Jag kom hem efter en underbar tripp på Starbucks. Tisdagarnas inofisiella au pair möten är fantastiska. Man möter folk man redan känner, de man känner igen och så helt nya människor. Efter Starbucks stänger klockan tio stannade jag kvar utanför och pratade med en massa nya människor. Den här gången en Lisa från (så klart) Tyskland. När jag sedan kommer hem sisådär vid 11:30 tiden och jag går min nattliga promenad genom mitt hus's mörka gränder ser jag hur tv:n är på i Lekrummet. Vad fasen är detta? Jag springer till källaren hämtar upp ett baseballträ, man kan ju inte vara nog säker, och hade det varit en inbrottstjuv så tror jag för fasen att de kollar in tv:n innan de snor en. Ja gär ju trots allt i America och här är man ju lite, hm, speciella. Iaf, går jag tyst som en mus genom korridoren. Och jag känner mig precis som en actionfigur under en inspelning av "007". Jag kastar upp dörren, det är tomt. Förutom en liten filur som ligger och sover i soffan, mitt äldsta värdbarn.

Det blev ett gott skratt men det tog ett tag att få upp honom och när han väl var yrvaken hjälpte jag honom åter i säng. Det tog sitt lilla tag eftersom han var så trött att han snubblade över en av puffkuddarna, gick in i väggen, krockade med dörren och skulle slänga ut en kudde ur sängen man bara grabbade tag i luft. Men jag höll minen, det gjorde jag.

I morgon börjar min psykologiklass och jag ser verkligen fram emot den! Ända nackdelen är att jag måste gå upp klockan 07:30 i morgon, eller måste och måste, men man måste ju göra iordning sig inför skolan. Nu är jag i Amerika och då kan man inte se ut hur som helst, även om dem gör det...