Jag känner mig riktigt modig idag. Ni vill säkert veta varför så därför tänkte jag skriva om det här. Ni som känner mig i verkliga livet vet att jag är rätt (väldigt) blyg av mig när det finns mycket folk på ett ställe. Jag tror det är för att jag inte ritkigt vet vad jag skall ha för "roll". Det låter kanske konstigt men så är det. Med mina vänner kan jag vara mig själv eftersom de ändå vet hurdan jag är, men när jag möter nya människor så blir jag förvirrad. Så ett mål för mig under detta USA-år är att bli mer självsäker och öppen. Jag har kommit en bit på vägen men jag har ändå en bit kvar att gå. Så till saken varför jag är modig. Idag när jag kom in på Starbucks så satt det ett par tjejer (sex stycken) runt ett litet bord, jag fick genast känslan av att de var au pairer precis som jag. (Det låter helt skumt men efter att man är au pair här kan man lätt känna igen andra au pairer, när man är i grupp) Så jag frågade om de var au pairer -och så klart var de det. Allihopa var verkligen jättesnälla och jättetrevliga, två var ifrån Mexico, en var från CostaRica, två ifrån Tyskland och en från jag-kommer-inte-ihåg-men-CentralAmerica-någonstans. Den ena tjejen från Tyskland var verkligen jättesnäll och det visade sig att hon bor inte alls långt bort ifrån mig. Kanske 1,5-2km (=ingenting). Hon fick mitt nummer och skall ringa mig antingen i morgon eller på torsdag, kanske skall hon följa med mig och Ulla i morgon och äta lunch. Skall även ringa min andra Sara (Vad är det med mig och andra au pairer från Tyskland som heter Sara??) och fråga om hon är kry nog att hänga med. Hon var nämligen sängliggandes idag. Okej, ajg skall ringa och kolla läget hur det är med henne, men har hon svinis, nå är hon inte min vän under en vecka (eller två). Så där har ni förklaringen varför jag känner mig glad och modig för tillfället, kanske inte mycket för världen men många bäckar små...