Dagen började lugnt. Det var nog en bra idé med tanke på att vi kommit hem vid 2 tiden på morgonen. Trots detta var jag redan uppe vid 9:30 för att ta en dusch och sedan åka med Christina till den årliga The Memorial Day Parade in Chappaqua. Vi hoppades på att få en skymt av mina kända grannar William (mer känd som Bill) och Hillary Clinton det visade sig att vi skulle få mer än bara en skymt av honom. Paraden började gå och redan andra raden ser vi människan som har hemsökt våra drömmar och vår vardag. "Jag har bott i samma stad som människan i åtta månader men aldrig sett honom" Vad är det för någonting att säga när man kommer hem? Precis, ingenting, jag vet var han bor och jag har varit där men det är inte samma sak som att ha sett honom, det kan jag lova! Efter paraden åkte vi hem till mig, hämtade min baddräckt, handduk, hatt, solglasögon, vattenflaska, bok och Ipod sedan for vi hem till Christina för att hämta hennes grejer och sedan åkte vi till poolen som hennes värdfamilj är medlemmar i. Väl där träffar vi även min värdfamilj för då visar det sig att vi också är medlemmar där. Hur otroligt toppen är inte det?! Det var i alla fall en otroligt avslappnad dag och när vi kom dit var det fullt av människor med efter några timmar försvann de en efter en. Min värdfamilj väntade besök på kvällen så vid middagstid kom jag hem åt en massa grillad mat (tyvärr slår fortfarande inte gasgrillen den vanliga hederliga kolgrillen. Visst att det går snabbare men smaken är tusen gånger godare med kol). Till efterrätt blev det paj. Paj från Vermont, god men inte direkt någonting speciellt faktiskt. Efter middagen och allt som hör till blev klockan mycket och jag trött. Trots det hade jag fortfarande lite överskottsenergi och när Stinha loggade in på msn bestämde vi snabbt att v skulle i gå ut på en promenad i Chappaqua. Vi tog oss ett varv runt downtown och när vi är på huvudgatan igen ser jag ett par jag känner igen från tidigare under dagen. Det var kläderna som gjorde det, och hade det inte varit för de två svarta säkerhetsbilarna som stod ca. 100m bakom dem så kunde det ha varit vilka som helst -men nu var du ju inte det. Vi går förbi dem och jag säger ett vänligt "Hello" (Som vilken amerikanare som helst) och mannen svarar "Good evening". Inte förrän efteråt säger jag till Stinha "Du vet att det var Bill och Hillary Clinton som vi nyss passerade". Hon blev till sig och det blev jag faktiskt också. Två gånger på en och samma dag, jag hade faktiskt börjat tro på att paret var en myt och att de inte alls bodde här i området. Men tydligen så visade det sig vara felaktigt och att de faktistk bor här. Vi tog oss en runda till bara för att se om vi passerade dem en extra gång, tyvärr hade de hoppat in i sina svarta stora säkerhetsbilar och kört iväg någon annanstans. Vi tog oss ett till varv och sedan körde vi kossan hemmåt. En ny vecka, en ny start och ett litet kliv på vägen till att äventyret slutar för oss. Hemskt/glädjande/tråkigt/skönt allt på en och samma gång.