...Men jag gnäller inte. Jag älskar hösten. Alla vackra färger, kylan som gör att man måste ta på sig stora mysiga halsdukar och jackor. Den avklädda sanningen får stiga åt sidan fär den påklädda. När stormen yr utanför fönstret och regnet piskar mot fönsterrutan och man sitter inlindad i sin favoritfilt med en varm kopp te och en bra bok. Då är hösten helt fantastisk. Eller för den sanna romanten då man tillsammans går hem genom den kyliga kvällen och han håller om en i sin varma mjuka famn i väntan på bussen hem. Ja, då älskar jag hösten. Jag må vara född på våren men jag är trots allt ett hösten barn.