Jag vet att jag borde skämmas över att jag inte uppdaterat om helgen men jag har inte riktigt haft lust eller tid. Eller en dator för den delen. I lördags morse lämnade jag min högljudda värdfamilj (som skulle gå till Synagoggan) och tog en promenad till tåget som skulle ta mig in till New York City och Grand Central, gud vad jag älskar den byggnaden. Därifrån skulle jag på något sätt ta mig till bussterminalen för att ta bussen ned till New Jersey. Ganska läskigt till att börja med, men det skumma är att jag vid ett flertal tillfället gått förbi byggnaden utan den minsta tanke på att det är en bussterminal. En bussterminal på höjden, inte en vanlig syn hemma i Sverige, en godtagbar ursäkt från min sida. Hur som helst köper jag min biljett, ganska enkelt förrutom ett telefonsamtal till Ninni om vilket stopp jag skulle till (man betalar hur långt man åker, inte zoner som hemma med Västtrafik) frågar från vilken perrong bussen går från och går dit. Bussen är redan inne så jag tar mina väskor och hoppar på, så klart finns det inga två lediga platser så jag sätter mig bredvid en kille som ändå ser rätt okej ut (man vill ju inte sitta bredvid galningar, vem vet vilka det är som är på väg till New Jersey...). Men vad som inte är okej under resan är busschaufförens körning. Herregud säger jag bara och tack för att jag ännu lever! Det var en resa utöver det vanliga! Redan innan vi kommer in i Abraham Lincoln tunneln har vi nästan krockat med två taxi bilar och en personbil. Jag kom hur som helst helskinnad fram. Och tur var väl det.

Ninni hämtade upp mig och tillsammans åkte vi hem till henna. New Jersey är helt olikt New York! Galet egentligen. Hon bor i ett jättegulligt fint hus! Lite litet men väldigt mysigt och hemmakänsligt! Vilket jag älskar! Vi hängde bara hemma hos Ninni och pratade, Ninni trodde hon behövde börja tidigare än hon egentligen behövde så ja, ett litet missförstånd där. Eller felsägelse. Eller vad man nu skall kalla det... Vi passade hennes värdbarn, åt middag, åkte och köpte glass och hade slumber party. Efteråt kollade vi på "Bröllopsfotografen", en grymt bra film som vi skrattade gott åt. Allt från Värmlands dialekten till historierna.

På söndagen gick vi upp, enligt mig, en tidig tid. Klockan nio, ja jag vet. Därefter åt vi frukost väntade på Elin och snackade lite mer. Sedan åkte vi till IKEA. Vi åt lunch, älskade köttbullar med potatismos,lingonsylt och brunsås, kollade omkring och jag har en hel del nya idéer på gång. Spännande va?! Därefter åkte vi tillbaka till ninni hämtade mina saker och åkte till Elin. Jag ville ju se hennes hus också såklart! Jättefint, det också, fast jag såg inte jättemycket av det dock. Vi pratade och egentligen skulle vi nog ha planerat en del vilket inte riktigt blev av, men jag provade en del av Elins skor. Roligt.

Hemvägen vill jag allra helst glömma, 45 minuter som det "ska" ta kan vi glömma. En och en halv timma tog det att komma till Manhattan igen. Och ett tåg hem till Chappaqua missat, inte roligt eftersom jag skulle hem på kalas till Susanne. Men de kom och hämtade mig på stationen, till min stora förvåning eftersom jag sagt att jag skulle g hem till henne, och sedan åt vi god mat. Härligt.