Idag bar det in till New York City igen. Lite senare än vanligt, med 2:46 tåget, men värmen som ligger över New York för tillfället är obeskrivligt jobbig. Men vill egentligen inte göra någonting förrutom att ligga vid vattnet eller vara i ett rum med AC:n på för fullt. Hur som helst åkte jag, Christina och Susanne in och gick direkt till Discovery's exhibition på Tutankhamun. Jag tyckte det var otroligt fascinerande att få se de verkliga sakerna från graven och den mumifierande kroppen och all fakta omkring ämnet. Jag älskar historia så jag tror det var en perfekt grej att göra. Efter det åkte vi ned till Soho. Vi gick runt lite och jag hittade en jättegullig bokaffär som jag var tvungen att gå in i. Och jag hittade två ursöta böcker, om Woopies och Cupcakes. Därefter skulle Christina iväg och träffa en manlig person vid ett namn jag inte minns alls förrutom att det var annorlunda. Jag och Susanne fortsatte vår vandring i det oigenkänliga samhället och mysigt var väl det. Dock var vi ganska trötta (Susanne tar nog priset) så vi hoppade på tunnelbanan och åkte tillbaka till Grand Central och nästa tåg hem till Chappaqua gick sex minuter senare. Tur eller skicklighet? I detta fallet var det nog tur...
Idag valde jag att unna mig själv en riktig sovmorgon. Alla klockor stängdes av och mobilen lade jag längt ifrån sängen. Jag vaknade inte upp förrän 11:30 utvilad och pigg. Jag fick ha bilen under dagen så jag tog mitt pick och pack och gav mig iväg till RockafellerPark. Där jag gick en lång powerwalk runda och sprang lite grand. 7514 steg blev det totalt. När jag sedan kom hem igen tog jag en simtur i poolen i 45 minuter. Nu känner jag mig lite lagom trött i kroppen. Skall se om jag kan hitta någon som vill äta middag med mig och efter det får vi se. Vill hitta ett par korta löparbyxor, nu har jag bara 3/4 byxor som är för långa och för varma att springa i. Men vi får se vad som händer.
Jag har inte kunnat springa på nästan hela veckan, mitt arbetsschema har satt stopp för det men i morgon skall det bli andra bullar, ett långt, uttröttande löppass är inplanerat och efter allt gående idag känns det faktiskt mycket bättre. Att gå ca 70 blocks det är ingenting man skojar om och det tar faktiskt sin lilla tid. Någon gång under de resterande dagarna skall jag hoppa av vid Harlem och gå ned till Battery Park. Över 125 blocks, det är någonting det. Men i morgon blir det bara en löparrunda här i området. Med musiken taggad och klar -såklart!
I 245 dagar har jag nu befunnit mig på andra sidan Atlanten. Bara 100 dagar kvar av ett års äventyr, ett års lärande och ett års utveckling. Tiden går snabbt förbi när man har roligt, i medgång och motvind så går den ändå. Även om vissa dagar ibland aldrig kan tyckas sluta så flyger veckorna förbi i en hastig fart. Och jag kan inte förstå hur allt bara kan ha svischat förbi. Det var ju nyss jul och då jag hade tre månader ¼. Nä vissa saker förblir ologiska, och bäst är kanske det.
Det var ingen vanlig midsommar och min familj saknades. Men det blev en underbard och minnesvärd kväll ändå. Jag var lite stressad när jag skulle åka med tåget in. 15 minuter innan det avgår ringer jag och bokar taxi och den kan inte komma förrän om tio minuter och jag har ingen biljett så det måste jag köpa också. Hinner precis lägga in den sista dime:n i maskinen och får ut min biljett precis då tåget stannar till vid perrongen. Vilken tur man har! Jag kom inte till Parken förrän efter det hade börjat men höjdpunkten var ju ändå att dansa och sjunga runt midsommarstången, vilken vi gjorde -senare. "små Grodorna", "Räven raskar över isen", "Tre gummor" m.m. sjöngs för fulla muggar och jag tror att vissa Amerikanare undrade vad detta vad för något påhitteri. Otroligt roligt var det i alla fall! Parken var belägen i längst i söder på manhattan och det var en jättevacker utsikt. Vid vattnet och en frihetsgudinna stående i bakgrunden och horisonten. Det är inte dåligt det, och kanske lite bättre än fiskmåsarna vi har som flyger omkring.
För övrigt är svenskarna den äldsta etniska gruppen i New York som är bokförd i New York. Eller någonting i den stilen sades det, I 104 år har midsommar firats både i Sverige men även i NEW YORK. De ni, det visste ni inte...
