SKRIVET: 2009-09-12, kl 21:29:28 | PUBLICERAT I: Frågelådan

Svar På Frågorna

Först vill jag säga tack, och det kom mer frågor än jag trodde. Haha, en fråga och jag hade varit nöjd.  :)

Hur många barn skall du ta hand om? Ålder/Kön?
Svar: Jag skall ta hand om tre stycken pojkar. De är 3, 7 och 9 år gamla. :)

Hur långt tid tog det från det att din ansökan var godkänd tills du matchade med din familj?
Svar: Min ansökan blev godkänd och klar i Mars månad. Min första matchning fick jag efter 4 veckor, det var en familj som direkt tackade nej, så jag fick aldrig se dem. Min andra matchning fick jag 1 vecka senare, En familj utanför Boston med 3 flickor. Vi pratades vid på telefon men där tog det också stopp från bådas sidor. Min nästa matchning fick jag 4-5 veckor senare med en familj utanför San Fransisco med 4 flickor. Dock tyckte jag inte alls om mamman då vi pratades på telefon eftersom hon var alldeles för materiel och ganska likgiltig tycker jag. Därefter fick jag vänta i 8-9 veckor innan jag fick denna matchningen. Så ungefär 5 månader tog det innan jag hade en familj.

Och hur många tackade du nej till innan du bestämde dig för familjen du nu ska åka till?
Svar: Jag tackade nej till två stycken familjer. Dock såg jag aldrig den ena, så denna familjen är min fjärde matchning. :)

Jag undrar, om visumpapperna, Gör det något om de e lite kladdit? Jag skrev ju med bläck som man skulle men så skrev jag fel och "ströck över" det och skrev nytt.. tror du de gör något? :P haha Hur pass "bra" var dina papper??
Svar: Mina papper var faktiskt inte alls så fina... Jag skrev också med bläck och oftast fick inte alla uppgifter plats i rutan så därför blev det en väldigt liten text i slutet och stor i början. Lade även till vissa uppgifter bredvid och sådär. Tror det viktigaste egentligen är D-156 (är det den man gör på internet?? Oavsett den iaf.) som är den viktigaste samt J-1 + SEVIS. Det andra pappret skall man ju självklart göra men jag tror detta är det viktigaste.

Varför bestämde du dig för att åka som Au Pair?
Svar: För många som åker är det en dröm sedan länge att åka som Au Pair, så är det inte för mig. I slutet av två:an fick jag verkligen panik över vad jag skulle göra efter studenten. När jag sedan började trean visste jag att plugga vidare inte var något alternativ och jag ville resa eller jobba. Min kompis storasyster åkte som au pair till Singapore när vi var mindre så då kom jag att tänka på att det kundde man göra. Jag sökte på internet efter "Au Pair i USA" (Eftersom USA, "Is the big dream") och kom till CC, STS och SI. Jag kunde inte åka med mina meriter på SI och STS därför blev det CC, och det var för övrigt dem jag också gillade allra mest men jag tänkte att man kunde skriva upp sig på flera samtidigt men det gick ju inte då. Jag kontaktade CC på telefon och de satte upp mig på ett möte här i Göteborg i , efter det ville jag verkligen åka! Men det tog lite längre tid och när jag fick alla papper ångrade jag mig lite. Sedan när julen passerat tog jag tag i mig själv tillsammans med min kompis och vi bestämde att vi skulle resa tillsammans. Vi gick på ett nytt möte och jag fick gjort alla papper osv. För mig var det inga problem att åka eftersom jag har haft körkort från september -08 men min kompis hade inte det och har fortfarande tyvärr inte tagit sitt körkort. Därför blev det så att jag åker ensam. Men ensam skall jag inte heller säga för jag har ju "träffat" en massa människor som åker samtidigt som mig och som redan befinner sig där borta :) Så på den vägen är det.

I din profiltext står det att du har rötterna i norrland. Så min fråga är- Vart i norrland kommer du ifrån?
Svar: Min mormor kommer ifrån Stugun i Jämtland. Varje år besöker vi också hennes hemort och hennes barndomshem (eftersom min syssling, och mammas kusin bor där nu)  samt en massa släktingar känner jag att Jämtland är mitt "andra hem" - Även om jag är "storstads-bo".

Och tack igen för alla frågor! Om det är någon annan fråga ni vill ställa så fråga bara på! :)



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: