Idag tog jag tåget in till New York City redan vid 9:46, i vanliga fall brukar jag ta det en timma senare. Men i den stora staden skulle jag möta upp Julia, det var allt för länge sedan vi sågs och det var riktigt skoj att träffas igen. Jag gillar verkligen Julia och även om vi bara träffats två gånger i verkliga livet känns det verkligen som om vi kommer fortsätta hålla kontakten väl hemma i Sverige -även om hon gör det tre månader innan mig. Mestadels satt vi antingen på tunnelbanan eller Starbucks, utanför fönstret och ovanför marken föll regnet ned och det var inte riktigt favoritscenariot, men vad skall man göra. Att spendera tiden sittandes på Starbucks med en trevlig vän och en hemlös som kom, gick och sov under tiden kunde det inte varit bättre. Egentligen skulle vi kolla in skor men pga det dåliga vädret blev det inte så. Dock pratade vi en massa, massa, massa. Allt mellan himmel och jord, politik och framtiden. Man kan säga att vi är lika på så många sätt. Fast egentligen har ju alla människor någon gemensam nämnare precis som de matematiska talen som prydde min matematikbok för två år sedan. Jag trodde alridg att jag skulle erkänna detta men jag saknar skolan lite grand. Det fanns en mening med att gå upp klockan 06:00 på morgonen och ta bussen in antingen 06:59 eller 07:29 (ni kan ju ana vilken av de två jag mestadels tog...Precis, det sistnämnda) När jag och Julia väl sade adjö till varandra tog mig mig en snabb titt in på Rainbow, dock köpte jag ingenting, mitt shoppinghumör hade avdunstat i samma takt som de första regndropparna intog min jacka och hår, även om jag hade huvan på mig. Jag hittade ett par stövlar, men en annan dag tänkte jag samtidigt som jag var tvungen att halvspringa till Grand Central för att ta 6:48 tåget hem. Jag kom i god tid, och vagnen var inte ens fylld så jag hade tur. Väl på tåget ringde jag Sarah Balegh, hon ville jättegärna träffas och när jag klev av tåget stod hon med sin bil bekvämligt nära tågstationen så det var inte många meter vi tvingades gå i regnet. Från början var det tänkt att vi skulle gå ut och äta med Amarelis men när vi väl fick tag på henne efter 30 minuter visade det sig att hon fortfarande jobbade, trots att hon bara skulle jobba under lunchtid. Hon var dock bara sugen på glass medan både jag och Sarah var hungriga. Vi bestämde oss för att åka till Friendly's och sedan när Amarelis var klar med att jobba skulle hon möte upp oss där för att inta en efterrätt. Amarelis kom inte förrän 10 minuter innan stängningsdags, några andra som däremot kom var två nunnor. Friterade onionringar (lökringar), kyckling m.m. köptes in, så där spräcktes myten om svältande nunnor. Om det nu någonsin har funnits någon sådan.

I brist på bilder från dagen publicerar jag en bild från i fredags, då
Jag, Sandra, Adriana, Susanne, Christina och jag-minns-inte-namnet
gjorde ett återbesök på Cheescake factory
På bilden: Sandra, jag och jag-minns-inte-namnet