”Amerikaner är människor som håller tiden”. Det var den meningen jag tror jag hörde allra mest när jag kom hit. Bullshit säger jag! Om det är någon som håller tiden är det svenskar, alla andra är ta mig fasen sena. Jag vet inte om det beror på personen eller nationen. I alla fall kan jag konstatera att om någon säger 4:30 p.m. så betyder det ungefär 4:45-4:50 p.m. Alltså en kvart senare. Hålla tiden, nja det går väl att diskutera.
Nu har N över 40 kompisar här. Nej, jag skojar inte! Detta är blodigt allvar och ett födelsedagskalas. Som tur är har Laura anlitat två eller tre stycken som skall hjälpa till med alla sport som skall spelas. Baseball, basketball, soccer och water fight. Kul, jag behöver i alla fall inte göra mycket plus att min värdpappa är hemma så jag slutar förmodligen tidigare idag. Bra för jag jobbade över igår. Nä, nu börjar det. Wish me luck!
Varje vecka får vi hem en tidning som heter "Pottery Barn" och jag verkligen älskar allt! Från badrumen, till hallen, köksreskapen och till pick-nick-sätten. De har verkligen allt snyggt man kan tänka sig. Jag sätter mig alltid med tidningen på kvällen med en varm kopp té och min kväll är räddad.
[Klicka på bilden för att komma till deras hemsida]
Idag vaknade jag upp tidigare än vanligt -Och gick upp. Anledningen var att jag bestämt mig för att ta en tidig löparrunda innan jag börjar jobba idag. E har inte längre baseball under dagarna och det betyder och någon annan får jobba, dvs. Jag. Så jag tog inte en jättelång runda men en på ung. 2 km ned till tågstationen och bort för att hämta bilen. Så nu har jag bil under dagen också -Underbart. Tackar för mig.
Igår kväll berättade Laura för mig att hon idag skulle ta med sig E och åka till IKEA. Bara åtta månader efter hon säger till mig att "hon snart skall åka till IKEA för att köpa ramar". Bättre sent än aldrig heter det väl och ett bra motto i denna situation. Min LCC var här och en processen för att hitta en ny au pair är på gång. Efter det runt tio satte vi oss i bilen och gav oss iväg. Dock möttes vi av en otrolig bilkö på tappan zee bridge så där blev vi lite försenade men det gjorde ingenting. Min upplevelse av IKEA var älskvärd ändå, att läsa småland, ord och allt möjligt gör en lite nostaligisk. Det är inte långt kvar nu. Och matsektionen var det bästa på länge. Dock köpte jag inte så mycket för jag sparar pengar för tillfället.
I morgon kommer min familj officiellt att söka efter en ny au pair. Det är en jobbig situation för det får en verkligen att tänka efter, det är bara 3 1/2 månad kvar av mitt år. En tid som kommer gå otroligt snabbt. För det vet vi ju alla att sommarhalvåret gör. Jag vet att detta var ett "måste" i processen men det kommer vara jobbigt, för det betyder it's the final. Men jag skall se sanningen i vitögat och gå vidare, just nu är det en jobbig omställning men efter ett tag kommer det vara.. Hm.. normalt.
Redan slut på söndagen. Jag förstår inte hur snabbt dagar bara kan försvinna sådär... Idag vaknade jag som sagt upp mycket senare än jag planerat, men det är jobbigt att gp upp tidigare när man inte får tillräkligt med sömn. Trots allt gick jag ut på en lång promenad, två timmar för att sedan vara i poolen och simma några längder, eller några och några, jag var i 40 minuter så det blir ju en del. Efter det kom Sarah över och vi åkte till TJMAX, jag hade hittat ett par kortare löparshorts men när jag provade dem var de för stora och de fanns inte i en mindre storlek. Jag kunde i alla fall tröst shoppa mig ett linne, en kofta och en klänning. Bättre än inget och klänningen är jättesöt med blommor på. Precis sådär sommrigt man vill ha det! Efter det åkte vi till Ben&Jerry's och delade på en pint glass och efter det åkte vi till Marshall's. Vi var inte där så länge för Sarah's värdmamma ringde och sa att middagen var klar -om 10 minuter. Så det var bara att lägga ifrån sig allting och hoppa in i bilen för att åka hemmåt. Min värdfamilj var då ute och åt fars dag middag så jag var hemma själv. Vid sju tiden kom Sarah över igen och vi kollade på "Precious" och sedan "10 things I hate about you". Nu är jag jättetrött och i morgon är en annan dag.
Idag är det den 20 juni och det betyder att vi här i staterna firar Fars dag. Så därför vill jag tillägna detta inlägg till min pappa och säga tack för allt du har gjort och ditt otroliga stöd jag kännt. Tack.
