Ljusblixt och sedan ett hemskt dunder. Jag är rädd, tycker inte om åska. Inte alls. Man känner sig så liten, så obetydlig och hjälplös. Jag hatar känslan, vill bara försvinna. I natt ahde jag precis somnat innan första smällen väckte mig vid 02:30 eller vad klockan nu kan ha varit. Väldigt jobbigt var det i alla fall och ännu värre var det att den härjade precis utanför fönstret. Jag lyckades undkomma blixtarna genom att gömma mig under täcket men tyvärr höll det inte borta ljudet. Och så klart är det ljudet jag hatar mest. Knallen som låter lika hemsk varje gång oavsett hur den låter. Som om himlen vänder sig ut och in. Som tur var lyckades jag trots allt somna, efter många om och men.