I vanliga fall fortsätter livet dag in och dag ut i samma vanliga mönster. Men det är inte mycket som behövs för att få en förstå att vissa saker är närmare än man tror. Öppnare än man tror. Och vanligare än man tror. Naivitet, känns det bekant? Jag erkänner, jag är väldigt naiv, ibland såpass att jag skrämmer mig själv. Sverige välfärdens gudfader, välfäderns förebild och mångfaldens näste. Men är välfärden hög i Sverige? Jag undrar ja. Går vi inte alla runt och tror, intalar oss själva att alla har det bra inom de Svenska gränserna. Jag vet inte, jag trodde det. Men jag har, igen, påvisats fel. Idag när jag väntade på bussen vid Heden i väntsalen satt det förutom jag även fyra andra män. Fyra helt vanliga män. Trodde jag. Först är jag inte intresserad av två av männens konversation men efter ett tag (efter att jag hört ologiskt många namn, konstiga tider och dyl. för olika "hotell") snappar jag medvetet upp mer och mer. Två medelåldersmän, till synes som "jag" men det finns en markant skillnad, jag är inte hemlös. Som om det vore det nya teknologisnack mellan dessa två hör jag de prata om olika boenden, vilket boende de föredrar och så vidare. De drar deras tillhörigheter för varandra och vad de gör, hur dåligt de sover osv. Mitt i ljusa dagen som två tonårstjejer som sitter och pratar helgens bravader med killar hit och dit, eller snacket mellan två Star Wars fans om vem som egentligen är ondas; Darth Vader eller Palpatine. Jag förundras över deras mod att sitta och prata om det så öppet samtidigt som det för mig är en avvikelse deras normalitet. Att livet kan levas så ojämnt. Darwins teori, i mindre bemärkelse. Vad jag också förundras över att vi dagligen får höra om familjer som slungas ut, barn som vräks människor som hamnar på gatan. Men vad gör vi åt det, vad gör politikerna åt det? Tillför pengar samtidigt som man drar ned på äldrevården, sjukvården säljer ut företag, pengar till annat. Som det alltid är, pengar till annat. Inte till dem som behöver det mest utan för mångfalden, för mångfalden är ju inte hemlösa. Jag är stolt för att vara svensk, stolt för att veta att om jag faller fångar sveriges nät upp mig. Men är det så, eller har sprickorna blivit alltför många och stora?

Bildkälla: Aftonbladet