Idag har min värdmamma sin bookgroupe hemma hos Christinas värdfamilj. Boken de har läst är The Girl with the dragon tatoo, eller Män som hatar kvinnor som vi kallar den. Christina ade bakat appelstudel; gott -javisst, Svenskt -Icke. Så sagt och gjort bestämde jag mig att de åtminstone skulle en gång i stitt liv få smaka på äkta svensk kaka -rulltårta. Så det är det jag höll på att baka tillsammans med Susanne innan idag och en stund tillsammans med Christina som Laura sedan fick ta med sig. Jag vet inte om de blev glada eller inte, de var med jordgubbssylt och banan, jag hatar banan och klarar inte av jordgubbssylt. Så enkelt att jag aldrig smakade på dem men det gjorde Susanne och hon sa att dem var goda, så var dem nu inte det, då får susanne skäll. Haha, nä då. Nu skall jag kolla på 9 by Design, en familj som bygger och säljer fastigheter i New York City, problemet är att de har sju barn, ja du läste rätt sju barn...

Jag har ju helt glömt bort att lägga in bilder på mina sprillans nya resväskor. Okej, nu är dem inte sprillans nya längre men jag älskar dem fortfarande.

Ser ni för övrigt att jag lagt in en nedräkning tills min familj kommer på besök? - Det har jag trots det gjort, även om ni ser den eller ej...

Idag vet jag inte vad som hände riktigt på morgonen. När jag gick upp i morse runt 8:30 var det svinkallt i rummet. Jag vet inte vad denna kyla kommer ifrån men jag är inte riktigt ett fan av den, har vant mig nu vid att leva på varmare breddgrader. I alla fall så gick jag tillbaka under mitt varme tecke. Egentligen inte ett så bra agerande eftersom vi alla vet vad som händer då -Cecilia somnar om. Christina ringer mig vid 9 tiden och säger att hon måste hem och fixa lite innan hon kan hämta upp mig vid 9:45-10:00. Nästa gång jag är vid medvetandet är när hon knackar på min dörr, Way to go! Jag fick trots allt på mig alla kläder i mitt yrvakna tillstånd och vi satte oss i bilen och for iväg. Dagens plan var att springa runt i en park (som jag såklart har glömt namnet på men jag kan vägbeskriviningen: Följ väg 117 genom Chappaqua till Pleasentville, därefter följer du fortfarande väg 117 tills du passerar PACE University och därefter åker du runt 100-200 m. Parken ligger på vänster sida. Så nu kan alla vägen till den parken) Huvudsaken är att det var grymt vackert där och vi var ute och sprang i ca 1 timma. Eller vi var ute en timma, jag vet inte om jag skall säga att vi sprang hela vägen för det är att ta i lite grand men mestadels sprang vi, runt 90% och det är bra. Sedan mötte vi upp Susanne på Starbucks och tog en kaffe. Därefter blev det hemfärd med allt vad det innebär. Jag spelade handboll med E, gick sådär för ajg vet inte riktigt om han har fattat grejen med att man måste dribbla utan det eskalerade i rugby istället. Jag har hjälpt N med sina läxor, som för övrigt jag knappt kan, och jag har hängt med S. Vad mer kan de begära av mig? För tillfället har jag lock över öronen och har haft det sedan en längre tid, jag vet inte varför men fakta är fakta. Bassta på det. Nu skall jag kolla klart på Anne Frank's Diary, på amerikanskt vis. Jag var den första som lånade den från biblioteket, tummen upp för det. Och där med basta.

Idag är det mors dag. Inte i Sverige med här i USA. Så därför vill jag tillägna detta inlägg till min mamma och säga tack för allt du har gjort. Tack.

Idag firar jag och staterna 7 månader tillsammans (okej, igår då...). Tyvärr är varåt förhållande fördömt på en begränsad tid, men tiden som är kvar skall bli till det bästa hittills.

