Bland det första jag gör på morgonen är att snubbla på spårvagnsspåren vid jobbet så att jag handlöst faller framåt och slår rejält i mitt vänstra knä. Jag skrapar upp mina händer lite grand och slår även i mitt andra (Läs: det högra) låret. Med mycket möda och smärta lyckas jag ta mig upp stående och traskar vidare till jobbet. Inget mer med det tänker jag, om det ändå var så att jag bara tänkt det... Väl på jobbet sitter jag och dricker mitt chai thé innan passet börjar och jag skall ut till min första vårdtagare för dagen. Jag lutar mig bakåt och... Aj... Jag slår i mitt bakhuvud i tavlan som hänger på väggen precis bakom. Lagom kul att få en bula där också. Resten av dagen gick faktiskt väldigt smärtfritt förbi ända tills jag skall gå av bussen här hemma. Jag reser mig för fort och för långt så att jag slår i huvudet (åter igen) i bagageutrymmet som finns ovanför sittsarna. Så nu har jag en till bula mitt på huvudet. Här hemma lyckas jag slå i båda mina småstår i dörrkarmar och lister, och det gör så förbannat ont varje gång! Så nu sitter jag här, med ett blått/lila nyanserat vänsterknä, ett blåmärke på det högra låret, två bulor i huvudet och två småtår som har reparerat sig hyffsat väl måste jag säga. Jag skall både dammsuga, tvätta och fixa mat innan jag lägger mig. Jag hoppas att jag slipper mer skador på mig, jag tycker mycket väl att det får räcka för idag med dessa åkommor. Och för resterande dagarna denna och nästa vecka!