Om jag skall vara ärlig är det nog väldigt få människor som tycker om att träna. Egentligen så är det en ganska tråkig syssla, åtminstone om det sker på gym. En extremt monoton rörelse som upprepas och upprepas timma efter timma, svettår efter svettår med samma sak utanför fönstret –bilar, bussar och lastbilar som far mot sitt mål för dagen. Så varför gör man det egentligen? Jag kan såklart bara svara åt mina egna vägnar men för mig handlar det om känslan efteråt. Som när man slitit som ett djur på ett pass eller på crosstrainer-maskinen. Känslan av utmattning samtidigt som man är full av ny energi, när man slår sig ned i bastun och känner sina trötta muskler slappna av samtidigt som bastuvärmen stänger ute den inbitna kylan som finns i luftrummet utanför. När man äter sin medtagna smörgås och känner hungern bita i magen, det är då det är värt det. Det är då jag känner mig nöjd, nöjd med min dag och gladare. För skall sanningen fram skapas endorfiner när vi tränar och endorfinerna är ett hormon som gör oss glada. Så kan det vara någonting att börja träna mera om man är ledsen, deprimerad, går igenom en sorg eller förlust. Absolut, svettas ut det, för det kommer det vara värt 1000 gånger om, både för dig själv och även också kanske för din omgivning.