Stability (60%) moderately high which suggests you are relaxed, calm, secure, and optimistic. Orderliness (60%) moderately high which suggests you are, at times, overly organized, reliable, neat, and hard working at the expense of flexibility, efficiency, spontaneity, and fun. Extraversion (40%) moderately low which suggests you are reclusive, quiet, unassertive, and secretive.
Brain Lateralization Test Results
Right Brain (36%) The right hemisphere is the visual, figurative, artistic, and intuitive side of the brain. Left Brain (60%) The left hemisphere is the logical, articulate, assertive, and practical side of the brain
Jag har legat i min säng vaken nu i två timmar. Jag planerade att jag skulle börja morgondagen på ett alert och piggt sätt. Det var i alla fall planen för jag är trots detta fortfarande vaken. Jag känner sömnen i mina ögonlock men inte mer än det. Och jag som hela kvällen varit ganska trött. Jag var ute och sprang innan på förmiddagen runt en timma samt gjorde en massa benövningar. Igår köpte jag en träningsboll och den skall jag jobba med i morgon hade jag tänkt. Efter löparpasset på morgonen, vi får se hur det blir med det nu eftersom jag inte lyckats somna... Under eftermiddagen har jag varit och lekt i våran pool. I över tre timmar -Det ni! Så ni kan ju själva förstå hur sliten jag är och ändå vill lyckats jag inte somna. Skumt. Skall göra lite personlighetstester nu och se om jag kan somna efter det. Lite nytta kan man ju alltid göra -det skadar ju inte.
Idag är det kungligt bröllop i Sverige och tyvärr missar jag det. Jag tycker faktiskt att det är rätt mysigt att vi i Sverige har en kungafamilj. Vi är ett av få länder som numera har det och jag tycker vi skall vara stolta över det faktumet. Till och med på CNN Live tog de in ett liten snutt om bröllopet. "Att Kronprinsessan Viktoria skall gifta sig med sin f.d. personliga tränare Daniel Wrestling. Och att nu många av Europas andra kungliga högheter är på besök där" Och sedan var det över till deras egna personliga höghet, Betty White.. Man kan ju inte ta Amerikanarna mer arroganta än i sådanna situationer. Hur som haver nämnde de åtminstone bröllopet, och det är ju alltid någonting som Amerikanarna kan lära sig av. Att de inte är ensama på världskartan...
Jag gjorde precis ett test som bestämmer vilken hudtyp man tillhör och vad för produkt och framför allt vilken solskyddsfaktor man skall använda. Här kan ni komma till testet: KLICKA HÄR
Ursäkta för min bloggtorka. Jag har inte haft någon motivation -för mycket att tänka på.
I söndags åkte jag inte till mitt älskade city. Denna gången skulle jag träffa Julia, Kajsa och Johanna. Tre underbara tjejer från New Jersey. Jag åkte in tillsammans med Stinha och Maria vi alla möttes upp på 6th Ave and 35th St. Och sedan bar det av till ett närliggande fik för att inhandla diverse saker. Jag tror faktiskt alla köpte en smoothie eller liknande men min var verkligen jättegod och med Julias tips att man kan lägga i proteinpulver för att känna sig mätt längre är ju verkligen toppen. Och i ett land som USA kan du säkert proppa i allt vad fabrikatsmineraler heter. Jag skojar inte. Men visst är det bättre att äta D vitamin istället för att vara ute i solen?! Det vet ju varända människa! Hur som haver splittrades vårat gäng relativt snabbt. Kajsa och Johanna skulle iväg för att titta på någonting till kameran, objektiv möjligtvis? Och Stinha och Maria skulle till en färja för att se frihetsgudinnan, jag förstod inte alls vad de pratade om -en gratis färja. Sedan förstod jag att jag själv åkt den -Två gånger. IQ-befriad? -Jag tror det är maten eller vattnet, eller kanske bristen på bra mjölk, som gör'et. Jag och Julia bestämde oss trots allt att gå Brooklyn bridge. Vi åkte ned down-town och sedan började vi vår vandring, men vi båda insåg snabbt att det inte skulle fungera, solsken, brist på vind, långärmat och långbent samt hög luftfuktighet är kanske inte de bästa kombinationerna så vi gick tillbaka, samma håll vi kommit. Vi satte oss i skuggan för att vila och vi bestämde oss för att gå omkring lite down-town på sådär udda roliga gator som finns där. Och vipps som det var går vi förbi en affär med Lösgodis. Kan ni förstå våran lycka när vi ser att de säljer kokta-ägg. Vad är oddsen att sedan affären är ägd av indier. Det är nu efter att vi inhandlat godiset som det händer. På en parkbänk sitter vi och intar den gemensama choklad vi köpt som fåglar börjar flyga omkring oss. Julia blir hysterisk (okej kanske inte riktigt men historien blir bättre med den förklaringen) och vill gå därifrån eftersom en fågel kan skita på oss. Jag skrattar bara åt det och säger skämtsamt att hon kan få låna mitt paraply om hon vill det. Så klart tackar hon ja -mot min egentliga vilja, tiden rullar på med många fundersamma blickar mot oss och det är då det händer. En fågel skiter på paraplyet. -Vad var det hon sa!
