Likt en tango dansar vi runt varandra.

Omedvetet. Medvetet.

Där men ändå så långt ifrån varandra.

Runt, runt, runt. I en dans kring vardagens ändlösa grånad. 

Finns det något slut?

Eller är cirkeln helt sluten?

Det var du. 

Det var jag.

Det var vi.

En gång.

Kanske aldrig mer.