Just nu känner jag bara en stor tomhet. Jag vet inte varför, jag är bara trött på allt. Varför kan det inte bara vara lättare? Allt går emot mig känns det som, jag vet att så inte är fallet men ens känsla är väl halva sanningen? Jag behöver någon som säger "Det går bra Cecilia, du klarar det! Det kommer fixa sig, det gör det alltid!" Men nu har jag ingen. Bara jag i ett ensamt stort hus. Jag, min kanin och min bok. Jag är less på allt, det är nog dags att lägga sig...
Kan det finnas en lyckligare känsla än den som en fredag innebär? Tror inte det, om man inte jobbar helger då. Fast det är en annan femma. Skall bli otroligt skönt att bara kunna slappa två dagar i rad! Rena lyxen! Jobbat non-stop de senste veckorna. Bara en vecka kvar, sedan är det nya äventyr på G.
Som tur är kommer jag även få lön för mödan för gud som jag sletit nu! Varje dag i en vecka, det känns i kroppen kan jag säga! Blir inte semester förrän i Augusti och då får jag se hur mycket, tänkte ju åka till Wien men det blir tyvärr inte av. Men nån gång så! Istället har jag och Michaela pratat om att dra på bilsemester till typ Småland. Kan bli kanon det också! Bo på vandrarhem två, tre nätter och bara slappa. Och självklart får vi ju inte missa Ullared. Men mer om dessa planer senare. Hejdå.
Att jobba heltid tar mer på krafterna än man anar. Okej, jag orkar mycket men var finns tiden? Var finns tiden att träna, slappa, läsa böcker men framför allt var finns tiden för ens vänner? Den är knapp. Speciellt när de flesta jobbar mer än heltid. Det är livets pussel och jag vet att vi i framtiden kommer se tillbaka och tänka på hur mycket tid vi egentligen hade tillsammans, för livspusslet kommer bara att bli svårare och svårare att sätta ihop. Då är det skönt att veta att jag har riktiga vänner. Vänner som finns kvar trots jag varit borta ett år. Vänner som jag vet att jag inte träffat på flera månader står bakom mig. Hur hade livet sett ut utan dem? Det vet jag inte, jag tror inte ens jag vill veta.
Många verkar inte gilla sommarens hitplåga men jag måste säga att jag diggar den fett mycket. Strunt samma att killen är 40+ det är själva låten som är så grymt sann och ärlig, sen när har vi det i samhället. Om sanningen skall fram det vill säga.
Jag vet, jag vet. Alla klagar på att "Cilla, du måste uppdatera din blogg!". Jag är fullt medveten om detta jag har bara inte orkat. Jag har inte orkat att sätta mig ned vid datorn och skriva en hel drös av saker, det har bara inte fallit mig in. Plus att min dator är sönder och redan använt sina nio liv så jag skall förmodligen försöka laga den och sedan köpa en annan stationär. Kan ju vara bra att ha båda liksom (Nej, jag är inte alls materialfreak *håller fingrarna i kors*). Och dels har jag haft datorfria veckor då ända anledningen som varit acceptabel att sätta på datorn innebar att betala några räkningar..
Så då är frågan, vad fan har jag gjort och sanningen är att jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag har jobbat ganska mycket, umgåtts med kompisar väldigt mycket och jag har bakat, tränat och såklart shoppat. Framförallt skor, vi alla vet att jag är galen i skor (om sanningen skall fram är jag mer än galen).
Detta var nog för ögonblicket. Midsommar har varit och passerat, lika mysig och bra som alltid. Jag väntar fortfarande på svar ifrån de där jävlarna som vet om man kommit in på universitetet eller inte. Seriöst, det är dataniserat och borde verkligen inte ta för evigt att visa några resultat men vad fan. Nä, nu skall jag göra någonting annat som kanske en chokladkaka... eller inte vi har ju visst inga ägg, de har jag använt.. hm..
När Gud hade skapat jorden tittade Sankte Pär ner på den och sa: - ...i Afrika har dom torka. I Syd Amerika har dom översvämningar. I Nord Amerika har dom tromber. I Öster har dom jordbävningar.. Men Sverige slipper ju undan ALLA katastrofer!!! DÅ log Gud illmarigt och sa: - Dom har Försäkringskassan!
Idag är det inte bara Norges Nationaldag utan också min födelsedag. Tro't eller ej men sant är det. Därav tänkte jag lägga ut lite fina bilder på mig från forntida yngre dagar. Cause youth is what we all desire.... Or?
