Ibland är vissa saker självklara, men i detta fallet blir jag tveksam vad skylten egentligen syftar på...

Jag har suttit vid datorn en timme nu och hoppas på att min inspiration till min uppsatts skall komma flygande tillbaka till mig utifrån fönstret. Precis som en fågel kommer tillbaka till sina hungriga fågelungar i boet. Efter denna uttorkade timmen har jag faktiskt börjat tvivla på om inspirationen verkligen fungerar så. Jag tror inte det, men jag hoppas fortfarande. Om en vecka skall den vara klar och känner jag mig själv sitter jag timmarna innan och skriver klart den. Inte för att jag inte har intalat mig själv om "att jag är inte en sådan person som sitter i sista minuten och gör färdigt saker och ting" men det är precis det jag är. Lika eländig som alla andra. Men jag skall inte klaga, det skulle ju faktiskt kunna vara värre. Jag skulle ju kunna vara en av alla dem som inte når över snittet för "G". Nä, tacka vet jag för den. BitterFitta -Nejdå inte alls...


Inspiration, kom, kom, kom. Snälla?!

Visst är det härligt när bidrag kommer, nya renovationer och skapelser kan ta vid. Bron här i Chappaqua har nu renoverats mer än ett år och varje gång jag passerar är jag lika förbluffad av hur lite de åsdakommer dag till dag, månad till månad. Idag fick jag mitt svar. Min värdmamma Laura berättade idag när vi körde ned mot huvudgatan att New York State har dragit tillbaka sina bidrag som gått till bron så nu står arbetet helt stilla. Helt underbart verkligen så nu blir bron inte renoverad utan står halvfärdig, halvförfallen och ingenting kommer hända -på ett tag i alla fall. Nä, tacka vet jag att jag är Svensk.

Här kommer lite nya roliga reklamer från Staterna.

If ever there is tomorrow when we’re not together..
there is something you must always remember.
You are braver than you believe,
stronger than you seem,
and smarter than you think.
But the most important thing is,
even if we’re apart.. I’ll always be with you.

If there ever comes a day when we can't be together
keep me in your heart, I'll stay there forever.

If you live to be 100, I hope I live to be 100 minus 1 day,
so I never have to live without you.

Promise me you'll never forget me because
if I thought you would I'd never leave.

Rivers know this: there is no hurry.
We shall get there some day.

Sometimes, if you stand on the bottom rail of a bridge and lean over
to watch the river slipping slowly away beneath you,
you will suddenly know everything there is to be known.

En dörr stängs, ett fönster är öppet och ny utgång tar vid. Det finns alltid flera möjligheter men det är inte målet som gör oss till den vi är, det är resan dit. Vi födds, vi dör men det är luckan mellan som gör oss alla olika. Valen, människorna, miljön, omgivningen -allt. Det är valen vi gör som gör oss älskvärda och rika. Möjligtvis inte rikare på pengar men rikare på vänner. För lyckan finner man inte i pengars värde, det finner man i sina äkta vänner. Delmålen är målen på vägen till det slutgiltiga målet, och de är tusen gånger bättre med vänner vid ens sida och nedgångarna lättare att ta sig igenom. Det är livets gåvor och jag är glad att jag har funnit så många smaragder, rubiner, safirer och guldkorn.

Idag har varit en sådan där dag som man verkligen är glad att den är över. Det var så mycket på så kort tid som skulle göras att jag tror jag höll på att bli tokig. Den började bra ch lugnt, färgade håret på Christina och sedan for vi ned till tågstationen för att hämta bilen. Därefter åkte jag till Stinha för att lämna av min kupong till hårfrisören så hon sparar $10. Vid 3:45 kommer pojkarna av bussen och klockan 3:55 skulle vi sitta i bilen för att åka mot deras Hebrewschool som de har på onsdagar, efter mycket hot och klagomål var vi i alla fall på väg -något försenat men vi rullade hur som helst. Lämnade av dem, åkte till Starbucks köpte en latte och åkte tillbaka. Köerna idag var oändliga och jag skulle möta Laura där tillsammans med E som blev idag inskriven på Elementaryschool till hösten då han skall börja. Leker lite där, hämtar upp de två äldsta, ger den äldsta middag i bilen på väg till Lacrosseträningen, lämnar av honom och sedan hem... Det är då det händer. S pillar på nogonting i låset så vi tror att den har gått isönder. Perfekt, verkligen -Not. Vi skyndar in, ger de andra två mat, medan de äter springer jag ut och försöker laga bilen/låset. Efter 30 minuters ändlöst lagande och donande ger jag upp, rycker i handtaget och tror ni inte som i satan att biljäkeln fungerar igen. Felet var att han råkat låsa bilen, bilnörd som jag är vet jag ju absolut detta.. Eller inte kanske. I alla fall springer jag in ger den minsta ett bad får S att börja läsa sina 30 minuter och kl. 7:22 lämnar vi uppfarten hämtar upp N från Lacrosseträningen och åker hem. Lägger den mista, hjälper N med sina läxor får S att duscha och sedan är det mitt lugna. Lugnt och tyst, det var inte lugnet före stormen idag, utan tystnaden efteråt är tusen gånger bättre. Godnatt.

