I bilen hem från stan, (Läs föregående inlägg Underbar kväll med underbara vänner) pratade jag och pappa lite grand. Jag sa att förmodligen kommer det inte att bli någon Jämtlandsresa i år eftersom jag tycker det är för mycket pengar jag skall betala för resan upp och ned med tanke på att jag inte skall stanna där uppe så länge. Samtidigt måste jag ta hänsyn till att jag måste åka till Stockholm och till Amerikanska Ambasaden samt betala för ett visum. Inte helt smärtfritt i plånboken, tyvärr. Därför måste jag nog ställa in min resa dit upp. Det gör mig faktiskt väldigt ledsen eftersom det är mitt sommarställe, alla mina minnen. Min sommar så som den skall vara, kaputt, slut, no more (Läs: eller i alla fall denna sommare + nästa...).När vi satt i bilen hem i alla fall så sa pappa att de självklart skulle stötta med lite pengar. Det trodde jag aldrig. Jag har alltid fått lära mig att jag skall sköta min ekonomi själv, har jag inte pengar, tja, då är det mitt egna fel och jag skall lära mig ha bättre koll på dem. Jag är så otroligt tacksam, verkligen! Så otroligt glad över att jag har de föräldrar jag har. De ställer alltid upp för mig, oavsett hur dryg, hur jobbigt eller hur uppoffrande det är för dem. Jag är så otroligt tacksam för det. Verkligen, kan inte beskriva det mer. Om jag får pengar återstår att se. Jag vill klara mig så långt som det går på min egna ekonomi, men det känns otroligt bra att jag har mamma och pappa bakom mig ifall min ekonomi helt skulle krasha då jag är där borta!