Efter det vandrade vi på Broadway upp north. En lång men skön promenad. Och vi passerade massa underbara, älskade affärer -skoaffärer. Vem skall spara masa pengar och åka tillbaka dit? - JO JAG.
Idag vaknade jag upp med ett ryck. Klockan var 8:55 och jag började jobba klockan 9. Tog på mig kläder snabbt som jag bara kunde och sedan när jag skall hämta en klocka kollar jag snabbt på schemat och inser att jag börjar 9:30. Skönt för mig för då hann jag med en snabb dusch också som var mycket välbehövd!
Morgonen var lugn bara jag och E hemma. Vi åt frukost, tittade orginalet "Karate Kid" och sedan slutet på "The Cat in the Hat" sedan tog vi på oss kläder och lekte vikingar. Jag var Loki och E var Thor eller Loke och Tor som de heter på svenska. Sedan kom Rich och S hem från soccer och S hade med sig en fruktansvärt humör. Hans pokal gick sönder, skorna var för små och han slet ut alla gossedjuren i E's rum, eftersom det såklart var hans fel att pokalen gick sönder. Ja, det var inte E's fel och vem städade upp, jo jag. Fast S hjälpte faktiskt till, till hans försvar nu i efterhand. Hur som haver, tog vi bilen till pizzerian, åt pizza och sedan vandrade jag och S över till Baseballplanen och var där. 40 minuter för tidigt. Inte smart i ett land där människorna åker hemifrån 5 minuter innan någonting börjar och på mindre än 5 minuter var alla andra där. Sedan blev vi upphämtade åkte hem och nu sitter jag här. Skall snart åka till Stinha's place och hämta henne och Maria a.k.a. Lill- och Stor Småland. Väntar bara på att volvon åter igen skall komma in i Garaget.
Är precis hemkommen från min värdmammas book club. De hade läst boken "Flickan som lekte med elden" eller "The girl who played with fire" som den heter här, exakt översättning men ändå. Det var trevligt och jag fick många frågor man jag hade ändå hoppats på fler. Det var hur som helst en rolig upplevelse att ha gått på en äkta amerikansk high society housewife book club, alltid någonting att printa in på CV:t. Eller kanske inte när jag tänker efter.
Dagen har annars gått bra. Var med Stinha på förmiddagen och vi var på Starbucks, sedan Pier 1, Kohl's och Target. Jag köpte en present till mamma och pappa som de skall få när de kommer på besök om X (se nedräkning till vänster) antal dagar. Stinha letade efter krokar som man hänger över dörren och vi hittade dem till slut på Target efter många sökningar på andra ställen... Väl hemma igen dröjde det inte länge innan mitt arbetspass började, lade dock in allting på mitt rum och gjorde iordning lite grand. Sedan mötte jag upp Laura och E som var ute i poolen och badade. När E väl var ute ut poolen och skulle ta ett bad hörde jag Laura tjuta till i andra änden av poolen för hon skulle simma några längder. Det visar sig att en död mus ligger och guppar i vattnet. Fullkomligt äckligt och vi ringde poolkillarna som kom och tog bort den. Haha, det är så det går till alla människor. Men fy fasen asså!
Idag har temperaturen legat på en stadig temperatur, något lägre än vad den gjort den senaste tiden och det var faktiskt att man tog på sig lite mer kläder än i vanliga fall. Dagen började med att jag var ute och sprang med Susanne och Christina. Sedan tog jag en snabb dusch och sedan blev jag upphämtad av Susanne igen. Vi åkte till den Grekiska restaurangen i Mt Kisco. Jättegott som vanligt och billigt, kan det bli bättre? Sedan åkte vi till älskade Target. Jag köpte tuggummi, hårfärg, tandbortsar och tandkräm. Bra gjort för nu slipper jag nog fylla på det förrådet under tiden jag är här. 4 månader kvar med två tandborstar låter lovande. Därefter åkte jag hem för jobb men gud vad trött jag var. Vet inte alls var tröttheten kom ifrån men jag klarade mig igenom eftermiddagen. S hade en playdate över så det var lättgjort och E lekte med sina actionfigurer. Han har tydligen fått två nya Ironman-figurer, inte för att han lider brist på leksaker eller något. Så vi lekte med dem och sedan var det dags för middag och så rullade allting på. Smidigt och bra, det gillas alltid. N var på baseball och sedan var han på synagogan med Laura och Rich för att prata om sin Bar Mitzvah och lite saker som hör till. Vi fick även datumet när han går igenom Bar Mitzvahn, Juni 2013. Haha, skall det börjas i tid så skall det.