Jag vet inte vad det är men jag känner mig uppstressad. Om två veckor skall jag gå på en kurs på Silver bay och jag har ännu inte funnit någon skjuss. Först trodde både jag och Malin att vi kunde åka med hennes bil men sedan förra veckan så ändrades det. Jag sms:ade mina andra kompisar i New Jersey om vi kunde få plats och åka med dem men tyvärr går inte det heller, jag vet inte vad vi skall hitta på nu. Kanske lifta upp, sista utvägen. Det löser sig nog, men jag vill gärna att det gör det snart...

Det är inte som ni tror, en kall sten. Eller kanske lite grand, ett glasscafé är i alla fall vad det är. Det var dit färden gick ikväll med gott sällskap. Min nya vän Pia fyller 19 år så vi firade henne med ett litet mini födelsedagskalas. Det känns skönt att leva här i Chappaqua nu, tiden går och bra är väl det, samtidigt som det är otroligt tråkigt för ju fortare den går dessto mindre får jag vara här och dessto snabbare kommer jag hem igen. För- och nackdelar med allt -Sant. I morgon blir det mycket på en och samma gång. Skall först ut och springa på morgonen ett litet pass, sedan måste jag till affären därefter hem och duscha för att sedan hämta upp minstingen kl. 11:30 redan. Egentligen skulle Susanne komma över för att hjälpa mig slinga håret men det får helt enkelt bli framskjutet tills på onsdag, en dag mer eller mindre gör nog ingen skillnad.

La Roux

Idag har jag gjort någonting som jag aldrig har gjort tidigare i mitt liv. Jag gick och såg en äkta gosspelkör i USA. Inte många som har eller kommer göra det. Tyvärr var stämningen inte som på tv, men det var verkligen lika kristet. Kanske inte riktigt min melodi och jag hade gillat om de tagit med lite mer internationella kända låtar, några var det men gärna fler för det blev rätt långtråkigt efter ett tag. Trots allt, livet går vidare och i morgon blir det att ta på löparskorna igen och ta sig en runda. På tisdag är det hårfärgning och slingning som gäller. Back to reality, but not on tv.

Himlen är fortfarande täckt av ett stort molntäcke, grått -såklart. Det är söndag, jag går hemma utan planer. Jag hade inplanerat att jag skulle göra slingor, det kanske kan bli av senare ikväll. Det får jag se. Jag hade också planerat att jag skulle börja skriva mina uppsattser till Silverbay som jag skall till om några veckor. Jag började, men jag avslutade det aldrig, och det lär nog förmodligen också ta ett tag innan jag gör klart den. Jag får se vad som händer mer idag, skall ringa Susanne och se vad hon har för sig. Men först skall jag nog göra mig redo. Det låter som en bra idé faktiskt.

Vad är detta jag hör om vulkaner på Island? När kom dem dit? Okej, jag drog en stor lögn där faktiskt, jag känner mycket väl till dem och Islänningarnas eländiga problem. Jag har försökt hitta bilder på detta nya fenomen på internet, tyvärr hittar jag ingenting. Så jag undrar om någon vänlig själv kan ta ett kort och skicka till mig?

Jag vet egentligen inte vad jag skall skriva, eller var jag skall börja. Dagen har gått bra, var ute och sprang idag igen och efter åkte jag till Kohl's köpte en present och tre par flipflop. Ja, jag behöver sommarskor. Jag lider brist på detta fenomen. Kan nog behöva ett antal mer sommarskor, bl.a. en massa converse som jag skall spara ihop till, regnbågens alla färger here I come. Jag bytte lakanen, tvättade kläder, åkte till posten för att sedan hamna hos Stinha som hade gjort iordning god lunch åt oss. Bearnaisesås, potatismos och kycklingfileér äkta mat med otroligt trevlig sällskap. För övrigt har jag också varit på biblioteket, Donkin Donouts och Starbucks. Nu är jag så trött så jag vet inte vad. Det kan för övrigt också bero på klimatförändringen, från att ha haft sol i nästan en veckas tid går vi nu över i kallare tiden, regn och rusk väntar. Eller jag tror faktiskt redan det har börjat.

