Idag har det varit en tung dag. En jobbig dag, för som ni vet är det julafton. Min favorithögtid. Det är inte bara själva dagen julafton utan all kalabalik runt den, som alla julklappsinköp, känna doften från brända mandlar, pepparkakor och glögg i luften, julmarknaderna på Liseberg och Gustav Adolfs torg. Jag saknar maten, adventskalendern och stämningen. ALLT, allt saknar jag. Men framförallt saknar jag min familj. Men jag skall inte klaga för mycket heller, jag är otroligt glad att jag är i den familjen som jag har hamnat i. Jag är tacksam för min familj där hemma i Sverige som jag nu förstått att jag borde vara mer tacksam för än jag har varit. Även om det inte blev en vanlig julafton så är jag ändå nöjd med dagen nu när den är till enda. Jag har skrattat, gråtit, saknat och velat åka hem. Men jag skall stanna, jag skall klara av det. Jag vaknade upp utan lukten och ljuset från juldekorationerna men jag tog mig ändå upp. Vi åkte pulka på privat mark (även om det var Lauras brors mark), vi kom hem och drack varm cocoa. Jag fick en julmiddag  –om än så icketraditionell. Men jag fick en special maträtt från både Sverige och Tyskland. Laura ansträngde sig verkligen för att jag skulle få min jul, och jag är otrolig tacksam för att de bryr sig om mig. Tack alla för mina julklappar; godiset, pengarna och örhängena jag fick av mamma och pappa och för alla de andra klapparna som kommer komma med posten inom en snar framtid. Och den fina julklappen jag fick av mina värdfamilj –en digital fotoram. Plus min andra julklapp (som kanske inte är en julklapp men whatever) jag kom in på manhattanville på cultural psychology. Jag är så glad för det för jag ville verkligen gå den kursen!Om det ändå inte var en vanlig traditionell jul så var det en jul. En annan jul, inte sämre, inte bättre, bara annorlunda –helt annorlunda. Och jag vill tacka alla som gjorde medverkade i den. Tack. Och God jul.