Jag vet att låten är för jäklig men på något sätt spelas den om och om igen på min dator. För när jag hör den vill jag bara hoppa upp från stolen och dansa runt som en galning. Den har klatch det måste jag medge.
"Ursäkta mig nu alla beniga tjejer lyssna på vad bananen säger kött fifaan eat some more sluta se ut som en crackwhore Gynning Rosing Silverstedt beninga bimbo utan fett så ta mitt råd och ät dig mätt varsågod med kebabspett!"
Jag är grymt cool idag. Har fixat allt som skall göras har spelat football, baseball och soccer. Jag har läst godnattsagor, lagat mat, kollat på film, gjort popcorn, spelat Wii och gjort Jello. Mycket göra och liten vila men det är så det är ibland. Jag har officiellt slutat jobba för mina värdföräldrar kom nyss hem. Min tvätt är klar, sängen nybäddad och jag är nästan redo för sängen. Skall bara skriva ned instruktionerna för min lilla trip i morgon. Skall nämligen ner till New Jersey för att hälsa på Ninni och Elin som bor där. Skall bli skoj och jag skall ta ett tidigt tåg in. Herregud, hur skall detta sluta?!
Jag saknar måsarnas skri mot det öppna blå Kattegatt. Där vinden alltid blåser och där vågorna alltid kommer till hamn oavsett var de startade ifrån. Jag saknar att se havet och himlen mötas i horisonten och den salta lukten som för alltid kommer uppfylla en stor plats i mitt hjärta. Jag saknar havets kluckande och de ljusa nätterna där dagarna aldrig går tills sömn eller stiger upp. Ljudet av spårvagnarnas ilande när de svängar i spåren och skratten som fyller ut sommarhimlen från Liseberg. Hur ljusstackarna och julbelysningen lyser upp den mörka vinternatten och hur glöggen, lussebullarna och knäcken fyller ut luften med sina dofter. Jag saknar mitt älskade Göteborg så hjärtat brister, men min tid är inte kommen ännu. Än är tiden inte mogen. Än är min livsglädje och mitt begär för stort för att komma tillbaka. Än vill jag suga ut varenda minut från och sekund från min tid här. För den tar slut snabbare än jag trott, än någon kunde anat.
Som alla kanske vet har vi här i Westchester väl över 30 grader utomhus. Underbart, javisst speciellt när man har en pool att ligga vid eller ett skuggat område till hands. Vad dessvärre inte många talar om är hur jäkla varmt det är också inomhus, speciellt när ens AC har gått sönder. Fantastiskt underbart. För det var precis vad som hände igår. Och vem tror ni inte bor i den delen där AC:n gick sönder och där det är som varmast eftersom den ligger i solsidan hela dagen -Jo jag. Det var långt efter 3 på morgonen som jag somnade och väcktes tidigare i morse av våra städare som dels ville in i mitt badrum och dels ville att jag skulle sätta på AC:n. Badrummet var en enkel match att fixa, tyvärr inte AC:n. Dock blev det lättare efter nån timme då AC:gubbarna kom Alias: Eddi. Och det var som en ljuv sommardröm igen, bara att det var för sent att gå och lägga sig under täcket igen. Så jag gick upp ringde Christina för vi skulle ses men hon hade åkt till Stabels för att kopiera sina kursintyg. Så jag bestämde mig för att läsa fast av rastlöshet satte jag på mig löpargrejerna för en runda skulle jag allt ta mig! Efter en stund ringde Christina igen och sade att de var på väg hem för att äta lunch så jag satte iväg och lite drygt 40 minuter senare var jag framme. Sallad med tomater, vindruvor, morrötter och wienerschnizel var gott samt baguette med Tzatziki. Underbart.
Resten av dagen har gått lekande lätt, fredag vilket betyder inga läxor, inget läsande och bara lek så jag och den minsta satte igång ett vattenkrig. De två äldsta kom hem men valde att spela Wii istället, to bad their lost kände jag som varnat dem att jag inte tänkte göra om det med dem senare för då var det annat som var tvunget att fixas. Träningar hit och och födelsedagskalas fylde ut kvällen och det var inte förrän vid 20 som alla kom hem igen. I morgon jobbar jag 9-12 och sedan 17-23 tror jag det var. Rätt bra dag faktiskt. Skall nog ta mig ett löppass där mitt på dagen i den stekheta värmen, fy fan.
