarer | 
