Idag när jag var på väg hem från jobbet och passerade "Femmaningången"  i Nordstan såg jag två små grabbar. Vad kan de ha varit, kanske runt sju år eller någonting i den stilen och den mindre runt fyra. Han och hans lillebror står bakom deras mamma (Eller en kvinna som jag förmodar var deras mamma), mamman står och tittar på utförsäljningssakerna och har sin uppmärksamhet på helt annat håll än sina barn och helt plötsligt puttar den äldre killen ned sin lillebror på golvet. Men det värsta är att det tar ju inte slut där, nej för när den lille pojken ställer sig sedan bredvid och sparkar till lillebron. Först på benet/låret och sedan vid magen. Samtidigt som han skriker "Men ställ dig upp dåh"... Jag blev bara så j*vla förbannad så det var inte klokt! Oavsett om man är sju år gammal eller en annan ålder är det verkligen inte acceptabelt att sparka någon som ligger ned. Visst, jag och min äldsta lillebror har bråkat en del rjält stora bråk. Vi har slagits med dammsugarmunstycken, försvarat oss med både stekpannor, pallar och stolar. Vi är galna jag vet, men detta är nu många år sedan och vi visste båda då att det var otroligt fel. Dock gjorde vi det hemme när det bara var vi två hemma så någon riktigt utskälning har vi inte fått. Och även om våra bråk var på skoj allvar så kände vi alltid oss otroligt skamliga om någon blev skadad på riktigt. Det handlade mer om att visa upp sig vem som kunde försvara sig mest. Jag vet låter lite skumt men så var det.

Så ansvarsfull som jag är gick jag fram till honom och sade till både honom och hans mamma på skarpen. Nä, sånt kan jag bara inte tollerera! Och pojken, tja han började gråta och vände sig till sin mamma. Mer vet jag inte för jag var på väg därifrån.