Idag är det ett år sedan som den mest händelserika och gyllende dag i mitt liv skedde -Jag tog studenten. Jag kommer alltid minnas den dagen, om hur tidigt man gick upp och festade genom hela dagen i sina vita kläder och med solbrända armar. Hur jag vaknade upp med en pirrande känsla i magen, idag är dagen jag väntat på i tretton långa år. Hur pappa körde mig ut till Lindholmen där vi hade champanjfrukost med klassen, klass S3D, gud vad glad att jag efter många om och men hamnade i den klassen! Hur vi gick till bussen för att hinna till hagakyrkan och vi precis missade bussen, vissa redan med vingliga ben. Hur 16-bussen ett långt tag fick höra sångrop, glädjetjut och bravader. Kortet vid Hagakyrkan innan den otroliga vandringen (cermonin) började där inne. Hur Nils Ahlgren övertog Caritas tal med orden "Ni är överskattade, Kitas är överskattat och Arne Beldau är underskattad" varpå alla tjuter och klappar händerna och några skricker "BABAK, BABAK, BABAK" och nästa sekund tjuter hela kyrkan med dessa ord. Det är mäktigt, det är stort det är äkta flashback. Flachbak på det underbara som har varit. När vi åt lunch på Golden Days, inte lyxigt inte gott men lyckligt, hur vi väntade på Paddanbåtarna som tog för evigt på sig att komma till Brunnsparken men när de väl kom med musiken på för fullt och alla trängdes för att komma ombord. När vi körde genom kanalerna i Göteborg och förbipasserande skrek "lycka till", klappade händerna och ljublade med oss i vårt ljubel. När vi körde förbi skolan och skrek "aldrig mer badhusgatan". Hur vi till slut nådde vårt mål vid Operan och såg alla tusentals människor som redan var där. Hur vi sprang ut till vår sång och dansade, tjöt och ljublade ännu mera, det är vår tur, vår chans, vi är officiellt studenter. Hur svårt det var att hitta sitt plakat i havet av alla människor men som man till slut hittade. När man gick till sin familj efter allt om och men och när vi till slut fick hoppa på flaket. Köra genom staden, bada i Poseidon och skrika sig hes och dansa som en galning. På mottagningen där tårtor och glada skratt delades. När jag mötte Joanna och Gabriella way to early inne i city för att festa hela natten lång inne på Berså!
Ja det är minnen det, minnen som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Nu är mitt studentår över och nya studenttider tar vid. Ett nytt kapitel i mitt liv har börjat och pågått precis vad som kommer att hända med de studenter som springer ut nu. Jag har satt mina egna gränser, följt mina egna drömmar och gjort det jag velat. Åter igen gryr dagen, och jag vet nu att det är upp till mig själv att göra det bästa av situationen. Och jag vill önska alla Studenter Lycka till!
Dagen började lugnt. Det var nog en bra idé med tanke på att vi kommit hem vid 2 tiden på morgonen. Trots detta var jag redan uppe vid 9:30 för att ta en dusch och sedan åka med Christina till den årliga The Memorial Day Parade in Chappaqua. Vi hoppades på att få en skymt av mina kända grannar William (mer känd som Bill) och Hillary Clinton det visade sig att vi skulle få mer än bara en skymt av honom. Paraden började gå och redan andra raden ser vi människan som har hemsökt våra drömmar och vår vardag. "Jag har bott i samma stad som människan i åtta månader men aldrig sett honom" Vad är det för någonting att säga när man kommer hem? Precis, ingenting, jag vet var han bor och jag har varit där men det är inte samma sak som att ha sett honom, det kan jag lova! Efter paraden åkte vi hem till mig, hämtade min baddräckt, handduk, hatt, solglasögon, vattenflaska, bok och Ipod sedan for vi hem till Christina för att hämta hennes grejer och sedan åkte vi till poolen som hennes värdfamilj är medlemmar i. Väl där träffar vi även min värdfamilj för då visar det sig att vi också är medlemmar där. Hur otroligt toppen är inte det?! Det var