Med löparskorna på, knutna snören, träningskläder på och vattenflaska med begav jag mig ut på löparspåret i morse/förmiddag. Det var skönt att ge sig ut igen efter pausen igår. Inte önskad men tyvärr omöjlig att undvika, för mycket att köpa, för mycket att göra på en och samma gång ställer till det. Men det är väl livet antagligen, de dagliga valen man tvingas göra om och om igen. Snart sätter verkligheten in igen, jobb väntar men först skall jag koppla av med musik på mitt rum och stänga av omvärlden. Lång dag idag för möten, träningar och andra diverse saker sätter stopp för en tidig arbetsdag. Dock skall det bli roligt att fira mellanpojken som idag fyller 8 år. Presenten är laddad, tyvärr utan kort, men jag tror han överlever ändå. Eller jag hoppas innerligt att han gör det.

I morgon blir det shopping, en välbeövlig sådan. Mitt förvar på schampoo, balsam, tandkräm, deodorant och andra nödvändiga saker, tråkigt som fasen men ett måste. Dock innan skall jag löpa vår morgonrunda med löpargänget. För att sedan ge mig ut igen, måste även hitta en present till mellersta pojken som på onsdag fyller år. Någon med ideér för jag har idétorka... Någonting skall jag väl lyckas hitta, och hittar jag det inte på Target eller Leksaksaffären, då är det stekta fläsket kört.

Det var med tårar i ögonen, en tom mage och smärta i bröstet jag sade adjö till min älskade kompis Sarah idag. Jag är ledsen att det kommer ta ett tag innan jag kan se henne personligen men ja gär samtidigt så glad att den jag vågade gå fram till henne och många andra Au Pairer på Starbucks, för hade jag inte gjort det hade jag aldrig lärt känna henne. Och det hade varit ett misstag, ett stort misstag. Livet går vidare, det måste det göra. För alla oss här i Staterna och för Sarah i Tyskland. Även om det nu känns tomt och förvirrande kommer tiden att föra oss tillbaka till det normala. Tiden helar alla sår heter det, den kanske inte helar men man lär sig leva med det. Det är en chargong, naturens shargong.

På den listan nu för tiden finns två nya namn tillagda senast igår. Cecilia och Christina. Anklagelsen lyder; Vara på olaga plats. Kanke inte världens värsta brott om man säger så... Berättelsen lyder som så; Jag och Chsristina bestämde oss för att gå på bio, The Last Song. Filmen var förvånandsvärt bra med ett oväntat slut. Jag grät, Christina grät, killen bakom oss grät, paret framför oss grät (Jag kan fortsätta ett tag till men jag tror ni hajar poängen vid det här laget) så sorglig det var den till tusen. En film jag absolut rekomenderar då man vill gråta av sig. Så efter filmen rödgråtna som vi var gick vi till toaletten för att fräsha upp oss lite, och då får vi får den supersmarta idén. Vi skall kolla på en till film.. Så när vi går ut från toaletterna och ut till hallen där alla ingångar/utgångar till biosalongerna är tar vi första bästa film vi ser går in och sätter oss. Date Night. Det var en rolig upplevelse, fast vi blev allt rejält rädda då lamporna mitt under filmen helt plötsligt börjde lysa med den vanliga styrkan. Jag tror vi båda sjönk ned mot golvet och ville göra oss så genomskinliga som möjligt, ingeting hände, lamporna släcktes igen -tekniskt fel, och vi andades ut. Efteråt sprang vi ut mot bilen som stod parkerad lite längre bort, och med full fart fräste vi ut från White Plains gator mot Chappaqua.

Igår fick jag förfrågan av mitt mellersta värdbarn om inte jag kunde komma och titta på hans fotbollsmatch som spelades i närheten. Visserligen var det på min lediga tid men jag kände att han verkligen ville att jag skulle komma och när jag till sist svarade att jag skulle prata med min värdmamma om det gick ihop med schemat sken ett leende upp hans läppar. Det är den korta historien varför ajg idag följde med honom och kollade, men han spelade bra, bäst i matchen så det var skoj att titta. Vi har därefter avslutat en hel del andra sysslor. Åkt till Kemtvätten, ätit lunch, slappat, lagat kläder, läst klart min bok, hjälpt till barnen att göra sig klara till deras tusen olika aktiviteter idag och nu skall jag snart gå och fråga min värdmamma om hon behöver hjälp med förberedelserna inför födelsedagskalaset som idag pryder schemat med glans. Ja, mellersta pojken fyller år på onsdag (och jag har ännu inte köpt någon present -ännu mindre har jag inte någon som helst idé om vad jag skall ge honom. Men det blir ett senare problem.. Tisdag kanske?) och idag är det födelsedagskalas för hans vänner på något gymliknande ställe. Sport, sport och mera sport. Vad annars när det gäller honom? -Precis, ingenting. Ikväll ska jag på bio tillsammans med Christina och Susanne, kanske även tyska Lisa hänger på. Jag har inte hört av henne ännu så jag får väl slå henne en signal om hon är på eller inte. Nä, nu har jag suttit vid datorn för länge. Hejdå.