Yakko's World

I förrgår var det första dagen på mycket, mycket länge som jag åt tacos. Och gud vad gott det var! Dock var köttet kanske lite väl kryddigt men det var i alla fall mycket välkommet. Igår jobbade jag från 3:30 mötte upp de två äldsta från skolbussen och hämtade sedan den minsta från hans playdate. Därefter åkte vi hämt och jag gjorde iordning mat. Det väntades pick-nick i Gedney Park. Det var skoj men samtidigt lite stressigt ifall jag fått med mig allting och sådär. Men det gick bra och efteråt åkte vi till D'agostino och köpte glass. Därefter hämtade vi N från lacrosse och åkte hem. Gjorde läxor och allt möjligt och vips var klockan mycket och sängen väntade. En jäktig dag med mycket fart och fläng.


Och som svaret på frågan:
"Vad är det för likhet på en Elefant och en Giraff?"

"Både börjar på E för Giraffen heter Erik."

Katt åt lampa - Slog volt
Katt åt lampa - Lös i magen
Katt åt bunke - Spann
Katt åt stol - Satt i halsen
Katt år hink - Spann
Katt åt linjal - Mätt

Vad är det för likhet på en Elefant och Giraff?

Mina ögon är trötta men jag måste vara uppe en liten stund till, jag tvättar nämligen helgens använda, smutsiga och svettiga kläder. På axeln har jag fyra stycken myggbet som sitter i en rad som påminner om pärlorna i ett 10.000-koronor-budgets halsband, på kinden har jag ett annat myggbet, på smalbenet tre stycken och på kinden har jag även ett. Jag tror jag har två stycken i hårbotten men jag är inte säker -det kan vara tre stycken. Helgen i sig var underbar. Den började kanske lite väl hastigt och slutade likadant. Det var lite stressigt när jag lämnade av E hemma och var tvungen att göra klart en del packning. Jag var i tid på min väg ned till tågstationen och allting var perfekt. Allt var packat och jag hade lyckats med att bära allting, jag börjar gå relativt snabbt mot plattformen och halvvägs dit händer det som inte får ske. Det förbannade tåget kommer, fyra minuter för tidigt. Så jag börjar springa men inser snart att det är förgäves. Helt panikslagen ringer jag Christina för att se vad hon gör, och frågar ifall hon kan skjussa mig till Mt Kisco. Självklart kunde hon det och jag är henne tusen gånger tusen gånger tacksam. Jag hann i tid där Malin väntade på oss och efter mindre än fem minuter kommer även Ida, vi packar bilen och sätter av mot North Salem där vi skall hämta upp Jennie. Strax efter 4 pm sätter vi fart mot vårt nästa mål -Silver Bay. Ett par stopp på vägen, ett par felvägar och körning genom bäcksvart mörker genom spökliknande samhällen nådde vi äntligen vår destination. Jag tror att alla var helt slutkörda efter dagen så sängen väntade relativt snabbt. På lördagen börjades det med lektion först var det Take control over your time and money, Advanced technology photograph och sedan Hike. De flesta av kurserna var inte alls direkt seriösa men de var roliga och man lärde sig trots allt en del. Det som dock var seriöst var Hikingen, herregud jag hade verkligen inte räknat med att det som skulle ske. Vi vandrade uppåt, uppåt och åter uppåt. Till en plattform som låg högst uppe på toppen av berget. Men det var det värt, det var en grymt vacker syn och jag var nöjd med min prestation. Dock var det näst intill livsfarligt att gå ned. Det var tusentals löv och under löven gömde sig alla möjliga fällor så det var nära inpå att man föll ett par gånger... Efter en dusch tog jag, Ninni och Elin med våra kameror och gick på en fotorunda -därav alla min myggbet. Men det blev grymma foton som jag snart skall presentera. Då jag orkar ladda upp dem både till till datorn och bloggen, men det lär ju hända snart, host. Efter det hade vi middag och sedan ytterligare två kurser: Aktiv storytelling och Get to know each other. Tja, vet inte vad man kan säga om det. Under kvällen satt Ninni, Ida, jag och Julia inne på vårt rum och pratade om allt möjligt, vi drog katt skämt (som presenteras här ovanför) och en massa mer, bl a Din mamma och Alla barnen. Idag packade vi ner alla våra saker och sedan blev det ytterligare två lektioner American justice system och American politics. Intressanta, dock var den sista nämnda inte direkt världsrolig men ändå okej. På vägen hem åkte jag Ida och Jennie genom Albany. Fast mer om detta i morgon, haha. Nu känner jag ett myggbett på min rygg också. Usch.