i alla fall en otroligt avslappnad dag och när vi kom dit var det fullt av människor med efter några timmar försvann de en efter en. Min värdfamilj väntade besök på kvällen så vid middagstid kom jag hem åt en massa grillad mat (tyvärr slår fortfarande inte gasgrillen den vanliga hederliga kolgrillen. Visst att det går snabbare men smaken är tusen gånger godare med kol). Till efterrätt blev det paj. Paj från Vermont, god men inte direkt någonting speciellt faktiskt. Efter middagen och allt som hör till blev klockan mycket och jag trött. Trots det hade jag fortfarande lite överskottsenergi och när Stinha loggade in på msn bestämde vi snabbt att v skulle i gå ut på en promenad i Chappaqua. Vi tog oss ett varv runt downtown och när vi är på huvudgatan igen ser jag ett par jag känner igen från tidigare under dagen. Det var kläderna som gjorde det, och hade det inte varit för de två svarta säkerhetsbilarna som stod ca. 100m bakom dem så kunde det ha varit vilka som helst -men nu var du ju inte det. Vi går förbi dem och jag säger ett vänligt "Hello" (Som vilken amerikanare som helst) och mannen svarar "Good evening". Inte förrän efteråt säger jag till Stinha "Du vet att det var Bill och Hillary Clinton som vi nyss passerade". Hon blev till sig och det blev jag faktiskt också. Två gånger på en och samma dag, jag hade faktiskt börjat tro på att paret var en myt och att de inte alls bodde här i området. Men tydligen så visade det sig vara felaktigt och att de faktistk bor här. Vi tog oss en runda till bara för att se om vi passerade dem en extra gång, tyvärr hade de hoppat in i sina svarta stora säkerhetsbilar och kört iväg någon annanstans. Vi tog oss ett till varv och sedan körde vi kossan hemmåt. En ny vecka, en ny start och ett litet kliv på vägen till att äventyret slutar för oss. Hemskt/glädjande/tråkigt/skönt allt på en och samma gång.
På söndagen vaknade jag upp sent. Jag och Christina hämtade upp Susanne hemma hos henne och sedan åkte vi till Starbucks. Susanne skulle upp till Mahopac för grillningen som skulle vara där. Eftersom ja ginte har införskaffat mig varken en bikini eller en baddräckt i år var jag tvungen att köpa mig en. Precis som mig hade inte Christina någon heller så därför åkte vi till Target. Jag köpte en baddräcks från One Star och Christina köpte sig två bikinis. Jag skall försöka hitta nån bikini snart också men än så länge räcker det med en baddräckt. Därefter åkte vi hem för Christina skulle jobba en stund på kvällen för hennes värdföräldrar skulle ut och äta för att fira sin bröllopsdag. Jag gjorde väl inte så mycket under tiden egentligen pratade med lite folk lästa i min bok och senare frammåt 16-17 tiden gick jag ut och satt på terassen. Vädret var underbart och vid 17 tiden började det bli svalt så det var verkligen underbart. Helt plötsligt kommer Sarah ut genom dörren. Då jag trodde hon skulle till City kom hon över till mig istället. Vi satt och pratade lite grand och efter ett tag sade hon att hon var tvungen att handla lite saker från Target så vi åkte tillbaka. Jag hittade då en strandhatt, nya löparbyxor och ett par shorts, samt ett armband som man fäster på överarmer och har sin Ipod/Mp3 eller vad det nu är man har i. Jättebra och Jättesmidigt! Efteråt åkte vi till en jättegod Grekesk restaurang som ligger i Mt Kisco. Vi tog en ostpaj (jag) och delade på en gyrostallrik. Därefter åkte vi hem till mig igen, Sarah åkte till hennes andra kompis Laura för de skulle på Sex and the City 2. Jag följde inte med dels för att jag redan sett filmen och för att jag redan hade min kväll/förnatt planerad. På kvällen åkte nämligen jag och Christina upp till Mahopac till Susanne och Linda. En massa amerikanare och en rolig kväll var det verkligen! Måste göras om någon gång! Ölpong, turn-the-cup och polisbesök -allt det absolut obligatoriska.
