Cecilia Info
SKRIVET: 2009-05-06, kl 20:34:16 | PUBLICERAT I: Au Pair Förberedelser
Phoncall de l'America"Hello Cecilia, it's Ami from America"
Blir man förvånad och nervös på samma gång, eller vad?! Visst jag kan prata engelska men i en sådan pressad situation känns det lite jobbigt faktiskt. Samtalet gick för övrigt bra och jag kom igång med min engelska ganska fort, lite knakigt i början eftersom det känne ganska ovant och också väldigt fel på något sätt. Man skall helt enkelt inte prata engelska i telefonen. Bara svenska, haha. Vi pratade om lite allt möjligt, vad jag skall göra under året, vad flickorna gillar att göra, hur jag skall hantera att passa tre barn, hur jag skall hantera att de "testar" mig i början, hur jag ser på att vara hemifrån under ett år, hur jag skall hantera saknaden av min familj och vänner här, hur mina försäldrar ser på att jag åker bort ett helt år, hur jag är som bilförare, vad jag gillar att göra på min fritid och lite till (som jag för tillfället glömt bort). Dock känner jag mig inte lika säker längre, visst mamman var jätte snäll urgullig verkligen! Men jag kände inte att vi direkt klaffade och något annat som jag tycker är lite jobbigt är att jag uppfattade det som att det inte fanns några andra Au Pairer direkt i området. Det skulle finnas en massa i staden som de bodde 7 minuter utanför, (med bil såklart). Känner att jag vill ha andra (som mig) mer i närheten men jag skall ta och skicka ett mail med samma fråga igen och sedan lite andra frågor och sedan skall vi bestämma en tid då pappan i familjen skall ringa mig på fredag. Får se hur jag känner det efter då, men just nu är jag väldigt osäker faktiskt...
Gick nyss in på mitt CC konto och då visade det sig att familjen har tackat nej till mig. Lite ledsamt men ändå lite vad jag hade hoppats på. Det kändes inte riktigt rätt och jag var inte riktigt nöjd med hur de bodde. Visserligen är det ganska tråkigt att de säger nej till mig, det skall jag inte sticka under stolen med, men samtidigt en liten lättnad också. Det är faktiskt ett år vi pratar om som jag faktiskt skall jobba där och då måste det finnas mer kemi mellan oss och mer samtycke. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som jag inte riktigt gillade men något var det. Ledsamt men min jakt på den "perfekta" familjen fortsätter. To be continued.
Blir man förvånad och nervös på samma gång, eller vad?! Visst jag kan prata engelska men i en sådan pressad situation känns det lite jobbigt faktiskt. Samtalet gick för övrigt bra och jag kom igång med min engelska ganska fort, lite knakigt i början eftersom det känne ganska ovant och också väldigt fel på något sätt. Man skall helt enkelt inte prata engelska i telefonen. Bara svenska, haha. Vi pratade om lite allt möjligt, vad jag skall göra under året, vad flickorna gillar att göra, hur jag skall hantera att passa tre barn, hur jag skall hantera att de "testar" mig i början, hur jag ser på att vara hemifrån under ett år, hur jag skall hantera saknaden av min familj och vänner här, hur mina försäldrar ser på att jag åker bort ett helt år, hur jag är som bilförare, vad jag gillar att göra på min fritid och lite till (som jag för tillfället glömt bort). Dock känner jag mig inte lika säker längre, visst mamman var jätte snäll urgullig verkligen! Men jag kände inte att vi direkt klaffade och något annat som jag tycker är lite jobbigt är att jag uppfattade det som att det inte fanns några andra Au Pairer direkt i området. Det skulle finnas en massa i staden som de bodde 7 minuter utanför, (med bil såklart). Känner att jag vill ha andra (som mig) mer i närheten men jag skall ta och skicka ett mail med samma fråga igen och sedan lite andra frågor och sedan skall vi bestämma en tid då pappan i familjen skall ringa mig på fredag. Får se hur jag känner det efter då, men just nu är jag väldigt osäker faktiskt...
Gick nyss in på mitt CC konto och då visade det sig att familjen har tackat nej till mig. Lite ledsamt men ändå lite vad jag hade hoppats på. Det kändes inte riktigt rätt och jag var inte riktigt nöjd med hur de bodde. Visserligen är det ganska tråkigt att de säger nej till mig, det skall jag inte sticka under stolen med, men samtidigt en liten lättnad också. Det är faktiskt ett år vi pratar om som jag faktiskt skall jobba där och då måste det finnas mer kemi mellan oss och mer samtycke. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som jag inte riktigt gillade men något var det. Ledsamt men min jakt på den "perfekta" familjen fortsätter. To be continued.