E - "Arharharharharharh, shhhhhhhhhh, arharharharharharharh, shhhhhhhhhh. "
Laura - "E, what are you doing?"
E - "This is how I breathe when I'm dead."
S - "But E, you don't breathe when you are dead"
E - "Well I'm not yet, I'm just practicing for it"
S - "You don't want to practice that you're dead, that's lame and impossible"
E - "Well it's acctually just before I die so I'm prepared"


Ja, mitt minsta värdbarn kan man ju säga förbereder sig inför döden. Men jag tror att han faktiskt kan lugna ner sig lite grand, eller?! Fyra år och redan dödsbenägen kan ju faktiskt inte vara bra... Idag har jag dock inte gjort så mycket, eller så har jag gjort för mycket. Jag skulle ta mig en promenad till Christina men hon hämtade upp mig istället och körde till Starbucks fär att träffa Susanne. Sedan åkte vi till Target, jag fick köpt en massa sportkläder, två par löparbyxor, en T-shirt och en hoodtröja. Blir toppenbra det där! Efter det åkte vi tillbaka, åt lunch och sedan tog jag och Christina oss en promenad på 30-40 minuter. Det var härligt att prata om allt möjligt i solskenet. Under tiden fixade jag även tvätten så den var klar för dagen och precis innan E kom hem bytte jag lakanen i sängarna. Smärt- och plågfritt. Precis som det skall vara. Under kvällen åkte jag, Laura och de två minsta pojkarna för att kolla på den äldstas baseballmatch. Jag trodde jag fattade baseball, det gjorde jag verkligen, men verkligheten visade sig vara annorlunda. Jag förstod ingenting. Det jag innan trodde jag förstod var nu helt bortblåst och ändrades helt plötsligt till någon annan regel. Jag är nära på vippen att ge upp, men hedanefter skall jag kolla på baseball ändas på tv. Där har jag kommentatorerna och jag ser på scoren hur allt står och ligger till. Så får det bli, men vilken blåsning.

Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt när jag såg dessa bilder.
Källa [Tjuvtittat.se]

Jag sitter nu här framför datan och tv:n. Kom hem för lite mer än en och en halv timme sedan efter en härlig powerwalk. Tyvärr fanns inga öronpluggar att plugga in i öronen för min Mp3 låg hemma inpluggad i datorn och laddades. Jag skulle tankat över nya låtar med mer fart i under gårdagen men mitt i alltihopa får min Mp3 för sig att göra någonting annat och inte vilja följa kommdon så jag fick helt enkelt vänta tills den urladdades, vilket var mitt under natten då jag sov. Så när jag vaknade upp var det redan för sent, jag tankade ver musiken men batteriet var långt, långt ifrån fulladdat så jag fick helt enkelt gå utan musik. Det fungerar det också men det är både roligare och lättare att gå/springa med musik. Om ett litet tag skall Christina komma och vi skall åka iväg och dricka kaffe. Latte för mig såklart och en massa tjejsnack. Skall bli trevligt. Idag var det tydligen LCC möte också men det har jag och Laura helt glömt bort så tyvärr finns det absolut ingen tid till det. Playdates, hebrewschool, träningar och möten kommer ivägen. Men jag tror jag överlever faktiskt.

Ibland vill jag bara lägga mig under täcket och försvinna för ett tag. Vill att världen skall förändra sig och att jag skall förändra mig. Ibland önskar jag att saker och ting vore annorlunda, enklare och bättre. Ibland, ibland önskar jag att allt vore som i en reklamfilm. Enkelt, roligt, billigt och bra. Jag antar att livet är annorlunda och reklamen är till för att vi vill att livet skall vara som i en reklamfilm. Men ibland önskar jag, att få drömma mig bort, drömma mig bort till ett sagoland där allting är bra, precis som jag vill ha det. Jag antar att det inte är så lätt och att livet är oförutsägbart. Oförutsägbart bra och oförutsägbart dåligt. 'Cause the show most go on.

