Med imponerade känslor kan jag bara konstatera en sak. Jag är imponerad på mig själv. Kanske jag inte är så medelmåttig som jag tidigare trott. Jag gillar inte att mäta min kunskap eller vad jag kan med andra. Besvikelsen blir alltför stor gång efter gång. När jag nu istället lägger fokus på mig själv verkar det som att jag verkligen utvecklas. Utvecklas frammåt till att bli den bästa person jag kan vara. Jag kan, jag ska, jag kommer.