Lördagen var en helt underbar dag! Solen sken och några få moln flöt omkring på himlen. Jag och Christina åkte in redan med 9:16 tåget och därefter gick vi till MoMA (Museum of Modern Art). Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om hela den upplevelsen. Konst och konst, jag antar att vad ordet konst verkligen innebör är individuellt för jag såg inte konsten alls. På första våningen var det ett stort rum. Det var vitt och kalt och i mitten av en fyrkantig linje markerad på golvet stod det två stolar mot varandra. På den ena satt det en kvinna, helt klädd i vitt med mörkt svart hår. Hemska vibbar måste jag säga. Art in Present hette det, konsten var att sitte still på stolen och stirra på den vitklädda kvinnan. Jag förstår inte alls vad konsten skulle vara i det. Och detta var bara början! På sjätte våningen blev det ännu värre, ännu knepigare och änne mer scizofrent. Ännu mer nakna och synbara kroppar och jag förstår inte. Jag förstår det verkligen inte och jag vet faktiskt inte om jag äns vill förstå, jag tror inte det. Efter vårt något knepiga museé besök begav vi oss först efter sökandet på biografen som Laura hade berättat om. Vi hittade den, med lite hjälpa av teknologiska verktyg, och den var verkligen jättefin biografen med en gammal känsla inuti. Därefter begav vi oss till Chinatown för vi skulle hitta lite olika saker. Jag ville hitta ett par coola solglasögon men när jag provade dem kunde jag inte bestämma mig så det fick vänta. Christina visste om ett jättebra ställe där man kunde äta bra kinesisk mat och visst var det bra! Dumplingar, grönsaksmix, soppa, vårrullar och ris. Mycket mat och mycket billigt! Perfekt för större sällskap eller för dig och en till också för den delen. Sedan for vi vidare uptown igen (eller till 34e gatan) hittade vi ett smoothieställe och köpte cupcakes som vi delade. Resterande cupcakes gav vi till ett par indiska killar som såg hungriga ut. Chsristina och Marlene ville vila på gräset medan jag ville kolla in sportaffären som ligger på 42:nd and Lexington Ave. Sagt och gjort gick jag dit och hittade ett kap. Långa löparbyxor från Nike för ändast $25. Nedsatt från $50, det tyckte jag var ett jättebra pris. Därefter gick jag tillbaka till de andra och vi satt och pratade om allt och alla. Efter ett tag var vi dock tvugna att gå vidare, vårt nästa memo var bokat. Att se Sex and the City 2. Om jag tidigare skrev om att biografen var jättefin var det ingenting emot vad som väntade bakom ingången. 50- och 60tals elegansen sken och med ljuskronor som hängde i taket, målningar på väggarna och träkonst i snidderi som prydde golven och bjälkarna var det jättevackert. Drinkar gick att köpas och räda mattan var utrullad. Som att gå på premier fast ändå inte. Jag är ändå glad att vi valde att gå på denna biografen för innan filmen skall presenteras säger man att bion vi är på även är med i filmen! Så om ni nu kollar på Sex and the City 2 någon gång glöm inte att kolla in när de går på premier, för det är den bion jag är på. Fräckt som satan, och vad är chansen egentligen att man väljer samma bio utan att man är medveten om det. -Inte stor tror jag!
I fredags hände någonting fruktansvärt. Jag fattar det nu mer i efterhand än när det väl hände men det kanske är då också man hämtar sig efter chocken att man överlevt och är utan fysiska skador. Jag skulle låna några dvd:er på biblioteket här i Chappaqua och därefter gick jag och Chrsitina till reseavdelningen. Jag läste en redeguide om Sverige och den är verkligen grymt bra! Nail on om hur vi är, riktigt skrämmande så jag tänkte låna böcker om både Finland, Norge och Danmark för att se skillnaden. Hur som helst så är vi reseavdelningen närmast ligger Amerika, därefter Asien och efter det Europa. Jag går direkt till Europa skylten och börjar leta, jag hittar en bok om Österrike och säger till Christina (som står kvar vid Amerika delen och kollar på böcker om Californien) att jag hittat böcker om hennes land och att det finns mer böcker i hyllan, dä händer någonting som inte skall ske. Vi hör en krash och ser hur en av takplattorna faller ned. Två meter från Chsristina som är på väg över till mig för att se böckerna jag pratar om och ca 90cm från mig. Okej, en vanlig takplatta tänker ni men lägg till i ekvationen en takhöjd på ca tre meter och att den var dyblöt. Då blir det genast lite mer skrämmande. Jag var chockad och sa ingenting och Christina skrek till så att bibliotikarierna kom över. Det var en av dem som för övrigt hade sett hela händelsen fast från andra sidan rummet så hon såg bara plattan falla ned. Inga skador så långt vi kunde se men nu i efterhand kan jag säga att det var nära -Grymt nära. Jag kanske inte hade dött men en rejäl hjärnskakning hade jag fått!
Det har hänt så mycket under denna helgen och jag har knappt haft någon tid att skriva ett inlägg alls. Jag startade ett men när jag skulle spara det så blev det något krux och det försvann, typiskt. I alla fall skall jag berätta om filmen Sex and the City 2 som jag såg, om i söndags och om Memorial Daay, Dagen då jag träffade Bill och Hillary Clinton. Två gånger! Men först skall jag ta mig ett löppass till affären för att köpa hårnålar. Sedan hämta bilen och sedan till Christina med bilder.
Cecilia Info 
0 kommentarer | 
