Jag saknar måsarnas skri mot det öppna blå Kattegatt. Där vinden alltid blåser och där vågorna alltid kommer till hamn oavsett var de startade ifrån. Jag saknar att se havet och himlen mötas i horisonten och den salta lukten som för alltid kommer uppfylla en stor plats i mitt hjärta. Jag saknar havets kluckande och de ljusa nätterna där dagarna aldrig går tills sömn eller stiger upp. Ljudet av spårvagnarnas ilande när de svängar i spåren och skratten som fyller ut sommarhimlen från Liseberg. Hur ljusstackarna och julbelysningen lyser upp den mörka vinternatten och hur glöggen, lussebullarna och knäcken fyller ut luften med sina dofter. Jag saknar mitt älskade Göteborg så hjärtat brister, men min tid är inte kommen ännu. Än är tiden inte mogen. Än är min livsglädje och mitt begär för stort för att komma tillbaka. Än vill jag suga ut varenda minut från och sekund från min tid här. För den tar slut snabbare än jag trott, än någon kunde anat.