Idag skickade äntligen Laura (Läs: Host-mom) en bild på de tre pojkarna och en bild på henne och hennes man. Det är jättefina bilder och det känns verkligen jättebra. Jag kan för en gångs skull känna mig hemma och se de och mig tillsammans i framtiden. Det känns underbart, Det känns så rätt! Laura sa att hon vill prata med mig åter en gång på telefon nästa vecka. Antingen måndag eller tisdag kväll runt 7.30 p.m. min tid. Men jag skall inte hurra ännu, än mycket kan hända och jag skall inte ta ut för mycket i förskott. Låt inte fallet (Läs: om det blir något) bli alldeles för stort, utan mitt jubel kommer sedan när både jag och min värdfamilj tackat ja till varandra.