Dagen bjöd på tre underbart roliga framträdanden, en total blåsning... och en uppblåsbar rumpa.

Det hela började med att jag vaknade upp på morgonen vid åtta tiden. Jag började att packa ned alla mina saker jag behövde för framträdandet i en påse. Mina gråa leggins, lucialinnet, vita sockar och min egengjorda krans plus att jag hade ett vitt linne på mig som jag skulle ha under. Jag tog tåget in vid 10;46 från Chappaqua train station tillsammans med Maria (som väntade på tåget för hon hoppar på, på en tidigare hållplats), Stinha, Sara och Betty. Senare kom även Alexandra på tåget. Vid Grand central (skall ta kort och posta på bloggen snart) splitrades vi så jag och Maria begav oss för att köpa frukt och snacks som vi kunde ha mellan luciaövningarna. Vi hittade ingen frukt (Någon som vet var man köper frukt i New York City?) däremot blev det pop-tarts, små riskakor och vatten för min del. (För er information slängde jag pop-tartsen i morse för jag tyckte inte om dem alls). Efter vår lilla shoppingtur tog vi subwayn till 68:de gatan Öst... Vi skulle till 64:de gatan Väst. Så det var bara att promenera ned till 64:de gatan och sedan korsade vi Central Park för att komma fram. Jag vet inte hur många gåner vi tvekade på om det var rätt att gå genom Central Park eller inte men efter en stunds promenad hittade vi till slut ut och vi kom precis ut vid kyrkan. Vilken tur har man inte då? -Jo, mycket. Klockan var 12:50 när vi kom fram och klockan 13:00 började sista genomgången och klockan 16:00 började det första framträdandet. Klockan 18:00 började det andra framträdandet och klockan 20:00 startade det tredje. Det var en stor succé och det var otroligt roligt att sjunga, att känna stämningen och träffa nya svenskar. Mäktigast var det att sjunga O helga natt och Come all you faithful under sista föreställningen. Man tog verkligen i allt man kunde och ville bara skrika ut. Det var en mäktig känsla. Collt var också att The Uma Thurman kom och kollade på oss.

När vi städat upp bestämde jag, Maria, Maria och Mathilda att vi skulle gå ut och äta. Vi hittade en Italiensk restaurang som verkade mysig. Sagt och gjort gick vi in. Ut kom vi tillsammans 108 dollar fattigare. Det blev en dyr maträttt för oss alla och det kan verkligen inte stämma med den taxan och tippen som servitören la på.

Den uppblåsbara rumpan såg jag när vi gick till Grand central för att åka hem igen. Den satt på en medelåldersman som vandrade omkring. Jag kan verkligen sätta 50 dollar på att det var två silikoninplantat inopererade i hans två skinkor. Fint var det hur som helst inte.