Det var en tung dag, men jag försökte förtränga det faktum att Christina inte längre är kvar med mig. Hon sitter ombord på ett flygplan på väg hem till Österrike. Det är jobbigt, och svårt och samtidigt förstår jag ännu mer att min tid också snart är kommer. Sex veckor-lite drygt.  Jag försöker se ljust på framtiden men det är svårt, det måste jag säga. Det skall bli otroligt skönt att komma hem och bara ta hand om sig själv. Och leva mitt liv så som jag vill leva, inte med frihet med begränsningar. Fast jag kommer sakna allt det enkla här något enormt, att bara vara, utan måsten, utan räkningar att betala och utan undran om det serveras mat eller inte. Okej, jag har ju faktiskt det hemma också men ni fattar grejen... Nä, jag är som en rumpa -Delad.

Och anledningen till rubriken är att S idag på fotbollen (soccer) ramlade utanför planen i gödsel, en underbar doft förgyllde min förmiddag och även alla andra som befann sig i hans närhet. En dag som alla andra.