När jag vaknade upp på morgonen var det ändå jag såg snö, snö och mer snö. Snö som föll från himlen, snö på träden, snö på marken och snö på bilarna, snö över allt. Det ändå som var i vägen från mitt vinterland var mina grannars vita hus som man kan skåda mellan trädgrenarna nu när inga blad finns kvar. Jag vaknade redan vid sju tiden och hade inte de stora vitgråa molnen täckt himlen hade jag sett solen spegla sig i den nyfalna snön. Tyvärr var inte detta scenariot utan jag somnade om och vaknade vid nio-tiden igen. Jag gick upp och redan då visste jag att jag hade en lång dag framför mig. Snowdays är ingenting att skämta om utan riktigt alvarliga dagar då man måste verkligen anstränga sig för att komma på någonting att göra. Jag betämde mig i alla fall att jag skulle läsa, fyra timmar senare och en färdigläst bok får jag snabbt bråttom, herregud. 13:46 lämnar jag mitt rum för första gången på dagen, lite pinsamt men ack så sant. Dagen gick i alla fall undan och snart lade jag mig för att sova igen. En dag efter den andra, de går så otroligt snabbt.