Nej, min otur har ännu inte gått över. Tidigare höll jag nästan på att ramla över dammsugarslangen, med en bunk vatten i händerna och en mopp under ena armen. Lite tur hade jag dock och lyckades göra en unanmanöver så jag klarade mig ifrån ett platt fall. Trots detta är jag glad. Så underbart glad. Jag har nämligen precis pratat med Andrea (Läs: Min match-familjs nuvarande au pair). Hon berättade både det ena och det andra, vad hon gjorde, hur familjen var, vad pojkarna gillar, området och en massa andra saker. Jag blev verkligen bara gladare och gladare ju längre vi pratade. Det känner verkligen jättebra just nu men fortfarande finns det ett litet guns av oroligheter kvar. Jag menar, det är ju en familj jag skall bo hos i ett år! Men jag skall tänka lite mer på saken och ringa CC på antingen måndag eller tisdag. Men nu skall jag skicka ett mail till både värdmamman och Andrea. Jag skall nämligen få deras nuvarande adress, så att jag kan kolla var exakt de bor på kartan. Kan ju vara rätt skoj att veta det!