Just nu känner jag bara en stor tomhet. Jag vet inte varför, jag är bara trött på allt. Varför kan det inte bara vara lättare? Allt går emot mig känns det som, jag vet att så inte är fallet men ens känsla är väl halva sanningen? Jag behöver någon som säger "Det går bra Cecilia, du klarar det! Det kommer fixa sig, det gör det alltid!" Men nu har jag ingen. Bara jag i ett ensamt stort hus. Jag, min kanin och min bok. Jag är less på allt, det är nog dags att lägga sig...