Så var jag hemma efter en väldigt välbehövd helgledighet och minisemester. Jag, Louise, Isabel, Gabriella, Joanna och Bea åkte till Lyskekil och bodde i en mysig liten stuga tillsammans ungeför 200 meter från havet. Otroligt mysigt och vem kunde ha bett om bättre väder än vad det var i lördags? Jag tror vi alla brända oss någonstans och har nu en lätt rödnyans i huden. Jag vet, jag kommer aldrig att bli brun och får ändast lite färg, men jag har börjat gilla läget och accepterat att det är så det är och kommer att vara. Varför bli röd som en kräfta och riskera att få hudcancer. Nä då slipper jag hellre att vara brun än att gå igenom den proceduren.

Vi åkte relativt tidigt under torsdag förmiddag och klockan 13:00 var alla inbäddade och utpackade i stugan. Jag och Isabel tog över den helgade och mycket prisade dubbelsängen medan de andra fick dela på bäddsoffan och Joanna sov på sin luftmadrass. Vi tappade helt tidperspektivet och levde bara för stunden. Jag tror aldrig det är så skönt som när man bara kan stänga ute allt annat och bara vara, bara ta det lugnt, vara okontaktbar och inte känna någon press eller stress. Vi gick promenader längs havet och sedan även in mot land, underbart! Vi spelade Kubb, Crocket, Badminton, Tennis-strand-spel och spelade fyra-i-shot. Vissa mer lättpåverkade än andra, jag och Louise klarade oss bäst.

Trots att man på landet kan se de mest skumma klädkombinationer, (Läs: som t.ex. bikini och stövlar) måste jag och Louise tagit priset när vi stod och grillade under fredagskvällen. Tänk er två tjejer, dena ena med en cigarett i ena handen och i den andra en cider. Den andra (Läs: Dvs, mig) har håret fullt av spolar, solglasögon och regnjacka + ett paraply i ena handen. Ur grillen kommer jättelågor. Lägg till att vi står ihoppressade under detta mini paraply och regnet öser ner, och då menar jag verkligen öser ner.
Det är en otrolig syn, Tro mig!