Så var helgen tyvärr över... Igen... Men jag vill tacka Kristina för att jag fick komma upp till Pennybridge, jag hade hur roligt som helst! Och Örebro bjöd på fint väder och med fantastiskt sällskap kan det inte bli dåligt. Filmkvällar, tjejsnack, löpturer, baka, shoppa, Schlagerkväll, Amerikansk fotboll och mycket, mycket mer. En helt fantastisk helg! Kändes så konstigt att komma hem igen igår utan min Kikki. Men vi ses snart igen, darling!
Idag bär det av till Örebro och min älskade Kikki. Skall bli grymt kul! Bara inte 4 timmars bussresa tar kål på mig, men har man klarat av USA borde ju inte lilla Sverige vara något problem.. Dock har jag inte packat klart så det får bli prio nummer ett nu.. Smarta jag tvättade igår kväll de saker som jag skall ha med mig så vissa saker har inte riktigt hunnit torka ännu, men det löser sig.
Ibland är det bara så skönt när någon kan sätta ord på ens känslor. Att bara titta bort från det som egentligen inte skulle ske. För vem gör så? Vem går bakom ryggen på människor?.. -Vi alla, någon gång.
En ensam gestalt sitter bakom Törnbusken. Hukad, skygg och lämnad. Vore det inte för att lager av blad, otåliga stressade människor som skyndade skulle ni se en sårad varelse. En varelse med djupa sår, ända in i hjärtat. Likt törnkvistens törnar river orden djupa sår. Sår som inte blöder, sår som inte synts men ack så verkliga. Så befriande när döden tar över. När allt har ett slut. Inget lidande. Ingenting.
Om inte alla hade så bråttom. Varelsens sårade ögon svackar över glåporden, vänder sig om och går iväg. Aldrig, aldrig skall det hända igen. För att ha varit så ensam är hon nu stark, starkare än någonsin, litar inte på någon. Likt en hög mur dyker hon in i sitt mörka sårade inre, försvinner från verkligenheten, men ack så verklig.
En knackning på axeln och hon tittar upp, tittar upp på det som skall bli. De som finns. Solen skiner och värmer. En äng, en lek, en äng. tegelsten efter tegelsten fallerar från muren och åter igen står hon naken, men med en markant skillnad, hon har en likasinnad. Hon har fått en vän.
Så vackert, så oändligt vackert. En saga utan dess like. Om vi nu bara lever en enda gång varför inte ta vara på livet och leva det till fullo? Att resa iväg och hitta oss själva, hitta vad just jag vill. Jag älskar historien, miljöerna, personerna. Den är fantastisk. Helt klart en ny favorit!
Tog det ganska lugnt under årets Valborg, fast det brukar jag iofs göra också men ändå. Mötte först upp Bell, Bea och Trix i stan och gick till Hvitfeldska för att sätta oss på en gräsplätt. Cortégen vankades och för att få bra platser måste man komma i tid så varför inte kombinera bra sällskap, pick-nick med väntetiden... Ganska smart egentligen. Vi åt Kenny (Ja, det var inte jag som döpte kycklingen vi skulle äta till Kenny men det blev hans synonym under eftermiddagen).. Snart drog det igång både bra och mindre bra bidrag. Riktigt roligt var det hur som och vissa var ganska kluriga att lista ut emdan andra var hur lätta som helst. Vi hade dock turen att sitta framför en kille som varit med och byggt ett bidrag och han berättade en massa roliga historier samt vad
allting föreställde.
Senare fick jag ta mig från Hvitfeldska ned mot Avenyn och bortåt Haga kyrka för att komma till Martina dit jag lovat komma på valborgsmiddag. I slutändan blev det jag, Martina, Linda, Maria, David, Fabian och Johan. Ett riktigt roligt och trevligt gäng! Måste göras om betydligt fler gånger! Jag stod för efterrätten som blev en Torta della Nonna. Rikgtigt god. Riktigt lyckad. Tyckte inte det från början men smaken växer på en faktiskt.
Usch, jag har sådan tandvärk! Hela min vänstersida känns som om den spricker snart, och jag börjar få riktigt ont i huvudet. Känns som ingenting hjälper.. Får nog kontakta tandläkaren i morgon och se vad de säger.. Det är inte så att jag har hål i en tand utan min visdomstand i nedre käken är på väg...
Cecilia Info
1 kommentarer | 
