SKRIVET: 2010-06-04, kl 07:52:39 | PUBLICERAT I: I USA

Det var tider det

Idag är det ett år sedan som den mest händelserika och gyllende dag i mitt liv skedde -Jag tog studenten. Jag kommer alltid minnas den dagen, om hur tidigt man gick upp och festade genom hela dagen i sina vita kläder och med solbrända armar. Hur jag vaknade upp med en pirrande känsla i magen, idag är dagen jag väntat på i tretton långa år. Hur pappa körde mig ut till Lindholmen där vi hade champanjfrukost med klassen, klass S3D, gud vad glad att jag efter många om och men hamnade i den klassen! Hur vi gick till bussen för att hinna till hagakyrkan och vi precis missade bussen, vissa redan med vingliga ben. Hur 16-bussen ett långt tag fick höra sångrop, glädjetjut och bravader. Kortet vid Hagakyrkan innan den otroliga vandringen (cermonin) började där inne. Hur Nils Ahlgren övertog Caritas tal med orden "Ni är överskattade, Kitas är överskattat och Arne Beldau är underskattad" varpå alla tjuter och klappar händerna och några skricker "BABAK, BABAK, BABAK" och nästa sekund tjuter hela kyrkan med dessa ord. Det är mäktigt, det är stort det är äkta flashback. Flachbak på det underbara som har varit. När vi åt lunch på Golden Days, inte lyxigt inte gott men lyckligt, hur vi väntade på Paddanbåtarna som tog för evigt på sig att komma till Brunnsparken men när de väl kom med musiken på för fullt och alla trängdes för att komma ombord. När vi körde genom kanalerna i Göteborg och förbipasserande skrek "lycka till", klappade händerna och ljublade med oss i vårt ljubel. När vi körde förbi skolan och skrek "aldrig mer badhusgatan". Hur vi till slut nådde vårt mål vid Operan och såg alla tusentals människor som redan var där. Hur vi sprang ut till vår sång och dansade, tjöt och ljublade ännu mera, det är vår tur, vår chans, vi är officiellt studenter. Hur svårt det var att hitta sitt plakat i havet av alla människor men som man till slut hittade. När man gick till sin familj efter allt om och men och när vi till slut fick hoppa på flaket. Köra genom staden, bada i Poseidon och skrika sig hes och dansa som en galning. På mottagningen där tårtor och glada skratt delades. När jag mötte Joanna och Gabriella way to early inne i city för att festa hela natten lång inne på Berså!

Ja det är minnen det, minnen som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Nu är mitt studentår över och nya studenttider tar vid. Ett nytt kapitel i mitt liv har börjat och pågått precis vad som kommer att hända med de studenter som springer ut nu. Jag har satt mina egna gränser, följt mina egna drömmar och gjort det jag velat. Åter igen gryr dagen, och jag vet nu att det är upp till mig själv att göra det bästa av situationen. Och jag vill önska alla Studenter Lycka till!



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: