Jag har suttit vid datorn en timme nu och hoppas på att min inspiration till min uppsatts skall komma flygande tillbaka till mig utifrån fönstret. Precis som en fågel kommer tillbaka till sina hungriga fågelungar i boet. Efter denna uttorkade timmen har jag faktiskt börjat tvivla på om inspirationen verkligen fungerar så. Jag tror inte det, men jag hoppas fortfarande. Om en vecka skall den vara klar och känner jag mig själv sitter jag timmarna innan och skriver klart den. Inte för att jag inte har intalat mig själv om "att jag är inte en sådan person som sitter i sista minuten och gör färdigt saker och ting" men det är precis det jag är. Lika eländig som alla andra. Men jag skall inte klaga, det skulle ju faktiskt kunna vara värre. Jag skulle ju kunna vara en av alla dem som inte når över snittet för "G". Nä, tacka vet jag för den. BitterFitta -Nejdå inte alls...


Inspiration, kom, kom, kom. Snälla?!