Idag fick jag kunskapen om att min värdfamilj inte länge bara är min värdfamilj utan även till en tjej som heter Nathalie, eller Nathalia. En jobbig känsla och jag trodde aldrig att jag skulle känns mig så här tom när jag valde att åka. Jag vet att det är nödvändigt och ett nästa skede men jag hade hoppats på att det ändå kunde hållas på pause ett tag till. Men nej, nu är det nödvändigt och om jag tror allt rätt kommer hon till USA nästa måndag och kommer jobba med mig i en vecka. Sedan är det hon som är au pair och jag är "den gamla au pairen". Jag vet att det är jobbigt men det jag har gjort för barnen och den tid vi har tillsammans kommer inte gå bort. Jag kommer vara kvar i deras liv, inte lika mycket som nu men i deras minnen. Det är ändå jag som har hjälpt E börja läsa och börja räkna. Jag som har lärt honom simma, det är jag och S som har provat oss fram för att komma på nya recept och det är jag och N som har gått igenom alla regler i Handboll, fotboll, hockey, baseball och american football.