Det är under 50 dagar kvar på mitt år. Otroligt, konstigt. Jag vet helt ärligt inte vad jag känner, för tillfället känner jag att jag gör fel i att åka hem men jag vet att jag innerst inne gör rätt. Jag vill bara inte erkänna det för mig själv. Alla andra ser, alla utom jag? Och det är jag som gör valet. Jag borde satsa pengar i en livscoach som skall göra val åt mig. Men det slutar nog i att jag blir förbanad över det faktum att jag inte får göra egna val utan måste följa dennes vilja. Nä, det fungerar nog inte. Jag vet att jag har någonting väntandes på mig, mitt liv. Kanske vill jag inte se det, kanske vill jag inte förstå det, kanske kan jag inte inse det. Oavsett är det dags att se sanningen i vitögat och ta saken i egna händer. Men det är svårt, så svårt.