SKRIVET: 2011-02-14, kl 21:00:00 | PUBLICERAT I: Mitt liv

På Distans

Mitt hjärta gapar stort av tomhet. Blöder tårar för de älskade som står mig nära i själen, men kroppsligt så långt borta. Jag är ledsen för de kramar av välbehövdhet som ej kan ges och de råd som aldrig kommer sägas. Våra skratt i ljuv symfoni i klara starka skalor. Småpratat framtill småtimmarna i en uppvärmd bil. Som två herrlösa hundar satt vi där, rädda för att bli upptäckta, rädda för att bli bortkastade, i värmen. Det är tider jag minns -jag saknar. Det är minnen som värmer, minnen för evigt mina. Tack för att ni finns, jag älskar er så!



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: