Igår hämtade jag upp E från skolan. Det är en procedur må jag säga. Jag vet inte om jag har berättat om den tidigare eller om jag bara pratat om den oavsett drar jag en kortvariant nu. Man kommer med bilen, säger till en man vart man skall hämta upp barnet ifrån (finns olika utgångar/avdelningar) man åker upp till en billinje och ställer sig och väntar i kön. Ms. Fröken kommer upp till bilen frågar vem det är man hämtar (hon kommer oftast ihåg bilen) ropar på barnet som kommer ut till en liten inrutan gård. Där hämtar hon upp honom/henne går fram till bilen, öppnar dörren spänner fast barnet, stänger dörren och vi åker iväg. Piece of cake. Som vanligt vägrar E åka till biblioteket i början men när vi väl kommer dit älskar han stället. Han springer runt till dvd hörnan, plockar ut böckar han vill läsa, spelar datorspel och leker i lekhörnan. Det som var annorlunda denna gången var att han ville vara nära mig hela tiden, sitta i mitt knä och krama mig. Det brukar han inte göra, faktiskt aldrig. Så även om det börjar dåligt kan det sluta bra.