Nostalgi, nostalgi, nostalgi. Jag går igenom kort från förr, allt från fester till utgångar till resor, balen och studenten. Och ännu är det bara några av alla bilder jag har. När jag kommer hem får jag inleda ett projekt om att ta ut alla bilderna och få in dem i böcker, fotoramar och diverse andra saker. Det blir ett veckoprojekt men det skall väl gå. Egentligen vill jag också lära känna mig själv, vad är det jag har gjort för att bli den jag är, för att se vad jag vill. Det som ännu var skrivet i det förflutna vill jag skal hoppas ge mig en aning, idé om vad jag vill göra sedan. För tillfället är allting suddigt, oredigerat och osäkert. Och det är på tiden att den blir konkret och läsbar. Men fortfarande har jag en tid på mig att lära mig livets språk och hitta min väg genom sandynorna.

Allting har positiva och negativa sidor. Facebook, det är ett jättebra sätt att hålla kontakten med alla människor i sin omgivning. Jag skulle till exempal aldrig hålla koll på vad mina gamla klasskompisar håller på med, än mindre hålla kontakten med dem. Men nu tack vare facebook kan jag göra både och. Jag vet vilka gemensamma kompisar vi har (om nu båda har lagt till varandra som vänner dvs.), jag kan se dennes nya kompisar, vad som händer och sker i deras liv. Superbra, eller? Jag vet egentligen inte hur jag känner för facebook för samtidigt som det är bra, är det också skit. Ärligt talat vill jag inte ha bilder uppladdade på internet som andra människor har tagit, mer eller mindre smickliga och som andra människor, som jag inte har en aning om, kan se. Visst att jag kan ta bort applikationen för att det bara skall vara mina vänner som kan se denna applikation men jag tycker inte om det. För vem vill egentligen ha hårdfestande bilder på sig själv uteliggandes på internet? Nu kanske inte det är något problem för många människor, men om några år. Och vem vill att alla i ens närhet skall få reda på när man har gjort slut/blivit dumpad av någon? Jag tror inte många vill det, dessto roligare är det när man kan ändra från "singel"-statusen till "i ett förhållande"-statusen. Nä, jag vet helt enkelt inte vad jag står i frågan om "Facebook".

Alla borde veta att min passion är skor. Skor, Skor och åter Skor. Pappa du nämnde någonting om skoaffär? Jag tvivlar på det, i sådanna fall en skoaffär med väldigt lite utbud. Men mer kommer komma, det kan jag svära på.

Det var mitt motto idag när jag och Stinha åkte till Marshalls (En affär med outletpriser, ungefär som TjMax). Jag har ett tag nu tänkt införskaffa mig en somrigare/vårigare plånbok och idag hittade jag en. Äntligen. Okej, jag började leta efter en ny precis idag, så inte direkt under en lång period men jag säger äntligen i ett förebyggande syfte för det kunde varit jobbigt om jag letat efter en plånbok i veckor utan att hitta någon. Ibland har man tur, även om inte plånboken är direkt glad, men vad gör det om hundra år när allting kommer kring...


Någonting annat som jag var tvungen till att köpa idag var en bra ansiktsmask. Aldrig kunde jag ha en mardröm om att ha sådan dålig hy som jag nu har. Aldrig har den varit så rödflammig och blemmig. Min teori är att den fungerar som en svamp som suger åt sig all förorenad luft som finns i dens närhet, vilket leder till detta missbehag. Så jag har nu tagit upp kampen om en friskare renare hy, med början från idag.

Punkt slut.

Jag vet pappa att jag hatade dig när vi gjorde fickparkering efter fickparkering hemma under övningskörningstiden. Men övning ger färdighet någonting jag är stolt över här i staterna. För oavsett om amerikanarna kör överallt så är dem inte direkt duktiga på det. Och fickparkering, det kan dem inte alls. Men det kan faktiskt jag, so feel busted!

Ni kanske inte ser det men det är 5 cm med hjulet från trottoarkanten

Här är lite bilder på Manhattanville Collage där jag läste min psykologikurs. Mycket fint universitet med några år på nacken. Kanska lika långsträvigt som många hus i Europa. Som sagt var jag ju där på Gosspelkör förra veckan och efter den upplevelsen behövde både jag och Susanne en välbehövd pause och promenad i den heligt friska luften (elle så ren den nu är här borta i väst).