Jag har egentligen aldrig gillat hans sound eller hans stil. Trots att jag aldrig egentligen brytt mig om honom känner jag till hans storhet. Jag tvekar inte när jag säger att han är The King of Pop. Han är en mästare, en förebild och idol för många miljoner människor, han är en familjefar och en kär bror. Han har nära och kära precis som oss, fast minst miljoner fans som kommer sakna han lika mycket. Han är yrkesskadad och han är annorlunda. Han har gått från att ha varir mörk till ljus, han har ändrat åtskilliga ansiktsdelar till något annat och han har gått till oigenkänlighet. Han är ett mysterium, en annan saga från det vi är vana vid och han är han som hade så mycket, för mycket och ändå förlorade det. Han är också en kämpare, en människa som gjorde och skapade så extremt mycket. Nu är han tillsammans med elvis, queen, the beatles och monroe en av de gamla stora favoriterna. De som har förändrat så mycket av vår egna musikstil och livsstil. Han är blott ett minne, men hans sångröst kommer fortsätta ljuda i många miljoner människors hus.