En koltrasts ljuva stämma ljuder över slätten.

Små steg tippar längs karmen. Stora ögon tittar ut genom fönstret.

Solida vita dun faller ned från himlen längs horisonten och breder ut sitt vita täcke längs landskapet.

Den mörka natten ljusnar upp av reflexerna från de svaga månljuset som lyckas ta sig igenom.

Ljuset representerat av hoppet, som hoppet i nattens mörker, längtan i barnens ögon, lugnet i våra sinnen.

Här, nu, idag, denna minut, denna sekund. Varje sekund infinner det sig.

Trötta ögon slocknar och andningen blir tyngre. Även detta har sitt slut.

Men där ute rör det sig något, gömd i nattens mörker. Endast utskiljbart om du vet vad du letar efter.

Men dock finns han där, stirrandes, avundsjuk på huset med värme och gemenskap. Än finns han där, iakttagaren, svår att se man ack så levande.